MARSVINSBLOGGEN

Minns ni Lucia-gänget? klart ni gör!

Idag är det fem veckor sedan de kom in i omplaceringen. Det är en halv dräktighet för ett marsvin. Hade de varit människor skulle en säga att de är i vecka 20.  De är tyngre, har glansigare päls och mer hår och mår bättre i massor. De skriker och gapar när en tänder ljuset på morgonen och de tuggar i ett.

308 gram vägde Elisabeth för fem veckor sedan. Nu väger hon 536 gram 🙂

Men ännu är det en del kvar, även om vi redan har omplacerat ett par småpojkar; Vladimir och Lorenzo. De har kommit till var sin vuxen kille. Toribio ska flytta till Kotten och eftersom åldern är en issue där kan det bli byte till Romanus eller minstingen Julius om det inte skulle bli bra. För så är det; Julius står alldeles i kanten att lämna mamma och storfamiljen, han var bara tolv dagar när han började knorra på tjejer.

Frågar en Julius så är svaret: jag är en stor kille…mycket tuffare än alla tror….

Då bytte vi låda så Julius och mamma Cashilda fick byta till en flock till ett några rejäla marsvinstjejer och en kastrat. Det brukar ta ner små ettriga flugor som Julius på marken och det funkade bra med honom också.

Dorotea vägde in på 560 och nu väger hon 900 gram. Skulle tro att det är en dräktighet dock…

Men det är alltså fem veckor sedan de lilla ynkliga gänget med fjorton trasiga marsvin kom in. Förutom Lucias bebisar i magen har vi klarat dem och det har mest varit rutin, ohyra ska tas ihjäl och bra mat och massor av hö ska till. Infektion på Padre. En har fötts i omplaceringen, två flyttat och flera är tingade.

Framtiden för Luciadjuren är ljus..och bara fem plus några veckor till innan de kan flytta.

När Tarzans första hem ville sälja sina marsvin satte de ut en annons på blocket. På bilden var alltså två stycken, mycket långhåriga marsvin med päls åt alla håll. Det syntes inga ögon, inga öron och jag vill helst inte tänka på hur det känns att vara inne i trasslet. De långa klorna och den nedkissade pälsen syntes inte, ändå ringde inte en enda person på annonsen.

Familjen avvaktade en tid och sedan bokades tid på Exo, Blå Stjärnans avdelning för exotiska djur. När sköterskan frågade vad besöket avsåg fick hon svaret “avlivning”.

Tarzan & Lian

Det finns ingen lag mot detta. I vårt djurfientliga och speciesistiska samhälle får den som äger ett djur döda det. Det finns dock moraliska betänkligheter hos många av oss. Även de som glatt äter en fläskfilé på lördag kväll kan uttrycka åsikten att det är för dj-vligt att en person vill döda det husdjur som den tröttnat på.

Exo vet om Eragons och detta är inte första gången som de förmedlat kontakt med vår verksamhet men detta blev lite annorlunda. För familjen ville inte höra talas om att ta hem djuren och åka ner till oss när vi hade öppet. Nej, avlivning eller att Exo lämnade vidare var det enda som familjen accepterade. Exo gick med på detta efter ett snabbt telefonsamtal med en av oss på Eragons.

Killarna satt över natten på Exo om jag minns rätt och det var i detta sammanhang som en av Exo’s veterinärer kom på att en av dessa två killar kanske kunde vara lämpliga för SVT serien Djursjukhuset med Sofia Rågenklint. De hade letat efter någon lämplig kandidat som kunde representera marsvin på nästa inspelning då dessa är vanliga patienter Exo. Det var så Tarzans missljud på hjärtat blev en angelägenhet för SVT.

Jag var med vid inspelningen och sedan delade vi bröderna. Tarzans bror blev kastrerad och fick bli flockledare för sju marsvinstjejer i Torslanda. Tarzan, som på grund av sitt konstaterade hjärtproblem kändes som en sämre kandidat för sövning, fick bli pappa Baloo för Lian, en ung marsvinskille som behövde en vuxen och trygg förebild. När de levt ihop ett par veckor blev de adopterade till en familj som bodde i centrala Göteborg.

