När jag grundade Eragons 2005 jobbade jag som egen företagare och min dagliga sysselsättning fanns i samma hus där jag utvecklade omplaceringen. Jag jobbade själv med stöd av familj och vänner de första fem sex åren. Det var enkelt att ha en sidoverksamhet i samma byggnad.

När Eragons blev förening 2010 och fler människor aktiverade sig blev det fler tankar som styrde arbetet. I början märktes det inte så mycket och självklart dominerade jag då och gör fortfarande.Vi jobbar med demokratiprocessen i Eragons och ibland går vi två steg fram men veckan efter ett steg tillbaka. Vi har möten och försöker finna system och struktur för att det ska fungera och kännas meningsfullt för de aktiva. Samtidigt slåss vi med tidsfaktorn och ibland finns det bara tid till det nödvändigaste, och då hamnar förändringsarbetet längst bak i kön.

När en gör saker på ideell bas ska det vara roligt och givande. När jag tog hand om Teddy & Freddy en gång i tiden var det för att det gav mig något.

Jag har funderat på vad det ger och kommit fram till att jag gillar att göra bra saker som känns meningsfulla. Vilket många människor gör men det är väldigt olika vad människor anser vara bra och meningsfullt.

När marsvinspojkarna blev friskare gav det något, hjälpa dem gjorde mig glad. Styra deras framtid i annorlunda riktning kändes bra. När de fick ett fint hem hos en släkting till en av mina vänner var jag glad och tillfreds.

När jag senare satte in annonser med vackra marsvinsfoton på blocket, provade mig fram med olika textformuleringar, så gav det mig ännu en dimension på min kreativa sida. Jag gillar text och bild och är fascinerad av vad en kan åstadkomma med det. Jag provade olika formuleringar i annonsen och märkte att när jag klargjorde i annonsen att det inte var utan krav så accepterade människor det utan problem till 99%. De andra fick tala om varför de inte ville försäkra eller på annat sätt svara upp mot Eragons krav på etisk djurhållning. Jag förklarade att det var adoption och inte köp, och förklarade skillnaden.

Sonja och jag byggde webbsidan eragons.se första gången 2006. Då blev  det mer text och bild och ännu bättre. Jag kunde börja tycka saker, hade som en liten miniblogg där jag skrev i princip varje dag, och många fina bilder var det också. På den tiden hade blocket inga bekymmer med att en la en adress till webbsida och det blev hyperlänkat direkt. På det sättet hittade många människor till Eragons. Jag la allt mer av dagarna på marsvinen i omplaceringen och sedan blev det kvällarna hemma vid datorn också. Telefonnumret i annonsen på blocket gick till min privata telefon. Snart upptäckte jag att de som ville adoptera inte alltid hade samma hänsyn och dygnsrytm som jag behöver så jag gick mer och mer över till till mail. Som jag har mailat 🙂 men numera så har jag så tröttnat på det. Jag vill hellre att de som är intresserade kommer ner till oss i omplaceringen istället. Det är först då jag räknar dem; en del som mailar ser vi aldrig röken av. Visst kan småprata på mail vara trevligt men jag är inte intresserad av neverending brevväxling och däcksparkande. Jag vill ha kontakt med människor som verkligen är intresserade av att ge hemlösa marsvin ett seriöst och engagerat hem.

Numera jobbar jag heltid som anställd på en annan plats i Göteborg och har inte samma möjligheter att ha igång omplaceringen. När jag började jobba som anställd igen började vi att använda jourhem, vilket Eragons aldrig jobbat med innan. Det är inte enkelt, och ännu en ny erfarenhet.

Jobba där du står

En av de nya erfarenheterna kring just jourhem var att en del som vill vara jourhem tror att de kan vara jourhem så länge de har lust medan Eragons vill att jourhemmet ska vara så länge marsvinen behöver. Självklart vill vi inte flytta runt marsvinen mer än nödvändigt.

En fördel med att ha nära och flexibla jourhem är att en så vanlig sak som olika hudproblem och parasiter som vi har medel mot i omplaceringen och som kostar  bara medicinkostnaden på 400:- för tjugo marsvin men lätt kan kosta 2000:- och kräva två tre veterinärbesök för två marsvin.

När potentiella  adoptörer ska träffa djuren så är det inte EN part vi ska boka möte med, utan nu är det TVÅ. Jourhem och eventuell adoptör. Inte omöjligt på nåt sätt men fler som ska passas in, det är en massa mail och kontakter. Det går an så länge det är en sån här träff som ska organiseras, men när det är två tre stycken på gång samtidigt tar det otroligt mycket tid. Alla har begränsat med tid och med många djur blir det MÅNGA mail och möten.

