Avsikten med flockterapi är att sammanföra marsvin utan skador.
Vare sig fysiska eller emotionella skador.
När första steget är taget och den nya honan i flocken suttit i gruppen ett par dagar så är det dags att börja introducera dem hon ska flytta ihop med. Nu brukar det vara måndag. Ibland händer det att ett par omplaceringstjejer redan sitter i gruppen från start men eftersom det enligt vår uppfattning alltid ska vara en kastrat i varje tjejflock så får Razze, kastraten som bor härhemma kliva åt sidan en liten tid.
Dottern fixade “k*ttbullar och dessutom gjorde hon rödbetsallad. Jag fixade skrädda kakor. Så gott, helt veganskt utan bekymmer. Är du nyfiken på veganmat så kika i facebookgruppen “vad lagar du för veganmat idag“. Det är väldigt inspirerande plats på facebook med en väldig massa medlemmar.
Ur med Razze och en eller två av hans vanliga tjejer och i med den kastrat som ska finnas i den nya honans flock. Då brukar alla marsvins-tanter, damer, kvinnor och tjejer bli upprörda och kränkta och kastraten brukar bli väldigt trött. Sammantaget ger det ändå utmaningar. Allmänt kissande, upprört kackel ( de påminner verkligen om hönor) på varann och en väldig överkänslighet vad det gäller den egna bakdelen. Även om det råkar vara en annan hona som är i närheten så är alla väldigt stingsliga och lättretade. Men bara irritation, inte ens ett par hackande tänder blir det.
Flocken har lite julledigt nu, inga marsvin som ska slipas kanter på. Så här vårdslöst mycket grönkål fick de igår. När de ätit i en timme lyfte jag ut resterna eftersom grönkål kan krångla till urinvägar om det blir överkonsumtion.
Upprördheten brukar lägga sig efter ett par timmar och upp till en dag. Efter två dagar är det som det brukar på ett ungefär men även kastraten kan ju behöva lite övning på att vara flockmedlem och i bästa fall en flockledare.
För att det ska inträda ett lugn vill jag gärna ha lite ställtid, 3-4 dagar är bra. Ett par veckor är såklart ännu bättre men oftast blir det intensivkurs på några dagar.
När lördag, öppet i omplaceringen och hämtning börjar närma sig så ska den nya flocken sättas av från de övriga. Torsdag kväll, eller fredag morgon gör jag det. När jag gör såhär märks det knappt något när den nya flocken bildas men efter nån dag ser jag ändå en viss rangbildning har skett i den nya grupperingen. På lördag morgon sätter jag den nya flocken i en transport och åker till omplaceringen. Det brukar inte vara nåt stök alls. Ibland blir det lite stök vid hemkomsten, den som kommer “hem” kan ha en del idéer om att det bara är hennes men det brukar ge sig ganska smidigt.
Jag tycker att den som slår på egen trumma kanske inte har så mycket att komma med. Men eftersom jag ofta ber människor att berätta för andra om de fantastiska förändringar som de berättar om i samband med en sådan här session och de tyvärr ofta glömmer av det så vill jag försöka förmedla vad jag ofta hör.
Risgrynsgröt är en av julens höjdpunkter för mig och sedan jag blev vegan brukar vi koka den på havremjölk. SÅ GOTT!!!
Människor berättar att deras marsvin är piggare, mer påhittiga och verkar mer tillfreds. De som tidigare haft två honor som varit stingsliga mot varann vid brunst berättar att de precis som i bloggen om Lo, Matilda och Bamse blir mer balanserat och trivsamt i flocken. De som tidigare haft två honor och en dött och kommit till oss och blivit övertalade att skaffa inte en utan två nya vänner berättar att det är stor skillnad och enormt mycket mer liv och aktivitet i lådan efter att de blivit tre.
Ja det är detta som är det nya som vi beslutade på vårt arbetsmöte för ett par veckor sen. V kommer att kräva av adoptörerna av honor och kastrat att de adopterar så att gruppen blir på minst tre individer. Vi tycker inte att det räcker med en vän för ett flockdjur, utan vi tycker att om vi nu kan, eftersom kastraten gått igenom en operation som gör det möjligt ha en grupp på tre, som ur så många perspektiv är bättre än två, så ska detta genomföras.
Den här fina blomman fick jag av min arbetsgrupp när vi hade möte. De har inte fattat att det är jag som ska köpa blommor till dem 🙂
Vi vill helt enkelt inte att de djur vi gör allt för att de ska få det bättre bara ska ha en vän.
Vi vet att en del kommer att tycka att vi är omöjliga nu men…det är så här en bryter ny mark. Vi kan bara nå framgång genom att kräva. Alldeles för få ger av ingen orsak. Men när vi förklarar och motiverar och stöttar brukar det gå fint. Har vi väl infört detta som regel så är det ett faktum, take it or leave it. En kan skaffa marsvin på fler ställen och vill en inte gå med på våra villkor så kanske det är lika bra att vi märker det direkt. Vi jobbar stenhårt för att ge marsvinen bättre livsvillkor. Vi läker marsvinshanar på löpande band och…den som gör jobbet sätter agendan enligt vårt sätt att se.
Muffin, en äldre herre som badat idag och fick en ny vän i Bullen för ett par veckor sedan. De äldre marsvinen är sådana pärlor <3 <3 <3
När det kommer till pojkparen så får vi ge oss, egentligen inte för vi vill utan för att djuren sätter gränsen. Hanar har oftast för stor revirinstinkt för att acceptera en hane och det är väldigt svårt med ännu fler.
Sen ser vi pojkparen som i många sammanhang en period som vi, när det är lämpligt eller rent av nödvändigt delar och kastrerar. Men de unga måste ju växa upp och att få göra det med en trygg vuxen hane är ett bra sätt och de vuxna hanarna är fantastiskt fina med de unga marsvinen.
Bullen är en mild och fin herre. Vare sig han eller Muffin känns såpass gamla som de är, ca 7
När en av marsvinen dör i ett par är det halvpanik att åtgärda ensamheten. Det är inte ovanligt att den ensamme sörjer och slutar och äta på grund av att hen blivit själv. Detta blir inte samma panik när de är tre. Tre rör sig mer, vilket rimligtvis blir sundare marsvin.
Jag tycker argumenten övertygar.
Vad tycker du?