Jag vill inte gnälla, det är något jag känner ganska starkt. Drar en på sig saker får en ta konsekvenserna och det är min absoluta uppfattning, både vad det gäller mig och andra.

Razze i grönskan <3

För det mesta flyter det på ganska lagom, i Eragons gör vi mycket, ingen tvekan om det men jag kan inte säga att vi gör för mycket.

Lorna på väg in krukan utan botten.

Vi får in ett gäng djur som behöver oss men då står vi med öppna armar och hjärtan, flera stycken och nästan tävlar om att vilja dem väl. Sen har vi fixat dem, de har hull, hälsa och fina nya hem som tar ansvar och vi drar efter andan och vi ska vila lite.

Lorna på gång & Puddingen

Men ibland så flyter det inte, utan vi hinner bara börja dra efter andan och så är det fullt pådrag igen. För ibland kan en styra bort, en kan bestämma att människor tar ansvar med stöd av oss men så finns det sådana fall där det bara inte funkar att göra så. Helgen kring åttonde april tömde vi omplaceringen efter Luciagänget och lämnade glatt städningen till en annan dag. Bara två veckor senare får vi in ett gäng på tretton djur igen. Galet vanskötta och i större behov av oss än de flesta marsvin.

Razze igen

Alla hade inte sådan tur att de klarade sig till oss utan där de kom ifrån hade cirka tjugo marsvin frusit och svultit ihjäl under vinter och tidig vår.

Puddingen <3

De som hade hand om dem tog inte ansvar och jag vet inte riktigt; jag är nog för trött för att känna. Jag och Christina delade upp dem mellan oss. Hon tog lådan med dräktiga och jag tog dem med ungar. Nio till mig och fyra till henne som senare blev sammanlagt sjutton stycken levande.

Gänget <3

Alla behövde badas, oljas och behandlas mot skabb. Illröda i hud, svampmärken, magra, C-vitaminbrist osv.

Jag säger skvamp eftersom det inte finns att jag skulle behandla med det ena eller andra. Skabb och svamp i en djävla röra.

Nu är de på banan, en av de små ungarna har haft sår och märken ända in i denna veckan men de andra hämtade upp det värsta på cirka tjugo dagar.

Gänget <3

Christinas skyddslingar har fått sina små, en död vid födseln men annars fyra nya små glada liv. Christinas sambo hade tittat så allvarligt på Beda honan som fick sin kull först och sagt:

– “Va skönt för dig, nu behöver du aldrig vara med om det mer”

Amy med blicken <3

Jag flyttade ner flocken härhemma och de olika småfraktioner med läkande nykastrerade till Marsvinshuset och de eventuellt smittsamma fick rummet där mina brukar bo under vinterhalvåret.

Vivi <3

Eftersom jag är trött på elände så kommer inga bilder från det nya gänget som jag kallar APRIL-17 på grund av flera olika orsaker. De kom in i april 2017 och de blev sjutton stycken när de fått ungarna som fanns på gång i honorna som Christina tog hem.

Nästa gång kanske det är lite mer positivt men denna gång får det räcka med att bilderna på den friska flocken andas sommar och sol. Jag fotade idag och det var det som gav lusten att skriva för den har varit död den senaste tiden. Nu är det detta jag vill fokusera på; sommar, sol och gräsliv! Kanske vill jag skriva lite också…och fotografera.