Efter nåt år hörde den familjen av sig och berättade att de vill lämna på pensionat för att eventuellt omplacera direkt när semestern var över.

När vi tog in Tarzan igen hade den “lille” Lian också blivit vuxen så vi gjorde samma sak en gång till. Vi hade precis fått in tre bebispojkar. Vi delade de två vuxna för att ge unga en trygghet för på Eragons tycker vi det är logiskt att ett marsvinspar består av en vuxen och en bebis istället för två bebisar som blir odrägliga slynglar samtidigt och dessutom vet förskräckligt lite om livet. Den tredje lille fick ett hem där en vuxen marsvinskille precis blivit ensam.

Cheeta & Tarzan

Till den som nu ondgör sig över att pojkarna får byta vän emellanåt när det råkar passa: tänk dig själv att som flockdjur bara prata med en person hela livet. Kanske kan ett byta kännas rätt ok om man pratat klart om de flesta ämnen. Sen kan vi inte veta, lika lite som vi kan veta om de inte vill byta…men vi kan anta och göra så bra vi kan och klarar

Tarzans nye kompis kallade vi Cheeta och han har också växande päls. Det är ett elände, med då har båda samma behov av pälsvård och om vi då lyckas få en bra ansvarsägare så har vi ju bärgat två med samma behov. För det är rätt deppigt när vi omplacerar, förmanar och berättar hur obehagligt det är för djuren att sitta inne i ett fängelse av långt smutsigt hår och ett år senare får vi in dem i just det skicket 🙁

Vi finns på plats varje lördag, det kostar inget – bara jobbet att komma till oss.

Så för ett par veckor fastnade en familj för Tarzan & Cheeta, de förmanades och marsvinsparet flyttade på en söndag. På onsdag får jag ett meddelande:

– Jag tror jag är allergisk.

Tillbaka med killarna in i omplaceringen och det är verkligen ledsamt. Familjen hade varit så kära i dessa två och valt dem framför flera andra fina pojkpar.

Men skam den som ger sig. Idag var en ny adoptör på plats och det vore väl själva f-n om det inte ska klaffa denna gången. Hoppas Tarzan flyttat klart nu.

Tarzan

Ordförklaring

Termen speciesism myntades 1970 av den engelske psykologen Richard Ryder.^[1] Rasism och sexism är likartade begrepp som betyder diskriminering av andra på grund av deras “ras” eller kön.

På samma sätt som vi benämner någon som behandlar och värderar människor med olika hudfärg för rasist;

-eller de som behandlar människor med olika kön för sexististisk; så kallar du de som värderar och behandlar varelser av olika arter för speciesist.

Speciesism (av engelska species som betyder art) innebär diskriminering baserad på arttillhörighet.

Tarzan har i sitt korta liv haft flera hem. Apropå gårdagens laddade datum har han haft både tur och otur, hör här. När han var blott en baby skaffades han tillsammans med sin bror i en zooaffär. Han och brodern har båda växande päls i någon slags virvelvariant. Det betyder att om en inte håller efter pälsen så kan du snart inte se vad som är fram eller bak på dem.

<3

Familjen som skaffade Tarzan & brorsan var av den sortens marsvinsanskaffare som inte tar reda på jättemycket innan de skaffar marsvin. De behöver ju inte…det är bara att gå in i en zooaffär, peka ut ett par liv, betala några hundra och sedan tillhör deras liv dig. Du äger deras liv. Egentligen på gott och ont men så ser nog väldigt få människor det. Tröttnar du på marsvinen, vilket är så vanligt att det nästan hör till har du allas förståelse. Många som kommer till omplaceringen säger det med en självklarhet så att jag, som för länge sedan slutat stånga pannan blodig knappt höjer ögonbrynen längre. Även om jag tycker det är mindre intelligent att kläcka den kommentaren till just oss…

