Ett nytt inlägg från Kristina 🙂

Vi bor mitt i ingenstans, med skogen som närmaste granne. Det finns gott om fästingar här, och vi människor brukar få åtminstone ett par var varje säsong. Marsvinen brukar klara sig utan fästingar, trots att de är ute större delen av dagarna under sommaren.
I år blev det annorlunda. Ett av marsvinen har fått fästingar. Naturligtvis är det Charlie. Det är alltid han som råkar ut för konstiga saker.

Charlie

Första tanken, när jag upptäckte en svart prick på Charlies nos, var att han hade fått ett sår, och att det var en sårskorpa som jag såg. Jag funderade på vad han möjligen kunde skadat sig på, och gick igenom både utebur och innelåda ordentligt för att se om det fanns något vasst någonstans. Det fanns det inte. Sedan funderade jag – mycket kort – på om det möjligen kunde vara så att Lian orsakat skadan. Det kändes väldigt osannolikt, för Lian är en rar och trevlig kille, utan våldsamma tendenser. Slutligen insåg jag att det var en fästing, och blev förvånad. De ingick inte i min världsbild att vi har fästingar på gräsmattan.
Eftersom vi människor brukar få fästingar så har vi en fästingsplockare hemma. En sån som fångar fästingen i en lasso. Att fånga fästing med lasso på nosen på ett hyperaktivt marsvin som avskyr att bli fasthållen var inte helt lätt, men det gick till sist. Fästingen försvann, och Charlie var djupt kränkt i ungefär fem sekunder. Sen ville han ha godis. Det fick han.
Fästingproblemet upprepades ytterligare två gånger, med några dagars mellanrum. Charlie slogs för sitt liv när fästingarna skulle plockas bort, och ingen av de andra marsvinen fick en enda fästing, inte ens Lian som delar yta med Charlie.
Sedan fick maken en fästing som gav honom Borrelia. Tydligen är det så att om fästingen får sitta tillräckligt länge (mellan 24-48 timmar) så suger den först blod, och sedan skickar den in sitt maginnehåll i vårt blodomlopp. Det är så Borrelia smittar. Om man plockar bort fästingen tidigt så är risken för Borrelia mycket, mycket låg. Maken hälsar att det var inte en trevlig
upplevelse, men att han är frisk nu.
Jag började fundera på risken för Borrelia för marsvinen. Om en fästing sätter sig synligt på nosen, då ser jag den. Men det finns en massa pälstäckta ställen på marsvinen där fästingen skulle kunna sitta och gotta sig utan att bli upptäckt. Hur noggrann måste man vara med att gå igenom marsvinen efter utevistelse?
Lyckligtvis verkar man inte behöva vara jätteorolig. Marsvin har tydligen någon sorts inbyggt skydd mot Borrelia. Vid första fästingbettet marsvinet får i sitt liv så sitter fästingen kvar i normal tid innan den släpper och ramlar av, men vid senare bett så trivs inte fästingarna (av oklar anledning), och faller själva av efter 12-24 timmar. Eftersom fästingarna, i de flesta fall,
faller av själva innan eventuell Borrelia hinner spridas, så är risken att marsvinen får Borrelia från ett fästingbett är mycket, mycket låg.
Vilken tur! En sak mindre att oroa sig för.

Kristina från Ekliden