Ok, jag vet att detta lätt blir fel nu när jag ska förklara HUR jag jobbar men jag känner att det är nödvändigt. Inte för jag egentligen tror att de som behöver läser bloggen men för att jag behöver få det ur mig och formulera mina tankar.

Nu går hon på de vida vidderna lilla fina Poppy. Jag grät inte igår, jag gråter inte idag men jag är helt utmattad. Hon föddes 2011, såldes av Backaplans zoo och kom till mig 2012. Vi kämpade med hennes urinvägsproblem, hennes pälsproblem och till slut även en stroke och viktnedgången knäckte det hela. Igår kväll körde Billy mig och Poppy till Blå Stjärnan och hon fick somna in. Älskade <3

Ännu en förälder står framför mig och talar om sina barns behov.

Jag hatar inte barn. Jag är själv förälder även om barnen är stora nu. Jag skaffade en gång marsvin till mina barn och ännu längre tillbaks var jag barnet som var mottagare av mina föräldrars omsorg i form av ett marsvin. Men det spelar ingen roll, marsvinet är inte någons och den är absolut inte en liten smågodis som vi ska peka och välja.

Du har lämnat mitt liv men du lämnar aldrig mitt hjärta.

Jag blir så matt på detta; se på en samling levande varelser och sedan välja några. Som är söta tillräckligt för att förtjäna en plats hos dem. De som inte är söta? vad ska vi göra med dem? bunta ihop och slå ihjäl dem?

Om Eragons kan omplacera ett litet friskt marsvin till dig: räcker inte det? måste de skönhetsideal som just du har tillfredsställas också?

Fråga dig själv: om du skulle vara i situationen  att du skulle adoptera ett människobarn – hade du hanterat det likadant? Hade det känts etiskt?

Poppy, din kropp var slut men jag tror vårt band finns kvar.

Jag anser att alla levande varelser har rätt till sitt liv: tänk på det när du talar till mig. Tänk själv hur det varit att vara del av en samling individer som ska väljas bland eller ratas. Hade du velat vara en av dem? om inte, så tänk då efter VARFÖR.

Ovett, död och inkontinensunderlägg.

Detta blir nog årets blogg.

Har du några paket inkontinensskydd som ligger och skräpar? jag hade det efter mina föräldrar och när de inte ville ha tillbaks dem på vårdcentralen så använde jag dem i omplaceringen. Det var de väldigt bra till så har du tar vi gärna emot.