MARSVINSBLOGGEN

Lille Patrik. Något är fel och jag tror jag vet vad. Han har som liten suttit i en större grupp pojkar och varit illa behandlad där.

Patrik vid incheck den 13 december. Han ser lite tufsig ut och han har dåligt hull.

Han vill inte träffa en enda kille mer i hela sitt liv. Han vill vara flockledare och nu ska han bli det.

Efter åtta dagar har han gått upp 76 gram och ser friskare ut.

Idag lämnade David in honom till Husdjurshälsan och snart åker jag och hämtar. Han ska läkas härhemma, Blondie ska förhoppningsvis klara att hålla honom på gott humör.

Patrik igår

Fortsättning följer.

Lilla Sabina, så mycket som hänt i hennes korta liv. Hon är född i Falköping och bara några veckor gammal kom hon till omplaceringen. När marsvinsungar väger 300 gram eller är fem veckor får de säljas av så kallade seriösa uppfödare. Den 13 december vägde hon 375 gram. Vilket i och för sig inte är helt rättvisande vikt. Luciadjuren hade svultit innan de kom till Eragons.

Första bilden när hon landade på Luciadagen i omplaceringen.

På kort tid gick hon upp till toppnoteringen 817 gram och så fick hon Sakarias den nionde februari. Han var ett ensambarn och ett praktbarn som utvecklades och gick upp i vikt snabbt.

Sabina af Sötdöden – numera i en varm famn

Efter bara några veckor så diade Sakke på mamma Sabina och försökte para henne i samma andetag. Trots kastrater och andra insatser blev han bara allt mer intensiv och till slut uppvaktade han alla lådan. Han fick flytta till en större kille; Romulus och jag meddelade familjen som tingat Sabina. De får gärna hämta om de vill?

Klart de ville; och häromkvällen flyttade Sabina till sin nya flock och de ska få fler ifrån omplaceringen. Allt eftersom de små växer upp så kommer Sabina att återse flera som fötts sedan Falköping.

Sabina hämtades upp av sin nya flockkompis och kastrat.

Men nu ska hon få växa till sig, kanske känna sig lite barnslig eftersom alla de andra i hennes nya flock är i rejält vuxen ålder. Hon ska bli trygg med människor och att hon redan är hett efterlängtad av en tioåring kommer borga för att det blir en massa pyssel.

Hejdå, nu drar jag! jag har ett helt liv att leva som bortskämd familjegris med försäkring, omsorg och kärlek. Vill ni tilltala mig i fortsättningen så börja med min titel: Prinsessan.

Hålla marsvinen ifrån mig är det jag brukar koncentrera mig på. Känslomässigt. För jag älskar marsvin, hela deras väsen talar till mig och om det är min barndomsupplevelse, deras litenhet eller att de är så himla snälla…jag vet inte – men ljuvligare varelser finns inte.

Kosmas & Albin

Det brukar gå ganska bra, visst slinker det med en å annan hem men jag tycker ändå att det går ganska bra. Pojkpar har jag klarat bra, de är tveklöst de charmigaste men det har varit sjuka och äldre som hamnat här. Men för en dryg vecka sen var det nära.

Jag var ner och matade och var inne på sista varvet med hö. Jag har börjat få ont av alla pojkpar, de har blivit fler och fler och inga bra adoptörer har dykt upp. Det fanns tio pojkar delade i fem par i lokalen.

Att se unga, helt underbara pojkar få sin finaste tid, barn och ungdomstid i omplacering gör ont. Det gör förbaskat ont. Jag vill inte fästa mig vid dem och samtidigt vill jag inte att de sitter där utan uppmärksamhet. Ger jag dem uppmärksamhet så SER jag dem och ser jag dem är det kört.

Så länge jag sliter och sköter, ohyrebehandlar, badar, byter och matar går det bra men blir de sjuka eller på något sätt utmärker sig…

Jag hade släckt i taket,  gick med hösäcken och kastade i en tuss hö i varje bolåda och sedan blev jag stående, det plingade i telefonen och jag fastnade en stund. Tillräckligt länge och tillräckligt tyst för att alla, även de mer rädda skulle ropa faran över, människofaran är borta och de började leva sitt egna liv. Gick ut från gömslen och började greja med den nya höhögen.

Då hör jag det där härliga ljudet som sällan går att ta fel på när en underbar limpa börjar popcornhoppa, och vem är det om inte Kosmas.

