Det var den 16 april 2016, ett sms kommer om en liten ensam skånsk marsvinskille som vuxit sig för stor för zooaffären med en uppskattad födelsedag 2015-10-16.
Lovisa hämtade honom exakt en månad senare den 16 maj och han fick bo en dryg månad hos henne innan hon skulle till Göteborg
Buren aka hölådan
Sedan lämnade Lovisa den lille killen på Husdjurhälsan den 23 juni och då hade han ett av hennes skräcknamn, Mr Craven. Jag plockade upp honom efter operationen och han läkte hemma hos mig. I samma veva hör Kristina med två marsvinstjejer av sig och ville ha pensionat.
Då gjorde jag det som Maria kallar att göra “en irene”
Jag frågade vid inlämning om tjejerna var bra vänner och om de fick vara i min flock under pesionatstiden. Då berättade deras människa att de var goda vänner för det mesta men att det var väsen i lådan ett par gånger i månaden.
Så här fin ser lösningen ut.
–Det är väl vid brunst då, sa jag och tittade efter hennes respons.
Hon såg intresserad ut och sa;
-Ja jag har också tänkt i de banorna. Finns det något en kan göra åt det, för det verkar jobbigt?
Det finns ju lösningar på sådana problem och de har oftast fyra små söta fötter 😀 och jag berättar gärna om det.
Svaret hette Mr.Craven och efter pensionattiden i juli 2016 flyttade han tillsammans med tjejerna till Långedrag. De har en bur men det ser familjen mer som en höförvaring. Luckan står alltid öppen och de har hela det sladdsäkrade allrummet att springa i. De har små kojor från Eragons här och där och lever i princip som småhundar.
Kulan med tjejerna.
Igår kom han med tjejerna till omplaceringen igen, för att passas ett par veckor. Både han och tjejerna mår bra och så snart de sitter i sin låda tuggar de för fullt. Numera heter han Kulan, det tycker jag var ett rart namn.
Detta är ett exempel på något som får mig glad.