Jo, jag är glad att sommaren är över.
Jag vet att jag svär i kyrkan men nu ska ni få se det ur mitt perspektiv. Hela sommaren har det varit massor med marsvin i omplacering och framför allt har många varit nedsatta, eller problematiserade på något sätt.
Exempelvis har ungefär fem hanar suttit ensamma under sommaren och är det trångt så är det trist och svårt att göra pojkpar av hormonstinna unga killar. När vi provade gav det skador, bölder som kostade massor att fixa.
Vi har två unga pojkar, Luring och Vitis på tillväxt. Kastrering eller pojkpar beroende på vad som kommer från Lolita och de andra dräktiga.
Sen fanns det bortåt tjugo honor och flera kastrerade killar och maillådan ekade tom på vettiga adoptörer. Om jag haft provision på de jag nekat så hade jag varit rik. Denna sommaren har det varit många förfrågningar – från de som inte ska ha djur och absolut inte marsvin.
Sen flyttade de kastrerade killarna ( de går alltid först) och två var kvar på grund av dålig vikt och sviktande hälsa som berodde på något oklart.
Prover, medicinering och massa timmar sittande i Exos väntrum. Det går an att ha något av allt detta men när vi har både massor av djur, massor av förfrågningar in, pensionat, sjuka, många så blir det trögt.
Sen flyttade ett gäng tjejer och vi bytte ett fungerande pojkpar mot två isärbråkade. Ytterligare två som satt och väntade på hösten.
Sen börjar Anna på Husdjurshälsan operera efter uppehållet. Semester kraftig värme och rötmånad är över och vi börjar att få ordning igen. Igår opererades fem djur och idag opereras två. Alla som läker har fullt upp de närmaste dagarna och här hemma finns två nyopererade. Dels är det lilla fina Frida som hade hormonbesvär och, visade det sig, en tumör, och dels underbara Lazilo, pappan till alla barnen ni vet.
Iallafall fyra av de nykastrerade har redan hem som väntar, resten kanske får snart. Dock tar det ju en vecka för läkning och två ytterligare innan de kan umgås med fertila honor.
Så jag är extremt glad att hösten är här.
Klar kall luft och fräsch känsla ute.
Färre djur och snart är alla på väg till riktiga hem.
Vi har undantaget, Landskronagänget. De måste ju få barn och bli avvanda innan de kan flytta. Men det är ok, där jobbar tiden för rätt utveckling just nu, jag har gjort det jag kan göra och de kliar sig inte länge. Alla går upp, till och med Calvin 🙂
Åh, Irene! ❤️