Det första jag gör när jag vaknar är att mata. Kenzo är go och varm i filten och tuggar snällt Critcal Caregröten, men äter inget på eget initiativ trots erbjudande om gurksörja.
När man är sjuk och flockdjur så är det lite speciellt. Skulle man dessutom ha oturen att vara bytesdjur så är det mycket speciellt. Man behöver lugn och ro för att bli frisk. Samtidigt behöver man lite sällskap för att bli på bättre humör. Konkurrens om käket för att överhuvudtaget få aptit.
De sjuka och svaga bytesdjuren i naturen är de som går åt först när ett köttätande djur vill äta middag. Den som hamnar sist när flocken försöker undkomma rovdjuren. Kanske är det detta som gör att de ger upp så lätt, lägger sig att dö frivilligt, svälter ihjäl sig.
Kenzo har väl knappt träffat ett riktigt rovdjur. Trötte katten Gösta och den av sin egen person uppfyllda knähunden Maxi är det närmaste han kommit ett dylikt. De kvalificerar sig knappt, för visst äter de kött men när de träffar Kenzo lägger de sig gärna bredvid honom i hans hö men ger inga signaler om att de ser honom som en söndagsstek på fyra ben.
Men i Kenzos arv från förfäderna i Sydamerika ligger programmeringen; är du svag är du körd! ju snabbare du dör desto mindre ont får du. De slutar äta och svälter ihjäl sig själva istället för att försöka återhämta sig när de är sjuka.
Därför är det så viktigt att vara uppmärksam på sina marsvin. De talar inte om att de är sjuka. Tvärtom har de först på sin agenda att dölja eventuella svagheter. När det inte funkar längre är det självdestruktion som gäller och då går det snabbt utför. Vi talar inte dagar utan snarare timmar.
Jag har sett detta så många gånger, nykastrerade är ett riktigt skolexempel. De opereras och samma dag är de ganska groggy och rätt tillfreds med tillvaron. Dagen efter är de lite mer stilla men äter fortfarande. Nästa dag är det riktigt jobbigt, de ligger som förstenade, vill inte röra sig och absolut inte äta. De har ont och signalen till kroppen är att lägga av. Då är ditt marsvin dödens lammunge om du inget gör.
Musse får störa Kenzo, det gör hon bra även om hon helst vill äta CC-gröten själv.
Detta gäller i princip alla nyopererade marsvin: vi måste störa dem när de går in i sin självpåtagna dödslängtan. Störa med mat, störa med en kompis, få dem att röra sig så att en egen aptit kanske så sakteliga kan komma igång. De måste ha mycket värme eftersom den energi de ändå får i sig ska inte gå till att värma upp dem, den behövs så väl för deras läkning.
Ett marsvin som inte äter blir förgiftad. Konstruktionen av deras kropp är sådan att de behöver bränsle hela tiden för annars förgiftar kroppen sina egna inre organ. När de är friska ska de tugga tjugo av dygnets tjugofyra timmar, så som marsvinsmatte med en sjuk liten limpa får inte vara lat. Jag brukar stödmata lite och ofta.
Stella får störa, hon är i bästa laget…Kenzo går och gömmer sig.
Criticale Care (CC) bör du som marsvinsägare alltid ha hemma. Marsvin blir så väldigt sjuka så fort. Du har inte en halv dag på dig att skaffa det när Limpan blir skruttig. Veterinären kallar det ”raketbränsle” och det är det sannerligen. I början tar jag ganska mycket vatten i pulvret och ger det i en spruta med avklipp topp rätt in i munnen. Ofta vill de inte äta men jag sprutar in det långt bak i munnen och då brukar tugg och sväljreflexer komma igång automatiskt. När de matats några gånger brukar jag prova att göra konsistensen på blandningen mer som en gröt och låta dem äta direkt ut skål. Äter de inte själva så får man slå vatten i soppan och fortsätta med sprutan. Men prova då och då. Marsvin är alltid konservativa med nya smaker och måste få flera chanser att acceptera något nytt.
Ursprungligen postat den 21 januari 2012