Idag är vi här med våra återhållna tårar. Jag har ledig dag, sliten efter en jobbhelg och vill försöka vara som vanligt även om det är skit på riktigt just nu.
Bamsen. När han var pigg, rund och go.
Vi väntar på veterinären, hon kommer vid tvåtiden och allt är bara skitjobbigt. Bamsen ligger i Davids rum och Jasmine ligger där och klappar honom. Hon tog ledigt från jobbet idag och stirrar mest i datorn för det är så de har brukat umgås. Även hon försöker vara som vanligt men…jag ser att ögonen bräddar över emellanåt.
Bamsen har legat där på sängen mest hela helgen. Vi stödmatar med en sörja från veterinären som han accepterar men inte strävar efter. Han får rejäl energi av den och verkar pigg emellanåt. Han äter inget själv men dricker lite. När jag går förbi och stryker över huvudet på både honom, Gösta och Jasmine så tittar han vaket på mig och sätter sig upp, som att han vill ha mer kel. Då gör det ännu mer ont. Att ge en älskad familjemedlem en dödsdom kommer jag aldrig att vänja mig vid.
Tilly
Ni vet marsvinet som behövde hjälp i Västerås? Han fick det, en studerande ung tjej i Västerås tog hem honom så att han fick chans att dofta på spån, hö och annat som doftade av andra marsvin. Det behövs inte så mycket för att pigga upp en ensam limpa. Vår kvinna i Stockholm dirigerar och grejar så att både en liten utväxt i nacken och kulorna ryker innan jag ens hunnit till Stockholm och kan hämta upp honom. Så den som aspirerar på en kastrat på cirka tre år, lång päls och jättesöt kan höra av sig. Jag tycker att en lagom kompensation för operationen är att det är minst två flickor han får bo med.
Apropå Fars Dag – jag älskar Lilla Berlin.
Det var Fars Dag igår och mina ungar var här och firade sin pappa. Själv var jag på jobbet men dagens frukost är den sallad som de fixade till igår. Det är en bulgursallad som jag älskar, med oliver, linser, oliver, nötter, rödlök, granatäpplekärnor, spenat och vinegrette. Funkar ny och ljummen och även kall. Mums!
Frukost.