Muffins & Bullen

Vad har vi mer för godingar som sitter i omplaceringen då? Faktum är att som sitter där just nu är en rätt bra palett som speglar verksamheten. Det sitter unga, gamla, flockar, kastrerade hanar och pojkpar. Det finns marsvin som är inne för omplacering, problemlösning och pensionat. Det finns friska och det finns dem vi försöker få ordning på hälsan.

Omplacering är ju inte alltid enkelt. Är det yngre friska djur så är det lätt för det mesta. En kastrering så har du världens framgångssaga eller/och ohyrebehandling och ett par bad så är du i hamn. Gäller det däremot äldre djur så blir det genast svårare…jag vill inte ens kastrera Muffin som är född 2011.

Men jag vill heller inte att Muffin ska sitta själv kvar hos den som adopterat honom som sällskap till sitt marsvin som dog efter ett par månader.

Muffin hade hamnat i Skåne, för en familj där hade en äldre herre som behövde en vän.

Jag brukar inte lägga så mycket vikt vid vad folk säger när de adopterar. Hälften av folket överdriver, ljuger och förskönar. Säger vad de tror att de är som djuransvarsägare och vad de tror jag vill höra. Faktum är att den mer sanna och balanserade bilden får du först när du gått igenom hela processen med en adoptör. Adoption, skötsel, veterinärvård, omplacering. Då börjar du kunna bilda dig en hel bild av personen.

Så vad dessa sa vid adoptionen vet jag helt ärligt inte men den som släppte iväg honom minns det som att Muffin hade ett föralltidhem.

Jo, skånefamiljen tyckte nog att Muffin kunde vara kvar hos dem, de var fästa vid honom och ville han väl men: skaffa en vän till honom hade de inte för avsikt att göra.

Nu är det ju så att en vän för en marsvinskille är vårt minimikrav.

Så Muffin fick komma till Göteborg igen, med hjälp av en våra underbara hjälpare och dagen innan kom Bullen, även han född 2011 in i omplaceringen. Han har hela sitt sex år gamla liv sällskapat med Kakan som dött veckan innan. Det var en ledsen barnaskara som lämnade men beslutet var taget.

 

Vi stod med två 6-7-åringar. Båda otroligt friska, snygga och i bra vikt. Äldre hanar är relativt enkla att få ihop, hormonstormarna från ungdomen brukar ha lagt sig.

Jag satte ihop dem. Det är iallafall kortsiktigt det bästa att göra. Adoptera iväg dem är svårt, de flesta vill inte ha sorg så snart.

Jag och Maria hann att avhandla ämnet och jag konstaterade att;

Jag har inget pojkpar nu, de får bo där TomTom & Jerry bodde om det inte löser sig på annat sätt.

Men sen öppnades ett litet fönster på glänt hos de som hade lämnat in Bullen.

Ett mail berättade om saknad och undran hur Bullen hade det. Jag bombade med bilder och jag vet inte vad som gjorde vad men till slut så ville de vara jourhem för de underbara pensionärerna Bullen & Muffin.

Allt gott.

Gott Nytt år 2018!