Ursprungligen postat den 20 januari 2012
Brukar vara cool när jag väntar på någon inlämnad liten skrutt på Exo, men så kändes det inte när jag väntade på att hämta Kenzo. När samtalet äntligen kom var jag i bilen inom ett par minuter. Jag brukar vara sur att det alltid blir i rusningstrafik, men denna gång körde jag glatt för att hämta min skatt.
Tina kommer med GroggyKenzo och så får jag räkning och journal.
Två och fem men va katten, Kenzo lever! Scannade denna så ni fattar vad jag menar när jag säger att de tar små djur på stort allvar.
Nu börjar mitt jobb.
Hö, critical care, trasig broccoli! Lille Hacke är ovärderlig till marsvin och småbarn 😀
Jag använder Critical care och det är ett pulver som man blandar i vatten. Jag köper det hos veterinären eller på nätet, tillverkaren heter Oxbows. Numera har jag dessutom lärt mig att som marsvinsägare är det ett måste att ha hemma så jag brukar förlänga hållbarheten på den öppnade påsen genom att ha den i frysen.
Kenzo är trött, känns nästan lite kall. Jag bäddar in honom, allt för att undvika påfrestning på hans lilla kropp. Krafterna ska sparas till hans återhämtning.
Jag hjälper honom med allt jag kan komma på och i princip tuggar jag maten för honom.
Han glömmer fortfarande att äta och för att få igång hungerskänslorna matar jag med tjock CC -gröt 4 ml i spruta varje timme, jag sätter sprutan ganska långt ner för att han inte ska spotta ut. Då går tuggreflexen igång. Sen är han trött på mig, vrider huvudet och visar att nu räcker det.
Vi har en facebookgrupp för alla marsvinsnördar i Eragons, en tjej tipsade där om en tysk instruktionsfilm om stödmatning med Critical Care;
När jag sätter ner honom i filten igen tar han på eget initiativ lite trasig broccoli och jag blir jätteglad. Passiva marsvin är ingen hit. Under natten sover han på stolen brevid min säng och det sista jag gör innan jag somnar är mata honom.
Ursprungligen postat den 20 januari 2012