Den 24 oktober förra året kom hon in för omplacering och i samma stund hon lämnades visste vi att omplacering var helt uteslutet.
Hon var otroligt dåligt skick och tydligen förstod inte de som lämnade att marsvin inte ska vippa med huvudet hela tiden eller så ville de inte veta. Hon såg ut som en sån där skojfigur…men det var allt annat än roligt, bara hemskt. Allt var illa, ytterst på öronen var död hud, fötterna var fulla med sår, pälsen var helt borta på mage och insidan ben…Allt var förfärligt.
De hade levt två stycken i samma hem, och de var sålda av Backaplan, zooaffären från helvetet. Födda i april 2011, men skicket som om de var nio år gamla minst.
Christina gjorde första intensivvården sedan var de hos mig och senare delade vi dem igen, och Dagny flyttade tillbaks till Christina för att det kändes som en bra ide. Jag fick för mig att Dagny som var snäppet i bättre skick, inte var helt snäll mot Inga-Lena.
Alla andra har varit ok mot henne. Hon har fått vara som hon var, ingen var dum.
Älskade Inga-Lena, nu flyger du fritt och din trasiga kropp besvärar dig inte mer.
Vad säger man när inget finns att säga? Inga-Lenas liv var skit i 4,5 år och avslutades med ett knappt år av värdigt marsvinsliv. Hon hade tur. Det finns de som aldrig får det där sista året ens…
Lilla fina, tack och lov för året hos Irene <3