Lava föddes den åttonde augusti i år och kom till omplaceringen fyra dagar senare. Hon var så liten, vägde bara 65 gram när vi vägde in dem.

Även om hon tillsynes pigg yrade runt i buren med mamma Laura och de fyra systrarna, så var det sällan hon lyckades med det viktigaste; att få dia hos mamma Laura. Det är två spenar och fem som behöver dem.

Alla de andra vägde mer så utgallringen var tydlig; starkast vann.

Min autopilot startar i sådana här lägen. Jämna ut oddsen-piloten.

Jag tar den som väger näst minst och minst och låter dem vara själva med mamma ett par gånger om dagen. I den här syskonskaran var det Lisen med brun bläs och Lava. De fick omväxlande vara själva på soffan eller i buren med Lauramamman. På det sättet fanns det en möjlighet för Lava att dia ordentligt ett par gånger om dagen iallafall.

Kalle & Ada

För många år sen hade jag två marsvin; Ada och Kalle som helt ignorerade ett av sina två nyfödda barn. Jag hade låtit kastrera Kalle under Adas dräktighet och hade romantiska drömmar om den perfekta marsvinsfamiljen och när de fick två perfekta små pojkar var det en dröm som gick i uppfyllelse. Detta var på den tiden jag trodde att det behövdes fler marsvin, på den tiden som jag avlade medvetet.

Båda pojkarna var mest vita som pappa Kalle. Jag visste inte mycket om marsvinsavel men jag visste att marsvinsbarn precis som människor, föl, valpar, kattungar och kalvar behöver dia sin mamma. Jag visste också att de skulle öka några gram varje dag. Mellan 5-10 gram, med undantag för första och andra dagen då det kunde ta lite tid innan marsvinshonan hade mjölk.

Det gick fint för Franz, den ene pojken att dia, han fick ligga och äta och mysa hos mamma Ada. Ada och Kalle var överhuvudtaget mer i samspel med Franz medan den mindre Garp ignorerades av båda föräldrarna. Märkligt att se men tydligt när jag väl identifierat det. Orsaken till att jag upptäckte det var att jag vägde småttingarna.

Underbara älskade Kalle, Ada, Franz och Garp.

Franz ökade fint medan Garp minskade i vikt. Då syntes det: Ada föste undan Garp med bakbenet när han försökte dia. Hjärtskärande och konstigt tyckte jag; hon har bara två ungar och vill stöta bort en? varför i herrans namn?

Jo troligen berodde detta på nån defekt, jag minns inte längre alla detaljer men vet att ett ljud hördes när Garp andades. Först väldigt lågt ljud men ökade lite sedan.

Marsvin är egentligen de mest rationella varelser när det kommer till liv och död. Ska en ändå dö kan det lika gärna gå snabbt.

-Jag har ont, jag ska nog dö, lika bra att sluta äta så går det snabbare.

När det gäller Garp tror jag Kalle & Ada tänkte, kanske på autopilot:

-Han ska ändå dö, lika bra att hindra honom från att äta så går det snabbt.

Jag och dottern pratade om det och hon hade lösningen.

-Jag håller Ada och du Garp, då får han äta, sa trettonåringen som den självklarast sak i världen och så fick det bli.

Efter bara fyra “matningar” och två dagar försvann andningsljudet som Garp hade och Ada slutade sparka bort honom från spenen. Då började även Kalle att interagera med båda sönerna och efter tre dagar kunde vi konstatera att även vikten börjat öka.

Garp kastrerades och bodde hos en person som lät mig följa hans liv. Han var lite i sin egen bubbla, inget extremt och verkade ok ur människoperspektiv. Han fick en långt liv, tror han blev sex år.

Tillbaka till Laura & Lazilomutationerna

När Lava och Lisen skulle få kvalitetstid med mamma var de andra tre ungarna omväxlande i buren eller på soffan med de andra sin flocken.

Idag vägde Lava 267 gram. I jämförelse med syrran Lotta som vägde 267 gram den 3 september, det är ca två veckor emellan dem och det är den tiden som Lava ska ha ensam med sin mamma när de andra flyttat…minst.

De fyller sex veckor idag Laura och Lazilomutationerna. Hade de varit födda i zooaffärssammanhang hade de flyttat till försäljningen för flera veckor sedan.

Sex veckor och 267 gram

Hade de varit killar hade varit tvungna att avskiljas för nån vecka sedan för att de inte skulle råka göra barn. Nu har vi lugn i hagen, och denna veckan ska gruppen utökas med honor som ska “hämta upp” tjejbebisar hem till sig. De lär känna varann i gruppen och lyfts ur efter ett par dagar och flyttar åt var sitt håll. Kärna, Backa, Kungsbacka och till Göteborg, de får var sin egen adress.

Men inte Lava, Lava flyttar ingenstans, hennes postadress blir Bohus.

<3