Under de senaste åren har vi allt oftare pratat om att det inte blir så bra alltid med de gamla. De som kommer in till oss och behöver ett nytt hem vid sex, sju års ålder kanske verkar friska men precis som en 80-årig människa kan vara frisk så betyder inte frisk=stark.
När marsvin byter miljö så vet vi sedan många år att det är vanligt att de går ner i vikt. De går ner i vikt och efter en till två veckor har de acklimatiserat sig och är tillbaka på ursprungsvikten.
Drama på himlen igår.
Marsvin försöker hålla stilen för flocken. De kan vara ganska rejält sjuka men visa nästan inget. Men väger vi så får vi reda på att allt inte står rätt till, svaret finns ofta i vikten. Men många som tar kontakt har inte vägt och det betyder att vi inte vet om något sådant är på gång.
Framgent kommer vi i möjligaste mån att låta ägare och ibland adoptör visa upp marsvinet men inte ta in det äldre marsvinet. Det äldre marsvinet ska vägas och lukta på ett annat marsvin. Det äldre marsvinet ska ha med sig lite spånhö från andra marsvin och tillbaka hem i sin trygga miljö med noggranna vägningsinstruktioner. För ligger nåt redan och smyger så ska vi ta reda på det.
Sedan ska de avvakta hemma till lämplig vän och hem dyker upp. Då gör vi en direktflytt. Då blir det så skonsamt det är möjligt. Detta kommer att innebära att vi i Eragons måste flytta på oss men då får det bli så.
Vi löser det mesta, ibland tar det bara lite längre tid.
Två fina killar som kom in i veckan <3
Orsaken till att jag kallar det Lex Oliver är såklart på grund av en liten individ som hette Oliver och som efter att ha kommit in i omplacering, till synes helt ok, fick avlivas efter bara en vecka. Detta gör mig så sorgsen och han är inte den första. Tidigare har det dock funnits andra faktorer och olika sätt att förklara. Med Oliver blev det så tydligt, nu finns ingen bra lösning annat än att ta ett jobbigt beslut.
Rest in peace fina, fina Oliver.
Vi väntade så på att få ge Oliver ett hem på ålderns höst. Tyvärr hann det aldrig bli så. Vi är så tacksamma över att Oliver slapp byta hem så nära inpå sin bortgång.
Allt ordnar sig ändå förstås. Vi får låna en liten kastrat vid namn Ralf till våra tjejer som så väl behöver någon som styr upp dem. Ralf tränar hos oss på att bli en bra flockledare.
Ja, det är inte lätt att ta hand om “de gamle”. Alla är inte som Arne som kom till omplacering för den gamla familjen ville inte vara med när han dog. Han var en liten, skruttig farbror, men han levde upp och visade sig vara en flockledare med fast tass och stadig blick. Han tog hand om sina flickor hos mig och levde upp, blev lite dement på ålderns höst, men flickorna fick tåla honom när han oförskyllt schasade på dem. Han somnade in några år senare, lugnt och stilla med värdighet, precis som det ska vara. Älskad in i det sista <3
När Barack flyttade hem till oss så var han sex år, men han var ändå inte gammal. Gammal blev han först strax före sin död – ett drygt år senare. Det är klokt att vara extra försiktig med de äldre.