Du går in i något som ser ut som en affär som säljer saker och mat till så kallade husdjur. De djuren vi även kallar domesticerade.
Djur eller Zooaffär kallas det inte längre utan numera heter det DjurTjänst. I Djurens Tjänst. Mest är det en slags förmedlingstjänst, likt en resebyrå fast här är det en helt annan typ av resa som kan hända. Verksamheten är grundad i etiskt tänkande gentemot alla levande varelser. Det enda som går att köpa är riktigt bra tillbehör och mat till djur.
Arken zoo hävdar att de älskar djur. Djurtjänst respekterar dem.
Det säljs exempelvis inga saltstenar eller koppel till marsvin. Kommer någon och frågar efter sådant förklarar personalen varför det inte finns att köpa och orsaken till att det inte är bra för djuren. Fast ingen frågar längre efter sådan säger Robert på DjurTjänst.
Nej, det var mest första året efter transformationen börjat som vi hade mer oupplysta människor här. Numera har de flesta fått och tagit till sig vart samhället är på väg.
Du kan slå dig ner framför en stor tv-skärm och se marsvin som lever så nära det vilda som det bara går under svenska förhållanden. Inomhus eftersom det är vintertid men på sommaren kan de välja.
Det är live-tv. Marsvinen lever på ett statligt DjurHem. Orsaken till att det blev i statlig regi var att alla hemlösa djur blev ett stort samhällsproblem. En politiker i parlamentet i Europa Unionen skrev till slut en motion. Efter flera debatter och ett antal remisser klubbades beslutet igenom. Hållbara relationer till andra arter var motionens titel och beskrev tolv års plan för en av vår tids största transformeringar.
Politikern tog ett helhetsgrepp på vårt förhållningssätt till andra djur. Givetvis gick det på en del pengar men när vi slutade subventionera animalieindustrin så blev det pengar över och dessa fasades bland annat in i projekt DjurHem och DjurTjänst.
Till slut förstod mänskligheten att vi måste kompensera de andra arterna på planeten för allt ont vi ställt till med och stoppade många, dock ännu inte alla, djurutnyttjande verksamheter. Vi är nu mitt i transformeringen till att bli ett vänligt samhälle för allt levande. Husdjur som katter, hundar och marsvin var relativt enkelt. Privatpersoner fick ett år (två år om de kunde motivera varför) på sig att bevisa att deras boende var etiskt och deras djur kastrerades. Cirkus och djurparker var även de ganska lätta att fasa ut. Människor som ville klä och sko sig i djurskinn och päls fick snabbt tänka om, eftersom miljöaspekten gjorde det helt omöjligt att argumentera för dessa grymma verksamheter.
Hela Europa Unionen och Sverige är långt fram i transformeringen och de flesta länder i väst ligger långt fram. Utvecklingsländer var aldrig så systematiskt förtryckande som industriländerna och har därför kortare väg att gå. USA är med på tåget i delar men inte lika självklart som i Europa Unionen. Mycket är kvar att göra.
När det gäller djur som utnyttjas för att ätas eller för mjölk och ägg är det fortfarande en politisk kamp. Dock blir veganerna fler och fler och det är ingen under fyrtio som äter animalier. Det är så onyttigt och eftersom många fortfarande dör på grund av de resistenta bakterierna kan en säga att köttätarna snabbt dör ut.
De resistenta bakterierna håller djurindustrin i schack. De djurfabriker som fanns tidigare är ett minne blott, de var sådana smitthärdar att alla mänskliga och ickemänskliga djur som levde, arbetade och kom i dess närhet dog. Numera är djurfabriker bättre men ska helt läggas ner inom en ett decennium. De kor, får och grisar som fortfarande är i livet då kommer att övergå i statlig ägo. Djurfabrikerna är numera mera lika de djurfristäder som fanns tidigare. Djuren har ett bra liv men korna är ju avlade och skapta så att de måste befrias från mjölken. Mängden minskar men helt fria blir de oftast inte. Hönorna värper, även om hastigheten på detta också har avtagit. Dock tror nästan ingen att några av våra sönderavlade lantbruksdjur kommer att leva så länge som ett decennium. De djuren har missbrukats så mycket i avel att till och med marsvinen framstår som starka i jämförelse.
Djurförsöken är kraftigt inskränkta och de etiska nämnderna är numera värda namnet, men även djurförsök finns kvar att fasa ut.
I affären finns en fin stor skärm med flera rader med bekväma stolar framför, och du kan köpa fika. Skärmen visar marsvin som går i en stor golvflock. Det går att byta mellan flera olika kameravinklar eftersom boendet för marsvinen är stort och med olika gömslen.
Det går också att välja mellan andra flockar, det är mellan tio till femton marsvin i varje flock. individerna finns presenterade med namn och ålder på foton på väggarna. Ofta finns pälstyp och färg också beskrivet för att du ska kunna identifiera din favoriter.
