Vi får mail från en mamma och dotter i Stockholm som varit med i Eragonsgruppen i flera år. De har hittat en annons om marsvin på shpock, en annonssight för allt mellan himmel och jord.

Vera var Verner

Vi får detta till oss: tre marsvin finns till salu i Mölndal. Två är hanar och en är hona. De sitter i en hundrabur. Mamma och dotter i Stockholm hoppas att vi kan hjälpa till och Eragons kvinna i Mölndal rycker ut. Hon har inte bil utan ordnar chaufför. Det var inte mycket i annonsen som stämde och till min lycka stämde det inte med att det var en hona med två hanar utan istället tre hanar. Dock var det en annan information som inte kommit fram; “honan” kunde inte gå. Först kallade vi marsvinet för Vera och då det visade sig vara en kille så fick han namnet Verner.

Vera/Verner lämnades över i en separat låda.

Troligen hade Verner inte kunnat använda sin ben på ett bra tag för hela bakpartiet var helt dött. Verner var långpälsad och helt nedkissad. Smutsig och omusklad.

Helt nedkissad och tovig, med bakben helt ur funktion.

Så snart Maria installerat de två hyfsat friska i omplaceringen och kommit hem började hon pyssla med Verner. Vågade inte bada, men klippte ner lite av det inkissade släpet. Gav inflammationshämmande metacam och C-vitamin direkt i munnen.

Detta var maten som kom med. Omskriven som en veckas mat. Halm är inte särskilt näringsrikt och framför allt innehåller det ingen C-vitamin.

Nu efter några dagar kan vi konstatera att problemen med benen troligen var just C-vitaminbrist det vill säga skörbjugg. Annars hade benen säkert inte börjat fungera. Nu är det tyvärr så att även om benen är tillbaka på banan så är Verner skadad av bristen. Hur mycket är svårt att veta. En del processer har startat i hans kropp som inte åtgärdas automatiskt bara för att det akuta gått tillbaka. I skrivande stund har Verner först fått lite kraft och gått på sina ben. Sen gick det tillbaka och han låg ner igen. Idag är han lite, lite bättre igen.

På den här länken kan du läsa om skörbjugg hos Agria:

Verner fick bo hos Maria på grund av vårdbehovet, de andra två fick bo i omplaceringen.

Mauritz och Moltas

Mauritz och Moltas fick de heta och Mauritz var den mindre av dem. Han var smal från start och flytten bekom honom inte bra. Han tappade vikt första dagarna men efter Strongholdbehandling gick det snabbt rätt håll trots total avsaknad av yttre symtom på skabb. Han kliade inte eller hade några ojämnheter i huden.

Först störtdyker vikten. Sen kommer den tveksamt men efter Stronghold så kommer den ordentligt, två tre dagar efter stronghold väger han 685 gram ? och då vet jag att det vänt.

Exakt vad som händer mellan dessa två är inte helt klart ännu och en liten skada på Mauritz nos kan betyda att de behöver delas men jag väntar lite till innan jag gör det.

När Maria hämtade de tre pojkarna lämnade två barn över dem. Tiden var avtalad men någon vuxen som hade tid och lust fanns ej. Maria betalade lösen på 650:- för den här vanvården och kvinnan i Stockholm ersatte detta.

Det är en avvägning; vilket är värst? stingslig kompis eller vara ensam och ännu räddare. På måndag ska de kastreras och kan de sitta läkningen tillsammans så är det så mycket enklare för dem.

Ringde mannen med Verner, Moltas och Mauritz några dagar efter överlämnandet. Honan Verner köpte han själv på samma annonsforum i juli och han fick åldersangivelsen 4 år. Han visste inte hur länge benen varit sådana men själv tror jag mer än tre veckor. För det är tre veckor sedan han var i Hammarkullen och köpte två killar på (enligt den försäljaren) ett år gamla. Nu hade mannen inte tid och ville bara att de skulle komma till nån som kunde ta hand om dem så de fick det bra.

Jag vill att de kommer till nån som kanske kan ta dem till en veterinär.

Lite otur när han tänker.

Moltas och Mauritz mår fint nu. Mauritz skriker i högan sky på morgonen när jag susar förbi på väg till jobbet. Han är ubersocial och Moltas ligger i lä. Men Moltas är den starkare och större av dem och snart är de i var sin flock med tjejer.

De har blivit matade, badade, ohyrebehandlade och kelade med.
Nu mår de bra.

Jag hinner inte ens glädjas åt att kedjan här är halvvägs för dessa två utan då kommer ett nytt nödrop.

De sitter på blocket och detta är vad nuvarande ansvarsägare sätter ut för att locka köpare. Inget hö alls…

Det krävs inte så mycket för att rädda två; det är när det är tio eller tjugo som det blir heltidsjobb. INGEN kan göra allt men alla kan göra nåt.

Är du någon som vill göra hela skillnaden för dessa två?

De finns ett par mil söder om Göteborg. Maila till oss kontakt(snabela)eragons.se så lotsar vi dig. Ingen säger att det är gratis att ta ansvar men det behöver heller inte bli jättedyrt med vårt stöd. Det viktigaste är kunskap och stöd som du kan få via oss.

Hjärtat mår fint när en gör osjälviska saker.