Den blanksvarta och lite dystra limpan från Luciatruppen. Han är ganska skygg, satt i större sällskap med hanar och honor när han kom in på Luciadagen 2016. Han har suttit med lite olika sällskap sedan de kom, men det har inte varit den mest livliga killen utan lite återhållen, tigger inte mycket men verkar frisk och äter, väger bra och har en hög röst 🙂

Hans sällskap fick nytt hem i och med att det var en babyhane och sedan fick han lille vite Albin med de klarröda ögonen. Albin fanns i mammas mage när en Linda hittade flera djur utsatta i skogen i september 2016. Mitt drömpar, jag älskar när pojkparen består av två stora motsatser.

En stor slät svart med en liten vit virvel. Bättre blir det inte 🙂

Jag börjar nästan lipa när han studsar runt lille Kosmas. Det är inte mörkt riktigt ute och dessutom finns en lysande skylt ovanför deras låda. Det är inte rätt, det är inte rätt att han studsar runt och ingen mer än den trötta mataren kan glädjas åt hans krumsprång. Han verkar ha läkt från sin dysterhet och tillsammans med Albin utgör han det vackraste pojkparet ever.

Fan att det är som en propp och ingen bra vill skaffa marsvin.

Men så händer det, det kommer en underbar familj och de har inte ont av röda ögon och den goa sexåringen och hennes goa mamma bara tittar med massa kärlek på dessa fina, underbara små killar.

Det känns bra nu.

Jag har haft långledigt. Slutade jobbet kl.23 i torsdags, och i fredags var jag och städade med Linda i omplaceringen, i lördags hade Maria och jag lördagsöppet på förmiddagen och sen gjorde jag bokföring med Jennie på eftermiddagen.

Razze 3.0

I går städade jag med Johanna i omplaceringen. Idag är min sista lediga dag och vad tror ni jag ska göra? faktiskt redan gör…gör fint för mina limpor och dessutom gör dem fina. Det är som att vara “barnledig” som en ofta säger; vilket i verkligheten innebär att en sliter livet ur sig för ett par kravmaskiner.

Ska bli skönt att komma tillbaks till jobbet 🙂

Undermedel för små marsvinsfötter och bra schampo. Båda går att köpa i hästaffärer eller på nätet.

Det skulle varit gjort med klippning av pälsar i förra veckan och det skulle varit bytt i lördags men..de väntade inte direkt otåligt på pälsklipp och bad.

Zindra är klippt, badad och kränkt. Dessutom matchar hon korgen.

Men nu är vi igång, Zindra är klippt och badad, Penny, Blondie och Ibka är badade. Nu är det bara resten kvar.

Ibka, denna underbara tjej. Hon är trygg, nyfiken och uppfinningsrik.

Bad förresten..jag har letat efter ringormsmärken eller något som kan tyda på det under åtskilliga veckor nu, ända sedan i mitten av november och inget har visat sig.

Badar jag dessutom med ett rengörande schampo så tänker jag att eventuella sporer som ligger och lurar inte ska få fäste. Rengöring av själva rummet har jag också varit petigare än vanligt med…så jag tror att jag betraktar oss som smittfria nu. Har det inte gett utslag på flera månader så…

Blondie: jag har badat och om det tycker jag inte.

Nu är Razze, Apelsin, Lorna och klara.

Faktum är att rengöring är bra för mycket saker. Inte överdrivet, som att hålla på med antibakteriell tvål varenda gång du rört vid något men rengöring, släta ytor och dammfritt.

Dammfritt är nästan en omöjlighet i samband med mycket marsvin, spån och hö men jag tror ni fattar. Håll marsvinen rena, gå igenom dem i kropp och päls, öron och fötter, väg dem och se till att inget avvikande gömmer sig i pälsen.

Nu är Amy, Summer,Tanja, Lykke-Li och Puddingen klara.

Vi sitter här blöta i den nertrampade höpåsen och väntar på att vår bur ska bli klar.

Sen kom ett paket med dhl alldeles nyss och jag tror ni kan gissa…iiiiiiiii

Alltså egentligen är det rätt knäppt: det är inte jag som syr, säljer eller använder tygmyset; men ändå blir jag som ett barn på julafton när tygerna kommer och vi ska gå och välja fleece, jag och Lena-sömmerskan. Eller när hon kommer med det färdigsydda; då blir både jag och Maria helt till oss.

Fintyg kom idag 🙂

Fullt ös i omplaceringen i lördags. Flera sällskap var in och tittade på de underbara mammorna med småttingarna. Nu mest äter de och går upp i vikt till min stora lättnad och glädje. Alla tjejer, stora och små är tingade och har fina hem som väntar på dem.

