Ända sedan i februari 2013 har Tanja varit en del av min flock. Jag köpte henne på blocket och hon vägde bara 200 gram när vi kom hit. Den som sålde trodde att hennes hona som varit ensam i flera år skulle bli piggare av att få ett sällskap…honan var ju såklart sjukt och dog efter ett par veckor. Men vill en lura sig själv så är det bara att köra på. Tanja köptes i en zooaffär i Trollhättan och eftersom hon var liten, iskall när vi kom hit och vägde så lite så släppte jag henne i min flock och sedan fanns ingen orsak att ändra på det.
Flera år senare vägde Tanja 1300 gram och lite till. Men då var hon var full av muskler och rörelseglädje så det gjorde inget.
Johanna fotade för drygt två år sedan. Fina älskade Tanja <3
Tanja fick problem med bölder ifrån en tandrot, hon opererades ett par gånger och efter en tid lossnade en av framtänderna i nedre käken och kom aldrig tillbaka och det gjorde inte bölderna heller. Snart låg hon på 1300 gram igen och var sitt gamla jag.
Förra året, eller om det är två år…? tiden går så fort, hände något med hennes öga, minns inte exakt men när det inte blev bra trots behandling. Då bestämde jag att hon fick bli av med ögat och det var en tuff operation. Hon såg helt fördärvad ut efter operationen och det tog flera dagar innan min oro släppte.
Sen var hon annorlunda, lite mer stillsam men mindre rädd.
Jag brukar säga att hon ser bara hälften så mycket så hon är bara hälften så rädd. Hur som helst, hon har klarat sig fint och o några månader skulle hon fylla sex år. Hon var inte som förr, vägde runt 1100 gram men gick ut och käkade gräs och var aktiv även om hon var lite mer tillbakadragen.
Fina Tanja, hälsa de andra.
Men idag hade något hänt, det var såklart inte idag men idag upptäckte jag det. En stor böld under hakan och drygt 70 gram lättare än för bara några veckor sedan. Ändå var hon fram till morgongurkan men när jag såg bölden då visste jag att vi inte skulle igenom det en gång till.
Jag beställde tid och i eftermiddags avlivade jag min underbara lilla Tanja.
Sov gott min ängel.
http://blogg.agria.se/marsvinsbloggen/2013/03/02/vi-kommer-aldrig-att-forlora/
Beklagar sorgen. En av de stora utmaningarna är att veta när det är dags för en liten älskad att lämna en.
Tänder som knasar… Bölder… Det är som med hudproblem, ohyra, svamp, cystor och allt annat de kan råka ut för, det kan åtgärdas och för det mesta går det bra. Man får vara lite envis och mycket noggrann och ibland rätt radikal så kommer det inte tillbaka heller om individen i övrigt är frisk och villig att jobba med en. Men om inte förutsättningarna finns för alla dessa saker, inte en enda del får saknas, så är det bästa att säga adjö på det bästa sätt man kan komma på.
<3 Tanja <3
Tanja ?❤️