<3

Tarzan och brodern blev snart två väldigt håriga limpor som luktade illa. De luktar illa av flera orsaker. Familjen gör det zooaffären instruerar dem till. Zooaffärer rekommenderar det fodermärke som haft mest effektiva presentation av sin mat. De foder som innehåller mycket kalorier, vilket innebär de flesta märken, gör djuren feta och stillasittande. Inget särskilt anmärkningsvärt egentligen, det funkar likadant som på oss. Prova att leva på drypande pommes frites ett tag så får du se hur gott du luktar om du dessutom sätter dig stilla i tv-fåtöljen

Försäljare finns ju i olika varianter liksom det mesta i världen och det finns ju personer som kan sälja snö i Alaska. Zooaffärer säljer ofta flera olika djurarter och ofta finns ett specialintresse i grunden. Jag har träffat zooaffärsinnehavare som är specialintresserade av fisk, kan allt om fisk och är extremt pålästa om vad fisk ska ha för foder för att må bra. Jag har träffat zooaffärsinnehavare som är specialintresserade av fåglar, kan allt om fåglar och är extremt pålästa om vad fåglar ska ha för foder för att må bra. Jag har träffat zooaffärsinnehavare som är specialintresserade av reptiler, kan allt om reptiler och är extremt pålästa om vad reptiler ska ha för foder för att må bra. Hundfolket ska vi inte tala om, det kan starta smärre världskrig om huruvida hundar ska barfas eller inte.

<3

Jag har dock aldrig träffat en motsvarande zooaffärsägare som varit intresserade av marsvin, kaniner, degu, chinchillor eller hamstrar. Dessa djur säljs i parti och minut men intresset i fackhandeln är obefintligt. Det finns ingen status i att gilla hamstrar, det är “barndjur”. Älskar du marsvin kan du möjligen betitlas det något bättre ‘nörd’ men det är inte nån nämnvärd status i det utan gillar du marsvin är du lite väck. Så sund marsvinsmat är inte högsta prio i fackhandeln som säljer dessa liv.

En annan orsak till odören kring Tarzan och hans bror är att de snabbt blir tonåringar. De blir tonåringar som äter fet mat och sitter still. Tänk dig ett rum med stängda fönster och persienner där en tonåring suttit och klunkat cola och spelat world of warcraft några timmar. Fräscht. Not.

<3

Sedan låter du samma tonårings hår växa ner över rumpan (marsvin har inte kalsonger)…så börjar vi närma oss läget med Tarzan och hans bror.

Det är någonstans här som familjen tröttnar. Marsvinen har gjort sitt i familjen och de ska bort. Men det vet väl alla; det är bara att sälja dem. Slumpar en dessutom bort dem så kan en mer eller mindre bli av med dem på en eftermiddag. Det gick inte riktigt som familjen tänkt sig.

Nu ska jag köra omplaceringen en stund men fortsätter att berätta om Tarzan och hans bror i eftermiddag eller imorgon!

<3

I lördags hände det som vi aldrig ska glömma att komma ihåg: Alltid, alltid, alltid när nya adoptörer kommer och berättar om ett marsvin som blivit ensamt och som är en hona/hane och som behöver en ny vän så ska vi vända på marsvinet de kommer med och titta vilket kön det är.

Albin, vår vite kille har blivit själv

Igår var det en ensam hona som en familj haft i flera år och vars marsvinsvän fått en tumör i örat och då blivit avlivad. De trodde de hade två honor. Visserligen hade Blå Stjärnans Exo berättat att marsvinet de måst avliva var en hane men då hade de dragit slutsatsen att en av marsvinen blivit felaktigt könsbestämd av zooaffären och sagt sig: men vilken tur att det inte blivit ungar!

Kosmas har också blivit själv. Med lite tur kan han och Albin trivas ihop

Men det var alltså båda som blivit felaktigt könsbestämda och det var ju en lyckolott för Vladimir som därmed fick chans till ett hem. Vi önskar honom all lycka till och räknar med att träffa honom emellanåt eftersom familjen bor nära omplaceringen.

Nu sitter vi med ytterligare en singel, Albin som fick släppa iväg Frans som redan är god vän med Putte hemma hos en av våra trogna adoptörer.

Med lite tur trivs de tillsammans men gör de inte det så löser det sig. Det gör det när en jobbar långsiktigt.

