MARSVINSBLOGGEN

Det är en ny liten stjärna med Luciadjuren, och såklart måste han heta Julius.

Casilda och Julius på julaftonen.

Julius är född 2016-12-24. Julius är ensam i sin kull och väger 71 gram.

Julius

Mamma heter Casilda och väger efter förlossning 609 gram.

Ännu en bild på mor & barn.

Pappa heter Padre Pio väger 822 gram och har precis hämtat sig från ett livshotande infektion. Medicineras fortfarande men har nu aptit.

Padre vägde som sämst 689 gram, men är nu på bättringsvägen.

Kakan mår bra men har fått en blodblandad vätskesamling där knölen satt.

Kakan.

Padre Pio mår inte bra.

Padre Pio

Filippa och Lupa finns inte mer

Hejdå älsklingstanterna

Men tack Victoria för att en liten älskling fått ett hem.

Tack alla som hörsammat vår bedjan om en tjuga till marsvinen och tack såklart till er som valt att uppfatta det som en tjuga för varje älskling ni har därhemma. Vi är så tacksamma, för vi älskar det vi gör och har vi dessutom ert stöd i ryggen är det ännu roligare att göra det.

Även om inget är så jättekul kanske just nu när jag sammanfattar just denna dagen,

Var rädda om era limpor, när och kär, er själva såklart.

Sov gott -imorgon är en annan dag.

Det är någon som tycker att marsvin får alldeles för mycket uppmärksamhet 😀

Gösta.

Det är en särskild stämning att åka ner på söndagar… lugnare på nåt sätt i jämförelse med vardagar, eller kanske är det kontrasten mot lördagen. Det är mysigt iallafall. Jag tar en kaffe och pratar med Tobbe.

Detta är Birgitta. Hon har nog inte så gammal och har heller inte fått barn förut men är utan tvekan med barn.

Matar med hö först, väntar en stund, ger lite kål och grejar med annat. Sen får de en bit gurka,  en gren och mer hö innan jag går hem. Tänker: “det tar bara nån timme” och det tar alltid minst två och en halv :). Sällan jag gör nåt vettigt av all strötid, pratar som sagt och löser världsproblem med Tobbe. Bara går där och låta dessa små varelser bli sedda. Jag glor så klart inte på dem hela tiden men det är något som gör att det i miljön på Nansen blir mer sett, jag uppmärksammar bättre. Härhemma är det inte samma glasögon på.

Agnes, tror hon kan vara andra generation av dessa djur. Dotter till Lucia eller nån jämngammal med henne som dött. Agnes har fått minst en kull, kanske två och har en till i magen. Hon är slapp i sitt magskinn och någon har tuggat rätt mycket av hennes päls. Den första känslan jag fick angående det är att de varit utan hö och mat och i förtvivlan ätit av varandras päls. Ser ingen som gör det nu.

Idag satte jag ihop två femåriga killar. Frippe annonserades i veckan och förra lördagen kom James Bond in. Just nu är de rätt misstänksamma mot varann men bägge äter och ingen antastar den andre så rätt lugnt alltså.

De sitter i en stor hage på golvet mitt inne i affären; enligt konstens alla regler ska de ha mycket gott, mycket plats, en del att göra, inga dofter eller ljud från andra marsvin. Ville inte bada så jag la svampolja på dem så nu stinker de citrongräs och lavendel 🙂

Patrik. Vill inte vara med på bild 🙂

Idag fick alla marsvin grenar från sälgträdet på utsidan och det var härligt att se Lucias flock, alla kastade sig över grenarna.

Teddytjejerna som kom in igår var också snabbt på grenverket och när det gått en stund gjorde jag hökoja av hela buskaget. Marsvins glädje när de blir erbjudna en hökoja, eller en koja av filt eller ett vanligt gömsle trä eller plast som är nytt är bland det roligaste som finns att se.