Eragons har fortfarande huvuddelen av verksamheten i mina lokaler i mitt hus. Men steg för steg sprider vi ut både arbete och ansvar. Webshopen har jag inget jobb med. Jag är inte den som samordnar och schemalägger de volontärer som sköter lördagsverksamheten. Jag är inte den som samordnar så att alla familjer får pensionat när de ska åka på semester. Jag passar heller inte alla marsvin när deras familjer ska på semester. Jag är inte den som packar allt hö längre. Det är inte bara jag som röjer upp i omplaceringen med regelbundenhet. Jag tar hand om en å annan eftervård men inte längre alla. Men jag hämtar allt hö, spån och de mesta fodret. Jag gör så mycket jag orkar och ska jag göra mer, jag då behövs det fler av mig. Jag tar hand om de flesta adoptioner och jag tar hand om större delen av de marsvin som är för omplacering. Både att sköta djuren, välja ut adoptörer, det vill säga maila i massor, träffa dem och hjälpa till med ihopsättning av marsvin.

Jag har precis varit sjuk och om inte annat när det händer blir en medveten om hur mycket som hänger på axlarna. Hö tar slut och spån tar slut och jag orkar tyvärr inte hämta och lasta. Dessa produkter är viktiga, vi vill kunna erbjuda våra adoptörer att köpa hö och en stor del av de pengar som vi får in kommer från just höförsäljning.

Det är många som växer in i verksamheten och tar ansvar. Med ansvar kommer inflytande. Inflytande är medbestämmande och om du vill ”makt”.

Men makten över vilket jobb jag tar på mig är min liksom makten vad du tar på dig är din.

Eragons upptagningsområde av marsvinselände är Göteborgsområdet och klarar vi det så är vi som jobbar med Eragons nöjda. Visst blir vi också jätteledsna när vi ser marsvinselände på bilder, annonser eller berättelser från andra platser i landet men vi kan omöjligt klara allt samman så vi får helt enkelt vara glada för det vi klarar. Marsvin är en av de sällskapsdjur som ofta annonseras på ett sätt som tydligt visar vanskötsel. Det är smärtsamt långa klor, dåligt med mat,  jättesmutsigt eller alldeles för små burar. Det kan vara bilder på dräktiga marsvin och sådana med allvarliga parasitangrepp.  Eller ensamhet. Med åren har jag lärt mig att jag ska undvika Blocket mina sköra dagar och de andra i arbetsgruppen har liknande strategier för att klara av det.

Men det är nu en av de deviser som är Eragons ledord kommer särskilt bra till pass;

ingen kan göra allt men alla kan göra nåt

Ibland känner människor att det vi gör är så bra att de tycker vi ska göra det över hela Sverige. Jag förstår det…men vi kan inte det. Vi har jobb, familjer och ja..liv helt enkelt. Det är ingen som betalar oss månadslön för att göra ”Eragons” på heltid. Så vi stretar på och vi försöker hålla Göteborgstrakten hyfsat fri från marsvinselände. Ibland rinner det över från Skåne och det är inte så att vi inte vill hjälpa till men vi orkar inte allt.

Det finns heller ingen anledning att vi ska. Det finns människor som blöder för marsvin i hela landet och de flesta av dem har ett par kvadratmeter över där ett par tre olycksdrabbade limpor kan bo några månader.

Vi som bryr oss om marsvin behöver jobba hållbart. Om tio- tjugo personer i Göteborg ska ta rätt på allt marsvinsselände i hela Sverige så är det en lätt match att slita ut oss. Till slut sitter vi hela gängen och gråter. Men om alla drar sitt strå till stacken så kanske vi i Göteborg kan få dra efter andan ibland, glädjas åt allt gott som sker i verksamheten och må bra över det.Vi hjälper gärna till med råd och dåd men vi vill inte ha ansvaret för allting. Det fina med ansvar är att det går bra att dela på.

För att uppmuntra det här arbetet, för att få fler att våga hjälpa marsvin så har vi bestämt att inrätta en sorts stipendium och pris. Vi kallar det Eragonsängeln. För du som ansöker och får detta hjälper faktiskt både marsvinen och Eragons.

Nu har jag skrivit bakgrunden.

Nästa blogginlägg kommer att vara spelreglerna.