Nu bor de i Majorna; Sören & Silver

Idag flyttade Sören & Silver och jag vill försöka ligga framme så då coachar vi nästa par: Silvers bror Albin är en riktig piggelin och Frans är en lugn go kille med växande hår. Bägge har sin historia, Albin är alltså en av sex född av en tonårsmamma som hittades ute i skogen och Frans satt minst ett år i bur som en inte ska ha marsvin i. Mer än för en transport och då med skydd över, en filt eller handduk.

Så här bodde Frans & hans kompis Per-Olof i minst ett år

Nu lever Frans & Albin ihop, och Frans väcker alla mina beskyddarinstinkter och Albin.. ja han får mig att skratta :D.

<3 Frans & Albin <3

En riktig spelevink, kan inte vara still en sekund. Men det är försvinnande kort tid de är sådana så det går snart över.

Dorotea är sagolikt söt, inte säker på om hon har nåt litet på gång…

Sen har vi den fina flocken med flickorna och Julius. Jag är fascinerad av flockar så jag sitter ofta och kollar på dem…ibland tror jag de ska få barn när som helst, ibland tänker jag att de inte ska ha…ja ja, tiden ger svaret.

Birgitta, redan tingad och troligen ska hon ha smått.

Men Birgitta: tja det är nog inte mycket att tveka om där, hon har blivit rund kring magen och jag tror kanske hon kan få en för hon känns ungefär som Casilda strax innan hon fick Julius. Hoppas det blir en, gött att slippa många för att det är en förstföderska är nog heller inget att tveka om.

Lilla Lucia <3 ökar fint nu

Såhär är viktläget. Pojkarna är vägda men jag har inte fört in allt ännu; bara jag ser att de ökar är jag lugn där. Julius växer med raketfart och han buffar under magen på fler honor än Casilda och Lucia.

Sabina. Söt som socker och en trygg tjej redan.

Kanske kan han dia på fler, hans viktutveckling är stark och dessutom har han kurrat lite prövande på en del honor. Han fyller två veckor imorgon lördag! De som är orange i tabellen är de jag tror är unga.

De andra kan iofs vara unga men jag tror de är minst två (Dorotea) eller tre (Lucia & Agnes) dräktigheter gamla. De som är fetmarkerade är tingade och de andra flyttar väl till Bohus 🙂 nej men risken är uppenbar. Har ont av Agnes knotiga ben på rumpan, och det uttänjda skinnet kring magen.

Men ännu kan världens bästa familjer komma där Agnes ska bo 🙂

Livet. För en del en självklar sak, något vi bara har, får och kräver av. Vad är kvalité och ska det vara liv till varje pris? Jag vill att alla, djur eller de tvåbenta odjuren ska ha bra liv och kvalité i livet men längden på livet varierar. För någon är det länge att leva i 25 år och för någon är det länge att leva i tre. Någon får inte leva alls, en annan är sjuk och lever ett otroligt jobbigt och plågsamt liv.

En ska ta vara på de som finns. En ska inte slänga ut marsvin i skogen. Silvers mamma, själv bara ett barn hittades i skogen och födde sedan sex ungar.

Min pappa dog i slutet av 2012, och under de sista jobbiga åren med strokar och elände kom vi varann nära eftersom jag hjälpte honom så gott jag kunde. Han var i princip klar i huvudet intill den sista stunden och under den sista veckan förberedde han sig för att dö. Han hade en del papper och praktiska saker som han ville ha iordning och han kämpade på med det, det skulle vara på hans sätt.

Han litade på mig, han hade inte mycket att välja på men han gjorde verkligen det. Vi talade om allt. Smärtan i att mista sin livskamrat i en sjukdom som demens, smärtan i att se sin kropp förfalla och frustrationen i att människor man bryr sig om inte alltid hanterar sina liv på ett bra sätt.

En ska heller inte skaffa marsvin som leksaker till barn. Alla liv ska få leva  för sin egen skull, inte bara för att ge någon annan något. Sören var köpt ensam till ett barn, hade flyttat till nästa barn när Maria hämtade honom. Nu är han och Silver goa vänner. I alla fall tills Silver blir slyngel. Blir det krångel löser vi det- till djurens fördel – för det är så vi jobbar i Eragons.