Nu tror jag bestämt att vi fått ett fint hem till ytterligare en av teddytjejerna. Dessa var tre systrar från start och har en speciell historia, vi brukar inte ta in sådana som skaffat hos uppfödare. Men eftersom vi redan hade Lucia-gänget tyckte jag att det är ok, kan ju vara bra att ha några flyttbara också, för det är ju inte Luciagänget på ett tag. De som på grund av allergi var tvungna att göra sig av med dessa hade skaffat hos uppfödare i Borås…men de ville inte vända sig dit för att lämna tillbaks. Varför? frågar jag,

Ja jo det är ju långt…men hon hade så väldigt mycket djur och det var ett barn där också…jag vill ju bara att dessa ska få det bra..och det känns som ni bryr er.

Detta tycker jag känns så himla märkligt, jag tycker att det hos uppfödaren om någonstans skulle kännas tryggt och safe. Uppfödaren skulle vara den som kunde ge marsvinen det bästa och vara den som har en bra miljö för dem. Men det är ofta köparna säger just såhär; de känner att det känns bättre att lämna till nån som bryr sig, vilket tydligen vi kan men inte en uppfödare om sina egna djur. Så märkligt.

Teddytjejer, en har redan flyttat. Födda hos uppfödare i Borås i somras 🙁

Så här är läget för Luciadjuren idag, Lucia, Dorotea och Elisabeth är tingade.

Jag tror den lille Padre Pio är känslig själ för hans vikt är ostabil. Kraftigt upp och kraftigt ner, vilket även kan tyda på tarmparasiter.

1. Namn	13-dec	18-dec	differens	%
   Lucia	703	614	-89	-13%
   Casilda	562	608	46	8%
   Dorotea	560	615	55	10%
   Agnes	545	625	80	15%
   Birgitta	420	490	70	17%
   Sabina	375	413	38	10%
   Elisabeth	308	354	46	15%
   Romanus	238	258	20	8%
   Vladimir	233	299	66	28%
   Lorenzo	218	258	40	18%
   Padre Pio	785	745	-40	-5%
   Kosmas	674	730	56	8%
   Patrik	445	516	71	16%
   Toribio	341	404	63	18%

Fullt ös medvetslös från start till mål. Jag och Maria i omplaceringen idag och det var folk hela tiden, mycket folk. Vi sålde hö, spån och tygmys. Men de som skulle komma, de kom inte.. nån slags kollektiv julstress drabbade både Camilla, Christina & Linda. De skulle komma och visa upp djur men… 🙂

Sonja. Snygg tjej i Albus flock.

Men det löser sig som Timbuktu sjunger, det löser sig.

Ibland får vi brev från de som flyttat. Detta är från Seven och han bor i Småland numera och har det bra. Upphittad på spårvagn i somras.

Ibland funkar det ändå…Humlan (bebis vars mamma hittades ute i skogen i Lerum i september) & Per-Olof (som tog tåget från Stockholm med mig i söndags) fick ett hem och flyttar nästa vecka på självaste julafton. Tarzan & Cheeta får vänta lite till men de två tjejerna hos Christina kom iväg idag. Sen finns ytterligare två pojkpar men snart hittar vi allra bästa hemmen till de också.

De som bott hos Christina sedan förra veckan fick var sin kille idag 🙂

Lena kom med Blåbär i alla fall och han flyttade till flocken med åtta tjejer där han ska bli boss 🙂 Han har bara varit kastrerad en vecka ännu så lite dröjer det men snart så.

Blåbär. Bråkade med sin killkompis, blev kastrerad, fick flock. Älskar lyckliga slut.

Det var en massa skötsel idag; flera gamla bekanta. Cliff kom in med sin tjej. Måns-Melker som har en hel gäng tjejer i sin flock blev skötta och Albus, Pop & Sonja som snart får en ny flockmedlem i lilla Lucia kom in och blev skötta. Av en ren händelse fick även en ung teddyflicka som kom in idag fick ett för alltid hem i deras flock.

Måns-Melker heter numera Bosse och har stort ansvar för en hel flock tjejer.

Det var flera som läst om Luciadjuren och ville hälsa på dem. Lite lagom träning och nu är tre av dem tingade tack vare det. Jag är lättad, både Lucia, Dorotea & Elisabeth har för-alltid-hem så snart de kan flytta.

