I lördags var det Linda som kom ner först i omplaceringen. Birgitta hade fått barn. En levande och en död.
Det är så sorgligt, hela väntan och helt perfekt och sedan död vid födseln. Vad det beror på vet vi inte men en fullt utvecklad över 100 gram tung unge överlevde inte. Vi kallar henne Banjo.
Birgitta och Betty
Men vi har bestämt att vi ska glädja oss åt den som lever och Betty lever. Som hon lever! Hon äter, sitter med mamma som sitter bakom Lucia. Sen har hon ytterligare en helt fantastisk färdighet, hon popcornhoppar och det smittar över på den som troligen sluppit mammaskapet, lilla Elisabeth.
Jag är nyfiken på vad de har för släktskap och så som de formerar sig nu så kan det bero på släktskap..men också på vilken situation de befinner sig i. Birgitta är ganska försvarsinriktad. Med alla mammahormoner i gruppen kan det bero på att hon inte får ha ungen ifred annars. En del honor “kidnappar” andras ungar. Dock verkar Lucia som redan fått barn, hon fick två dödfödda den 13-14 december och jag tänker att hon har hämtat sig från hormoner, vara den som Birgitta ser som sin bodyguard. Eller så är det Birgittas mamma. Allt är möjligt.
Jag känner att jag vill berätta så mycket. Men tiden räcker inte riktigt.
Ha det fint -försöker höra av mig snart igen!