Minns ni Lucia-gänget? klart ni gör!
Idag är det fem veckor sedan de kom in i omplaceringen. Det är en halv dräktighet för ett marsvin. Hade de varit människor skulle en säga att de är i vecka 20. De är tyngre, har glansigare päls och mer hår och mår bättre i massor. De skriker och gapar när en tänder ljuset på morgonen och de tuggar i ett.
308 gram vägde Elisabeth för fem veckor sedan. Nu väger hon 536 gram 🙂
Men ännu är det en del kvar, även om vi redan har omplacerat ett par småpojkar; Vladimir och Lorenzo. De har kommit till var sin vuxen kille. Toribio ska flytta till Kotten och eftersom åldern är en issue där kan det bli byte till Romanus eller minstingen Julius om det inte skulle bli bra. För så är det; Julius står alldeles i kanten att lämna mamma och storfamiljen, han var bara tolv dagar när han började knorra på tjejer.
Frågar en Julius så är svaret: jag är en stor kille…mycket tuffare än alla tror….
Då bytte vi låda så Julius och mamma Cashilda fick byta till en flock till ett några rejäla marsvinstjejer och en kastrat. Det brukar ta ner små ettriga flugor som Julius på marken och det funkade bra med honom också.
Dorotea vägde in på 560 och nu väger hon 900 gram. Skulle tro att det är en dräktighet dock…
Men det är alltså fem veckor sedan de lilla ynkliga gänget med fjorton trasiga marsvin kom in. Förutom Lucias bebisar i magen har vi klarat dem och det har mest varit rutin, ohyra ska tas ihjäl och bra mat och massor av hö ska till. Infektion på Padre. En har fötts i omplaceringen, två flyttat och flera är tingade.
Framtiden för Luciadjuren är ljus..och bara fem plus några veckor till innan de kan flytta.