Fredag den 23 november. Kallt och snö i luften även om det inte kommit igång ordentligt ännu. Vitt strö yr runt, som på låtsas, en varning om vad som ska komma.

En av oss ser uppfödarens annonsplakat på tomten i Sjöbergen.

En av oss ser uppfödarens annonsplakat på tomten i Sjöbergen.

En av oss ringer och avtalar om köp av marsvin.

En av oss åker dit, betalar och hämtar.

Först ska uppfödaren enligt plakatet ha 250:- per marsvin.
I telefonen begär han 300:- styck, för oss spelar det inte så stor roll. Vi hade dragit in en insamling om vi varit tvungna hellre än att missa tillfället att få dem därifrån innan värsta vintern.

När vi hämtar säger han:
De sitter härinne, det är för kallt för dem ute. ( O shit Sherlock?!) Jag är verkligen tacksam att bli av med dem. Nu kan de minsann komma Länsstyrelsen! Jag har inte haft tid att klippa klorna, sen kan det saknas lite päls på dem men det växer ut. De kostar 250:- styck så det blir tusen kronor.

Kollade han på de nakna magarna, de långa klorna och tyckte det var lite magstarkt med 300:- för dessa misshandlade stackare?

Albas mage när vi precis hämtat henne. Hon är inoljad.

Dessa fyra är hans sista marsvin. Tre honor och en hane. Förra vintern satt de ute i 14 minus grader. De bodde i alldeles för små burar mest med halm och dåligt foder. De hade jättesmå ungar när vi var där. Bebisarna såldes till till zooaffärer runt i Göteborgsområdet.

Alba.

Orsaken till att vi hittade uppfödaren var från början fyra små marsvinskillar som vi spårade bakåt via zooaffären vid Eriksberg. De hade ringorm och lämnades till oss för att ägaren inte orkade med sanering och medicinering på grund av det.

Algot är kastrerad nu. Extremt arg på andra hanar.

Vi försökte få loss marsvinen redan i vintras men misslyckades.
Vi anmälde till Länsstyrelsen och de tvingade uppfödaren att ta in marsvinen i en stuga där det hölls frostfritt. Det finns två bloggar om det, den 7 och 8 mars i år.

https://www.eragons.se/blogg/tung-vecka/

https://www.eragons.se/blogg/existera-och-gora-mera/

I början av 2018, i mars månad fanns det 24 vuxendjur hos uppfödaren enligt Länsstyrelsens protokoll. Uppfödaren hade dem i 100×50 burar. Det var inte så många burar när vi var där, kanske fyra sammanlagt och hanarna satt två och två i väggbyggda, även dessa alldeles för små burar. Kanske nånstans 40 cm breda..svårt att bedöma djup på dessa men skulle jag gissa så max 40×40 cm. Länsstyrelsen rapporterade fler burar men det är arrangerat efter anmälan.

Jag tog en bild på marsvinen när vi var där. En enda bild. Jag var fortfarande trygg i att vi skulle få loss dem då. Vågade inte ta ut svängarna för han skulle ångra sig så jag tog bilden i smyg.

Tittar på bilden nu igen.

Lilla Agda när jag fotograferade henne i mars. Hon var den som inte lyckades klämma in sig i huset. Alla de andra klämde ihop sig. Nu finns hon här hemma hos mig.

Marsvins förmåga att återhämta sig är ofta fantastisk. Enligt uppfödaren var dessa djur ungefär ett år. Jag tror inte på det utan tror snarare tre år. Men med lite bad och olja och medicin så ser det betydligt bättre ut efter några veckor.

Agdas mage efter några veckor.

Alvida.