Jag blev chockad när han dog. Han lyfte foten för att kliva in i bilen och hjärtat stoppade. Hans vackra hjärta som var till brädden fyllt av kärlek och omtanke för dem han brydde sig om. Hans hjärta som han redan i småskolan fått konstaterat som svagt hade troget pumpat runt hans blod i över 80 år men till slut ville det inte längre.

Det kom en ambulans och de jobbade för att få fart på pumpen men det gick inte. Då var jag förtvivlad men idag är jag glad för han hade inte velat ta sig tillbaks igen. Varje gång han fått olika typer av sjukdomar och särskilt tydligt vid strokarna så hade han inte varit klar men nu var han klar med livet. Egentligen hade gjort det så klart för mig men jag såg det inte då, förstod inte och ville heller inte förstå.

Men med respekt för de liv vi har ansvar för så kan vi också släppa taget när de måste gå.

Nu är jag helt ok med det, visst saknar jag honom, jag vet det finns nån internetbild med en stilla önskan om att det gick en telefonlinje till himlen. Den bilden ser jag ofta för min inre syn, för jag hade verkligen velat slå en signal och prata med honom en stund. Jag saknar honom otroligt mycket. Inte för att han var smartare än de flesta utan för det där vardagliga; hur mår du, har du ätit något, har du ont, känner du dig nåt så när pigg, kommer du hit idag? hur mår Lasse? Samma tugg de flesta samtal…men tydligen är de viktiga för de är dessa jag saknar.

Sören och Silver. Två fantastiska marsvinshanar med var sin helt galen bakgrundshistoria. Var rädd om de levande så kan de gå i frid när de måste.

Nu går det inte att pratas vid och då har jag istället märkt att jag som en sista gåva av min pappa  fick ett sätt att förhålla mig till livet och döden som verkligen funkar för mig.

Jag vill inte dö, kanske inte direkt är rädd för döden som sådan men för mista sådant jag vill vara med om. Jag vill leva, jag vill vara med om saker, jag vill skratta med min familj, jag vill vara i solen och bada i sjön om sommaren, gå promenader i sol och gnistrande kyla på vintern, jag vill njuta av livet och jag vill se mina barn bli äldre, jag vill skratta med mina underbara vänner,  jag vill åka till länder jag ännu inte upplevt och se ännu en serie på Netflix jag ännu inte hunnit se…ofta är det enklare grejer för jag älskar livet och allra mest vardagen.

Jag upplever ofta människor som krampaktigt håller fast i livet som om bara ett hjärta slår så är allt bra. Så är det ju självklart inte, det vet väl alla som sett en äldre människa tyna bort, eller ett djur sakta ge upp kroppsfunktion för kroppsfunktion.

Men nu till det jag vill ha sagt med denna text. Döden kommer som en ovälkommen gäst men samtidigt: om du gör vad du kan för att fylla livet med bra saker för dig och de djur du har ansvar för varje dag, du gör ditt bästa för att du och de du har ansvar för inte ska lida och du gör vad du kan för att fylla ditt och andras liv med bra saker så kanske det inte är hela världen att det tar slut. Visst, precis som livet är döden inte alltid rättvis, så är det. Men gör vad du kan av det du fått. Go with the flow.

Pappas hund Lasse fick en ny fantastisk familj. Han är oerhört älskad och jag tror pappa ler i sin himmel när han ser honom galoppera omkring bland radhusen i Torslanda. Samma familj öppnade igår sitt hem för de tre fina chinchillor jag haft härhemma en tid. Nu kan jag slappna av, jag vet att de fått en trygg och säker hamn.

Ibland måste det ta slut, att acceptera det är en bra sak. För när en bara kämpar emot, är det sällan kvalité när en krampaktigt kämpar sig till några dagar till, några veckor till, några månader till. Oftare är det väntan och oro.

Släppa taget är en bra sak ibland.

Kotten är tre år, skaffad som leksak till ett barn, har skabb, har aldrig haft en kompis. Idag träffade han Toribio som också haft missflyt i sitt korta liv.

