Men – jag är inte mer förtjust i gapiga ungar än nån annan. Jag har dessutom överlevt mina egna barns småbarnstid med nöd och näppe och njuter nu i fulla drag av att slippa förhandla, uppfostra och lotsa allt som ska funka i livet. Jag har full respekt för de som väljer att leva utan att skaffa barn och en av mina syrror har valt så, min dotter funderar också åt de hållet.
Jag har respekt för de som skaffar också, men eftersom det är normen kanske respekten inte är lika stor.
Marsvin är mitt intresse. Bara för att hela världen med god hjälp av korkade zooaffärer har fått för sig att barn och marsvin hör ihop så är det inte sanningen i evighet, amen. NEJ, tvärtom tycker jag att marsvin och barn passar ihop ibland och ibland inte.
En kär vän till mig har marsvin och tre-fyraåriga barnbarn. Hon är väldigt tydlig med att marsvinen verkligen inte gillar när barnbarnen kommer och hälsar på.
“De klarar det men börjar röra sig och vara som vanligt först när ungarna åker hem.”
Här reagerar marsvinen väldigt olika när barnbarnen kommer på besök. Charlie blir jätteglad och tigger godis ännu mer än vanligt. De flesta av de andra bryr sig inte nämnvärt, men Adam tycker att barnbarnen är jätteläskiga. Jag tror han också kommer vänja sig. Mina barnbarn är lite äldre dock, och vet hur man uppför sig i närheten av marsvin.