Det var inget fel på vågen. Lucia har fått missfall, resterna av två ungar låg i höet när jag bytte idag. De såg alldeles färdiga ut :´( Det hände mellan tisdag och torsdag och hon tappade alltså 152 gram mellan de vägningarna. Idag hade hon redan hämtat upp 30 gram från igår. Det var inte mycket rester av barnen för även om marsvin är veganer så är de också bytesdjur. I naturen vill de inte dra rovdjuren till sig och de är programmerade att äta upp alla rester från en förlossning. Det är väl även form av återvinning eftersom moderkakan är extremt näringsrik. Mammorna blir ofta väldigt påverkade i magen av detta (såklart) men naturen har tydligen gjort att de klarar det.
Lucia är illa röd på tassar och irriterad i sin hud. Men äter och springer inte i panik.
Lucias vikter: 703 på natten mellan tisdag till onsdag och 551 gram mitt på dagen torsdag och 581 gram idag.
Jag blir redan lite glad av att se dem, för alla lever. Den store killen, Padre Pio närmade sig idag; som att han skulle ta ur handen men modet svek i sista stund så jag fick ge upp och lägga gurkbitarna på burgolvet. Han hade ökat bra till idag också.
Han heter Padre Pio nu, den störste killen. Namnad efter ett helgon från katolska kyrkan som helgonförklarades så sent som 2002. Padre Pio var rent apatisk de första dagarna och gick ner i vikt men oj, va han hämtat till idag <3 Hans viktkurva, 13, 15 & 16 december: 785-767-836.
Gurkan är populär så de får lite paprika men verkar inte ta den så jag marinerar gurkan i C-vitaminbrus en halvtimme innan de får den. Jag hör er, alla renlevnadsmänniskor. Men livet är inte perfekt och ibland får en anpassa efter situation.
C-vitamin är galet viktigt att dosera rikligt i dessa lägen. De är att betrakta som sjuka, stressade, nedsatta. Allt som kan vara fel är det. De behöver mycket C-vitamin för att hämta upp och läka allt som är fel i deras kroppar. Mer än i normala fall. Fördelen är att marsvin med sin snabba ämnesomsättning har extremt snabb läkning och upphämtning när de får rätt omvårdnad.
Jag har börjat namna dem. De är Luciamarsvinen och de ska ha helgonnamn för jag kom inte på tillräckligt många namn som hörde till Lucia högtiden. Lucias små som inte fick leva sina liv är Lusse & Lelle.
Så nu heter de:
- hona 703 gram – Lucia
- hona 562 gram- Casilda
- hona 560 gram – Dorotea
- hona 545 gram – Agnes
- hona 420 gram – Birgitta
- hona 375 gram – Sabina
- hona 308 gram – Elisabeth
- hane 238 gram – Romanus
- hane 233 gram – Vladimir
- hane 218 gram – Lorenzo
- hane 785 gram – Padre Pio
- hane 674 gram – Kosmas
- hane 445 gram – Patrik
- hane 341 gram – Toribio
Patrik sällskapar nu med Padre Pio. Båda på P 🙂 och Patriks viktutveckling är 13-15-16 december: 445 – 464 – 482
De fyra “större” (blå) pojkarna som först sattes i en bur tillsammans både för att vänja sig delade jag i två par idag. De har antagligen inte riktigt tillräcklig ålders och storleksskillnad för att bli trygga stabila par, särskilt med tanke på i vilken konkurrenssituation de varit i och den minste Toribio är illa hackad på bakkroppen. Jag betraktar alla dessa marsvin som traumatiserade. Ibland är det enda de vet något de fortsätter med av gammal vana och då kommer de att skiljas åt så småningom för att bryta sådant. Dessutom så ändrar jag i burarna ofta och ger mycket sysselsättning för att bryta sån inövad skit. Det finns ju tre babykillar ( lila) som kan sällskapa med de största. Eller så kastrerar vi, det löser sig…det gör det alltid om en har en schysst målbild.
Imorrn händer massor i omplaceringen och om du behöver hö finns det uppfyllt med båda sorter.