Den sjunde januari kom killarna in. De fick ett eget rum och de medicinerades och badades i svampdödande schampo. “Lössen” som skrivits om var redan färdigbehandlade men ringormsbehandling har ett längre förlopp.
Jag medicinerade, badade och var förbannad.
På zooaffärer som vill sälja marsvin för att dra kunder till affären men inte ta ansvar.
På människor som har mer pengar än förstånd och inte heller tar ansvar.
På mig själv för att jag inte säger nej.
Tycker själv att jag sätter upp så höga grindar – säger 1000:- för att det ska få dem att ta ansvar och göra jobbet själv men inte ens det får dem att backa.
Oavsett om det är djur eller människa jag tar hand om så händer det något när jag tar om hand. Det föds en känsla för det lilla liv jag har ansvar för. Tänker att de ska sköta och då ska de inse att de har ett litet liv i sina händer. Då ska de mjukna, och behålla sina små fina marsvinskillar som de precis skaffat. Små fina bebisar som precis kommit till.
Det borde helt enkelt vara förbjudet att göra så här. Då talar jag om hela linjen, från uppfödaren som slarvigt vidarebefordrat både ohyra och svamp via zooaffär och till köpare som är så dåligt förberedda på vad ansvar för levande varelser innebär.
När jag behandlat denna gången har jag både badat och gett invärtes medicin som heter Itrafungol. Den ger en i tre omgångar, en gång per dag i en vecka, en veckas uppehåll och sedan en veckas medicinering igen, uppehåll i en vecka och ännu en omgång medicin.
Badning och sanering tar allt i hud, päls och miljö medan Itrafungol tar allt i kroppen.
I skrivande stund har de några dagars medicin till och sedan är de friska. Friskheten går inte att ta miste på redan nu. De är pigga unga barnmarsvin som är otroligt livsglada. De gör popcornhopp och tjuter efter mat, precis som underbara marsvin gör när de mår bra.