Jag hinner inte gnugga sömnen ur ögon förrns två väldigt oväntade saker sker idag.
Hilda är en hona som vi tog hand om för en tid sedan. Hon satt med en fertil hane och hade fått en kull med fyra ungar för en tid sedan och dessa hade avyttras till Zooaffären.
Hilda, lilla piraten <3
Jag förutsatte att hon var dräktig och när jag efter sex veckor väger (överlag ovanligt här 🙂 ) henne har hon gått ner 10-20 gram.
Hela dräktigheten är på ca tio veckor så jag skulle väl tippa på att hon inte är dräktig. Otippat och besvikelse för mig som ställt in mig på detta och trodde att det skulle gå bra eftersom hon inte kändes långt gången när hon kom.
Hilda med sin man Luka. Numera kastrerad.
Men om ett stråk av besvikelse gick förbi så känner jag desto större lättnad och glädje. Skönt för henne att slippa ytterligare en onödig kull som riskerar hennes liv, YEAJ
Sen ringer Lena, en av de som läker kastrater på löpande band och låter som om det brinner.
Oväntat.
- Vi har fått ungar, säger hon
- Ok, vem? säger jag
Hon börjar säga massa namn med forcerad röst och som jag förstår det är hon rätt chockad. Mamman är unge själv och en hon tagit hand om för att den hade fyra klor. Sedan säger jag att hon ska väga dem, gärna ta kort på könen och se till att mamman äter och de kan ge extra mat i bolådan till hela flocken. De ska sitta kvar i sin flock såklart, skönt för babymamman att ha andra vuxna till stöd. Skilja av för kön behöver vi inte fundera över förrän om fyra veckor.
Det var min marsvinsmorgon och nu ska jag snart till jobbet. Hoppas er morgon var lugnare 🙂