Ok, jag vet att detta lätt blir fel nu när jag ska förklara HUR jag jobbar men jag känner att det är nödvändigt. Inte för jag egentligen tror att de som behöver läser bloggen men för att jag behöver få det ur mig och formulera mina tankar.
Ännu en förälder står framför mig och talar om sina barns behov.
Jag hatar inte barn. Jag är själv förälder även om barnen är stora nu. Jag skaffade en gång marsvin till mina barn och ännu längre tillbaks var jag barnet som var mottagare av mina föräldrars omsorg i form av ett marsvin. Men det spelar ingen roll, marsvinet är inte någons och den är absolut inte en liten smågodis som vi ska peka och välja.
Jag blir så matt på detta; se på en samling levande varelser och sedan välja några. Som är söta tillräckligt för att förtjäna en plats hos dem. De som inte är söta? vad ska vi göra med dem? bunta ihop och slå ihjäl dem?
Om Eragons kan omplacera ett litet friskt marsvin till dig: räcker inte det? måste de skönhetsideal som just du har tillfredsställas också?
Fråga dig själv: om du skulle vara i situationen att du skulle adoptera ett människobarn – hade du hanterat det likadant? Hade det känts etiskt?
Jag anser att alla levande varelser har rätt till sitt liv: tänk på det när du talar till mig. Tänk själv hur det varit att vara del av en samling individer som ska väljas bland eller ratas. Hade du velat vara en av dem? om inte, så tänk då efter VARFÖR.
Ovett, död och inkontinensunderlägg.
Detta blir nog årets blogg.
Poppy??
Lilla Poppy <3 Klart ni har ett band kvar, dom banden försvinner aldrig <3 Håller med dig i resterande av inlägget, har själv blivit mobbad så skulle heller aldrig mobba bort marsvin för att dom inte är av rätt kön, rätt pälskvalitet, rätt ålder eller vad man nu kan hitta på för ursäkt för att välja bort dom. Alla har rätt till kärlek och ALLA är lika SÖTA <3
Oh nej Poppy <3
Du skriver så klokt o fint!!❣️
Du skriver så bra! En riktig förebild för allt djurägande ?