Toribio & Kotten på en första träff.

Kanske kommer de att få flytta ihop om Kotten har tur, men det är många saker som ska gå i lås. Dock fick han första dropparna mot skabben idag i alla fall. Hoppas, hoppas!

Hoppas ni också!

God fortsättning till er! i lördags flyttade lille Lorenzo och igår flyttade Tarzan & Cheeta. Det kom in ett par flickor och Pudding flyttade hem till min flock. Pudding var väldigt jobbig så jag såg ingen bra lösning.

Agnes. Hjärtat blöder för henne, hon har troligen minst tre ungar i magen och hennes ryggkotor sticker upp på ett sätt som gör att det gör ont att se henne. Men hon äter, rör sig och verkar friska på sig. Hoppas det går bra, det rör sig i magen och hon äter, jag får nöja mig så.

Kan inte stressa dräktiga honor och låta henne sitta själv? nja…inte min bästa gren det där med isolerade flockdjur. Det händer ju ingen utveckling heller, de fortsätter bara vara piniga. Kommer de i flock blir de som vi när vi umgås, de vassa kanterna slipas lite.

Nu tar jag Tarzan med mig och flyttar till ett eget hem // Cheeta

Pudding har redan fattat att man inte utmanar Razze eller Apelsin och dessutom springer hon rakt på matljuden. Jag har en gallergrind till marsvinens rum för att Rally-hunden inte ska kunna gå in och störa marsvinen när han är som mest lekfull. Ofta stannar jag utanför och visar maten. Amy gastar allt vad hon är värd och Puddingen kommer galopperande efter bara en dag här 🙂

Morot. Hon har fått två nya kompisar på kort tid och det tyckte hon var jobbigt. Nu hoppas vi att bytet gör henne gladare. Pudding var i tuffaste laget.

Tyra fick följa med Christina som ändå hade lite luft i sin flock.

James Bond och Frippe trivs riktigt fint tillsammans. Om nån känner att ett par femåriga friska pojkar kunde få plats-dessa är jättefina <3.

Just nu är det smäckfullt i omplaceringen, vi har låtit ett par pensionatsällskap få plats också.

Jag heter Julius, är född på julafton och går upp så jag har fördubblat min vikt på en vecka. Jag kan poppcornhoppa och äter av min mamma men ibland även av Lucia 🙂 Jag går ofta på promenad med min egen mamma.

Julle vägde 71 gram på födelsedagen. Nu är han uppe i 143 gram.

GOTT NYTT ÅR ! ! ! !

Ja vi har öppet idag: från klockan 10-13 som vanligt.

Kosmas, älskar honom. Humör, självmedveten, pondus och en helt underbar glansig svart päls. Limpa av bästa sorten. Underbar, underbar!

De små grabbarna som kom med mammagruppen har fått flytta till nya kompisar och en nytt pojkpar är klart. Den till synes starkare av de stora hanarna med en till synes frisk liten kille, känns ok att flytta till ett för-alltid-hem. Sen finns flera pojkpar på vänt, så just nu kanske inte flyttarna kommer snabbt. Men detta par är helt bedårande. Liksom de flesta <3

Kosmas & Vladimir

Här kan du se hur vikterna ser ut efter ungefär två veckor för vårt Luciatåg 🙂

Seriöst sötaste julben jag sett 🙂

Till detta kommer lille Julius, vidunderligt söt huvudfoting som redan väger 19 gram mer än vid födseln för några dagar sedan.

Huvudfotingen Julius har ökat från 71-90 gram på tre dagar.

Julius springer med mamma mest men finns Casilda inte till hands så verkar det fungerar bra även med nån annan. De i tabellen som är fetmarkerade är de som är tingade. En av de små pojkarna; Lorenzo ska flytta på lördag till en ensam Batman på två år.

Lorenzo flyttar först 🙂 Ska bo med Batman som är singel.

Första kolumnen är namn, sedan vikt den 13 december, tredje kolumnen senaste vägningen igår och sedan differens i gram och procent. Fem marsvin i Luciagruppen är tingade, de som är skrivna i fetstil.