En del av marsvinen härhemma har en brokigare bakgrund än andra. Amy är en av dem vars bakgrund jag hyfsat känner till och nu ska jag berätta om henne igen, hon har varit med förr. Amy har en uppskattad födelsedag, första november 2012.

Amy och Filippa

I december 2013 köptes hon på annons i Skåne. Då var hon mamma till två kullar med ett barn i den första kullen, två den andra kullen och en tredje kull på väg. Dessa dräktigheter hade hon på raken och hon var alltså bara 14 månader gammal. Pappan var hennes bror. Hon köptes av J för att omplaceras, dvs marsvinsfamiljen som vi senare kom att kalla Big Bang, köptes för att få dem ifrån det hem där de fanns. En kan kalla det att rädda dem även om detta är ett slitet och ofta fel använt uttryck.

Hon vägde 724 gram.

Blocket såklart.

Försäljaren av Big Bang-familjen hade köpt två marsvin av en kompis som avlat fram en kull,  och trodde att köpet bestod av två honor.

När vi två blir fem

Det var en hona och en hane, de fick en unge och det var också en hona. Ytterligare tio veckor senare kom två till, denna gång en av varje kön. Vi har alla olika sätt att tänka och en del löser problem, medan andra försöker lösa problem men har otur när de tänker. Här tänkte försäljaren till när det blev fem marsvin och efter ett par veckor slängde hen in en blocketannons och ville sälja ett marsvin.

Underbara Amy, älskar utelivet här i Bohus.

”Vårt kära marsvin bortskänkes till första bästa… På grund av allergi!”

Hur tänkte de nu kanske du tänker?  för mig som varit med om detta några gånger förut vet exakt. De skulle sälja “problemet” och ur deras synvinkel var det hanen. För att kastrera hanen och ta ansvar för djuren  de skaffat finns inte. De köper marsvinen som leksaker till sina barn och de låter också barnen hantera dem på det sättet. Som leksaker. Som saker. Prylar. Ting.

På väg ut, alltid bland de första och full fart ut i hagen.

Samtidigt så är det inte alls ovanligt att samma vuxna personer står och bedyrar att orsaken till att marsvinen inskaffats är att de vill lära barnen respekt för liv och att umgås med djur. Dessa vuxna tänker inte klart, de inser inte att barn inte kan lära sig själv. Ska barnen hantera djur med respekt så måste du som vuxen också hantera djuren med respekt. För barnen gör som vi gör.

Hänger ofta med Razze, de är två individer som respekterar och gillar varann. De har samma energi.

J, som på julafton 2013 bestämde sig för att köpa loss djuren ur  eländet lyckades övertyga försäljaren att det inte hjälper att sälja ett marsvin av fem om en är allergisk. Vilket var tur för Amy hade troligen inte klarat den sista dräktigheten. Hon var mager, hade skabb, var riktigt vanskött och stressad.

Här är raderna ur J:s berättelse som berört mig mest:

 Nästa dag körde vi iväg för att hämta marsvinen. Vi kom till ett stort lantbruk och när vi knackade på öppnade en mamma med ett barn på höften. Vi klev rakt in i ett kaos! Tre uppspelta barn, en skällande lösspringande hund och en katt, allt i en enda röra i hallen! Och mitt i allt detta stod buren med marsvinen. Vi hälsade och jag började ställa frågor om födelsedatum och sjukdomshistoria för djuren. Samtidigt som jag och mamman försöker ha en konversation springer det yngsta barnet i blöja och slår på buren, kastar sina leksaksbilar mot den och försöker klättra in i den. Det lite äldre barnet öppnar locket och lyfter undan huset och marsvinen börjar springa runt i vild panik. Barnet börjar jaga dem runt i buren med händerna och fångar dem med ett hårt grepp om magen och börjar dela ut dem kors och tvärs till alla som står i hallen. Under tiden springer hunden runt benen på oss och skäller.

Plötsligt börjar barnen berätta om hur det gick till när hunden råkade äta upp deras kaninungar… Jag och sambon bytte en blick som sa mer än tusen ord! Jag avslutade affären med mamman och han såg till att djuren kom helskinnade ner i buren samtidigt som han distraherade det yngsta barnet från att slå eller kasta fler saker mot buren. Mamman skojade om att hennes barn hade kastat in allt möjligt i buren, så djuren var minsann allätare. Om vi ville kunde vi få det yngsta barnet med på köpet! När vi stod och lastade in buren i bagageutrymmet kom mamman och den äldsta dottern ut på trappan. De ville att vi skulle höra av oss och skicka bilder om vi fick fler kullar på djuren. Jag nickade och log och sa något trevligt men egentligen ville jag bara skrika rakt ut!

På vägen hem pratade jag konstant, det var väl ett sätt att smälta alla hemska intryck. Min sambo satt i princip knäpptyst hela vägen. På vägen hem hämtade vi upp en marsvinskunnig vän till oss som har erfarenhet av honor med kullar. När vi kom hem till oss och hade satt buren i hallen tog vi ut marsvinen en i taget och kollade igenom hud och päls, ögon, öron, tassar, klor och kön. Vi vägde alla och antecknade vikterna. Resultatet var nedslående! Riktigt sorgligt!

Kontrasten mellan våra fyra friska honor med glansig päls och muskler och hull och dessa små magra och smutsiga djur blev väldigt tydlig. Jag kunde känna skuldrorna direkt under skinnet på mamman och hon hade en stor kal fläck på ryggen som jag blev mycket bekymrad över. Vi klippte ner pälsen på alla de vuxna djuren direkt. Det var så mycket fastklibbad avföring och stora tovor och det kändes som ett relativt enkelt ingrepp. Efteråt bjöd vi på en buffé av hö, paprika och gurka och sedan lämnade vi dem ifred för att inte stressa dem i onödan.

Amy kom till Göteborg, fick barn en tredje gång och som tur bara en ensam hane som fick namnet Dimitri. Förstfödda dottern Bernie fick också en kull med två flickor med sin egen pappa som barnafader. Vi omplacerade Amy till en mindre flock men när kvinnan som adopterat Amy blev synskadad fick hon bo här. Nu har hon flyttat klart. Amy mår bra nu 🙂

Amy. Numera bor hon hos mig i en flock på omväxlande mellan 10-15 individer. Hon ska aldrig mer ha barn, och aldrig mer ska människobarn slita och dra i henne. Hon trivs bra och är i sin livs form, springer och hoppar mer än de flesta i flocken.