Så glad för det, riktigt varm i själen <3

Äta i hög 🙂

Maria var i omplaceringen igår och hon och Lena vår sömmerska är ett grymt team. Lena syr och Maria säljer 🙂

Igår var jag ner igen. Jag och Linda stor-röjde i veckan men vi hann inget småpysslande och när jag var på väg ner igår så hör Johanna av sig och kommer ner och hjälper till hon också. Jag älskar vår arbetsgrupp. De sliter och städar, vårdar djur och kör.

Fantastiska är de! Dessutom är det så bra att vi alla gillar olika saker och är bra på olika saker. För att fira detta ska vi gå ut och roa oss, det är en knapp månad kvar men jag är så pepp, vi ska se Schyffert och hans föreställning; “Var inte rädda” och det ska bli jättekul!

Mycket folk och genom sorlet hör jag Marias milda stämma: “och detta är en filt; den kostar BARA 200:-“

Varje gång jag säger “marsvinsmys” kommer ett leende. Jennie som fixar bokföringen tycker att det är otroligt roligt med marsvinsmys. Sen kallar hon dem alltid för hamstrarna. Va fan; hur svårt kan det vara.

Hamstrar äter kött och är vakna på natten.

Marsvin är veganer och är vakna på dagen!

Men tillbaka till marsvinsmyset. Vår underbara sömmerska kom med ett ny påse sydda grejer igår.

Öppet 10-13, välkomna!

Komsi, komsi för det är begränsat antal!

Så mycket känslor. Fleecen är gammal, jättegammal. Min mamma köpte den för 20 år sen och jag hittade den när jag städade efter att hon var borta. En monamössa behåller jag men några finns till försäljning.

Det är glest mellan bloggarna. Det kan ha ett samband med att det roligaste som finns är att sitta och kolla på djur som är friska och ogravida.

Ogravid är väl egentligen inte ett ord men språket utvecklas ju hela tiden och det jag mest tänker på när jag ser den fina Dorotea är att hon är just det; ogravid.

Denna fotosessionen gick väl så där. Fem som går i olika riktningar är inte det enklaste…

De heter Diana, Debbie, Valentin och Happy, födda på Alla Hjärtans dag den 14 februari.

Jag tror de mår bra.

Bli medlem. Vi inspirerar, engagerar och informerar. För marsvinens bästa.

Om du inte är medlem – Bli medlem

Bli medlem

Vad: Medlemskap i Eragons Marsvin

Varför: För att du gillar marsvin för deras egen skull

Hur: Köp i vår web shop

Ok, du ville ta lite foton för fancluben? Ok, jag kan ställa upp på det bara det blir gurka och lyxhö sedan. Det är ej förhandlingsbart så du vet. Som nybliven mamma med diande storunge så skämtar jag inte om gurka och hö. Det är blodigt allvar.

-Lugna dig, vi ska ställa oss i pose bara

Så! det är ett välartat barn jag har.

Tycker det luktar nåt bekant

prasslar bestämt i en plastpåse också..?!

Ja,ja nu får det räcka!

Basta! det räcker. Langa hit gurkan!

Jag ska till jobbet och inte till Eragons idag.

Men Johanna och Marie håller fanan högt så välkomna mellan 10-13 idag.

Dock ingen babytitt idag, ni får nöja er med bilden. De minsta har precis vänt i vikt och vi vill inte riskera något.

<3

Nu är han en dryg vecka gammal, lille Sakarias. Hans mamma Sabina är med relativt stor säkerhet fyra månader, kanske fem.

När hon anlände 13 december vägde hon 375, och idag, dryga veckan efter att hon fött lille Sakarias vägde hon in på 702 gram 🙂

Tonårsmammorna slutar ofta att växa vid så extremt tidiga dräktigheter och ibland så vill de inte riktigt komma igång sedan.

Jag tror inte det kommer att bli så för Sabina, hon hade som tur är bara en unge, verkar må bra och äter bra.

Sakarias vägde 113 gram när han föddes förra torsdagen. Det är en bra vikt, men så var han ensam bebis i magen också 🙂

När Sakarias ska separeras från sin mamma så kommer han att få en större kille att bo och utvecklas med. När han blivit ett år gammal, vill vi att han kastreras eftersom vi vet att de hanar som kastreras oftast får ett fint liv, ibland med en hel flock vilket marsvin gillar allra bäst eftersom de är flockdjur.