DJURHEM. Hem för djur.
Till slut tog vi alltså tag i problemet som inneburit så otroligt mycket lidande för hemlösa djur. De hemlösa djuren var de vi domesticerat, de vi först tagit till oss som husdjur och sedan tröttnat på. Kanske gav vi bort djuret ( priset spelar ingen roll, hemmet är det viktiga) eller så dumpade vi det nånstans vid en vägkant när ingen såg.
På olika sätt är dessa djur beroende av människan, marsvin är exempelvis inte rustade för utomhusliv i Sveriges klimat, långhåriga katter kan inte ta hand om sin päls själva och så vidare.
Som privatperson kan du ansöka om att få adoptera en grupp marsvin. Aldrig mindre än fem stycken. Avel i privat regi är helt förbjudet och alla djur kastreras som en förebyggande åtgärd innan de lämnar DjurHem.
Marsvinen på skärmen letar efter det finaste höstrået och kanske lite kornkross i den stora höhögen. I affären skriker ett barn som inte vill gå därifrån men det stör inte marsvinen, eftersom ljudet bara går från dem till oss. De rör sig nästan hela tiden så som marsvin i flockar gör när de får rejält med utrymme och de småpratar och kuttrar sinsemellan.
I biosalongen kan en se inspelad film med speakeröst som berättar fakta om marsvinen och deras resa i mänsklighetens tjänst. En riktigt skrämmande historia då just marsvin både varit mat och försöksdjur. Leksak för människor som vill leka minigud genom uppfödning och leksak för människor som skaffat barn men inte vill umgås med dem.
Bredvid skärmen går att välja på ett antal olika knappar, det står hamstrar, råttor, undulater, hundar katter. Trycker du in en annan knapp så sänds det live från den plats där det lever andra djurarter och alla de som visas på tv:n har ett hem – DjurHem.
DjurHem har ingen brådska att bli av med något djur, alla bor där de bor tills ett bättre hem ansöker om att få ta hand om dem. Om du blir utvald är det inte för att du köpt den billigaste och minsta buren utan för att du visat att du är extremt intresserad av att ge dem ett bättre hem än de får på DjurHem.
Men för att adoptionen ska bli verklighet ska du beskriva vad det är för liv du har att erbjuda dem. Du ser på storbildsskärmen några du gillar, får sätta dig vid en dator och knåpa ihop din adoptionsansökan.
Du berättar i ansökan att du förstår att de marsvin du sett ut ska försäkras och du har råd med det. Genom ett räkneexempel får du visa att du förstått vilka summor det kan bli för de vanligaste åkommorna genom att söka rätt på informationen på djursjukhusets hemsida. Dessa skriver ut på webbplatsen vad olika diagnoser leder till för behandlingar och vad dessa går på i kronor. Du sätter in det i försäkringsbolagets formel.
Du bifogar bilder och talar om vilka mått det är på boendet. Du berättar om dig själv och de andra som bor med dig. Hur ni bor och du bevisar genom bankkontoutdrag att det finns ett särskilt konto för de utgifterna som kan bli.
Nu har vi avbrott för reklam
Här kan du stötta en av de organisationer som arbetar för en bättre framtid för djuren. Tryck på bilden så kommer du till en ny webshop.
Du skriver att du inser att en av dem kräver lite mer eftersom den har växande päls. Utställningar baserade på marsvinens utseende tillhör historien. Uppfödning av privatpersoner var också förr i tiden. Utställningar på annat sätt än genom DjurHems bildskärmar på DjurTjänst finns inte längre. Så småningom kommer Robert stå utan jobb eftersom målet är att bara ge marsvin och andra husdjur som redan finns ett schysst liv och sedan låta dem vara. Hur ser han på det?
Får jag välja så vill jag alltid jobba med djur på ett eller annat sätt men det finns ju lika många sätt som det finns arter, säger han och ler. Kanske räknar jag antal zebror i framtiden, det finns så mycket arbete att göra för att kompensera vårt brott mot djuren och vår gemensamma boplats jorden. Jag ser inte att jag blir arbetslös, tvärtom, jag tillhör framtiden. Det är en annan del av mänskligt liv som dött ut och ska dö ut.
Så småningom kommer inget marsvin eller annat djur finnas att adoptera längre utan alla djur ska bara leva vilt. Fritt. Så som det ska vara.
Det är en spännande tid att vara i. Transformeringen utmanar alla gamla tankesätt och jag får träna mig i att tänka nytt – varje dag. Visst är det sorgligt att vi inte kan få dela vårt liv med andra arter så som vi tidigare gjort och bo med dem…men vi har förbrukat det förtroendet avslutar Robert.
You may say I’m a dreamer
But I’m not the only one
I hope some day you’ll join us
And the world will be as one