De små marsvinen jag skrev om härom dagen är hemma hos oss nu. I en ren bur med massor av hö, utan mineralsten och höhäck. Så har vi börjat nedtrappning  av marsvinsblandningen. Den första tiden fick de c-vitamin via droppar (flaska köpt i Zooaffär) men sedan såg farmor att marsvinsblandningen är vitaminberikad så då fick det räcka med det.

Barnbarnet som marsvinen köptes till är rädd för våra tjockisar, sina egna har hon nog inte tagit i sedan förra sommaren. När jag såg hur de små bodde beslutade jag att de skulle komma till oss på en gång. Familjen var mycket angelägen att bli av med de små innan sommarlovet är slut och de – familjen – flyttar tillbaka till stan efter sommarvistelsen.

Arthur född 29 april 2014, kastrerad och alldeles underbar.

På min fråga om de små är vana vid gräs svarade farmor att jo, de var ju ute förra sommaren men i år har det inte blivit av. Men gräs då, har ni plockat in och gett dem nu. Nej inte i år blev svaret. Så nu är de sakta tillvänjning av gräs några dagar innan de får komma ut på gräsmattan. Vi har ju två uteburar.

Förstår att du sett det mesta men vi har varit lyckligt förskonade. Buren var nog inte rengjord sedan de flyttade in. I varje hörn låg tjocka lager av uppblött bajs. Farmor sa att de städat och gett dem hö och sallad på morgonen (det måste ha varit väldigt lite hö om jag får säga så). Men marsvinen är fina och små. Klorna var ruskigt långa och så vassa att jag stack mig på dem när jag lyfte honan.

Penny född 29 april 2014.

Marsvinen är syskon. Födda den 29/4 2014. Sedan 10/6 2014 har de bott hos barnbarnet. I augusti 2014 kastrerades hanen, familjen måtte ha haft en himla tur, Det kunde ju ha blivit småttingar redan. De är födda hos en granne till familjen, vars hona lyckades få tre kullar innan de kom sig för att kastrera hanen.

I går när de kom vägde honan 705 gram och hanen 845 gram.

De är otroligt skygga och får bo i lugn och ro i några dagar. Enligt farmor är hanen den som är minst skygg då han ju blev lite extra ompysslad när han kastrerades. FÖRRA SOMMAREN! Sedan snart ett år har de alltså knappt varit utanför buren. Enligt farmor är det en kaninbur. En 100-bur.

Detta är ett mail som kom för ett drygt år sedan. Marsvinen som det talas om heter numera Arthur och Penny och idag finns de tyvärr för omplacering igen. Familjen som adopterade dem förra året fick en bebis och det visade sig efter en tid att förkylningen som inte går över var allergi, jag minns inte om det var marsvinen eller hö men resultatet är tyvärr detsamma. Det var en väldigt ledsen tonårstjej med föräldrastöd som var och lämnade dem i lördags och den som blir den lyckliga adoptören av Arthur, Penny eller båda kommer garanterat att få ett besök från henne. Detta tycker jag är ett bra sätt att bry sig om djuren när en inte kan ha dem kvar, ett slags säkerhetsnät för dina älsklingar.

Arthur & Penny

En del tror att vi på Eragons  åker hem till alla som ska adoptera men det gör vi inte. Tanken är att vi försöker jobba i omplaceringen så mycket vi kan men att vi ska kunna sköta jobb, familj och alla åtaganden ett vanligt liv innehåller. Ett enkelt snabbt hembesök hos nån som bor nära -det händer- men oftast hoppas vi och uppmanar dem som omplacerar att göra detta. De behöver ju bara göra ett eller kanske ett par besök medan det för oss skulle bli hundratals över året. Det är ju dessutom de som omplacerar som känner sitt djur och ska få frid i sitt hjärta när marsvinet har det bra och är älskat i ett nytt hem.

Är du intresserad av att adoptera Arthur eller Penny? eller någon yngre, äldre eller annat kriterium 🙂 så hör av dig. Vår målsättning är att presentera de som finns för omplacering här allt eftersom men en del kanske aldrig hinner så pass långt…nu skriver jag det där tråkiga igen: våra liv innehåller väldigt mycket marsvin men även andra krav ställs på oss som vi behöver svara upp på.