Cliff, maffig stor kille numera. Jag tänker särskilt på Sam som ordnade så att han fick det bra.

Sen vart det eftermiddagen och som alla människor vet så tar sig medelålders människor en lur på dagen för att orka med nattsudd. Så det gjorde jag 🙂

Sen åkte jag och mannen hit:

Måns Möller & Özz Nujen.
En bra lördagkväll om Sveriges Historia. Rekommenderas varmt.

Att skratta ett par timmar; finns det något som slår det?

Göra gott för andra är också bra så därför vill jag rekommendera en annan grej som också känns bra.

Swish är väldigt fin uppfinning tycker jag. Direktverkande.

Det var inget fel på vågen. Lucia har fått missfall, resterna av två ungar låg i höet när jag bytte idag. De såg alldeles färdiga ut  :´( Det hände mellan tisdag och torsdag och hon tappade alltså 152 gram mellan de vägningarna. Idag hade hon redan hämtat upp 30 gram från igår. Det var inte mycket rester av barnen för även om marsvin är veganer så är de också bytesdjur. I naturen vill de inte dra rovdjuren till sig och de är programmerade att äta upp alla rester från en förlossning. Det är väl även form av återvinning eftersom moderkakan är extremt näringsrik. Mammorna blir ofta väldigt påverkade i magen av detta (såklart) men naturen har tydligen gjort att de klarar det.

Lucia är illa röd på tassar och irriterad i sin hud. Men äter och springer inte i panik.

Lucias vikter: 703 på natten mellan tisdag till onsdag och 551 gram mitt på dagen torsdag och 581 gram idag.

Jag blir redan lite glad av att se dem, för alla lever. Den store killen, Padre Pio närmade sig idag; som att han skulle ta ur handen men modet svek i sista stund så jag fick ge upp och lägga gurkbitarna på burgolvet. Han hade ökat bra till idag också.

Han heter Padre Pio nu, den störste killen. Namnad efter ett helgon från katolska kyrkan som helgonförklarades så sent som 2002. Padre Pio var rent apatisk de första dagarna och gick ner i vikt men oj, va han hämtat till idag <3 Hans viktkurva, 13, 15 & 16 december: 785-767-836.

Gurkan är populär så de får lite paprika men verkar inte ta den så jag marinerar gurkan i C-vitaminbrus en halvtimme innan de får den. Jag hör er, alla renlevnadsmänniskor. Men livet är inte perfekt och ibland får en anpassa efter situation.

C-vitamin är galet viktigt att dosera rikligt i dessa lägen. De är att betrakta som sjuka, stressade, nedsatta. Allt som kan vara fel är det. De behöver mycket C-vitamin för att hämta upp och läka allt som är fel i deras kroppar. Mer än i normala fall. Fördelen är att marsvin med sin snabba ämnesomsättning har extremt snabb läkning och upphämtning när de får rätt omvårdnad.

Jag har börjat namna dem. De är Luciamarsvinen och de ska ha helgonnamn för jag kom inte på tillräckligt många namn som hörde till Lucia högtiden. Lucias små som inte fick leva sina liv är Lusse & Lelle.

Så nu heter de:

1. hona 703 gram – Lucia
2. hona 562 gram- Casilda
3. hona 560 gram – Dorotea
4. hona 545 gram – Agnes
5. hona 420 gram – Birgitta
6. hona 375 gram – Sabina
7. hona 308 gram – Elisabeth
8. hane 238 gram – Romanus
9. hane 233 gram – Vladimir
10. hane 218 gram – Lorenzo
11. hane 785 gram – Padre Pio
12. hane 674 gram – Kosmas
13. hane 445 gram – Patrik
14. hane 341 gram – Toribio

Patrik sällskapar nu med Padre Pio. Båda på P  🙂 och Patriks viktutveckling är 13-15-16 december: 445 – 464 – 482

De fyra “större” (blå) pojkarna som först sattes i en bur tillsammans både för att vänja sig delade jag i två par idag. De har antagligen inte riktigt tillräcklig ålders och storleksskillnad för att bli trygga stabila par, särskilt med tanke på i vilken konkurrenssituation de varit i och den minste Toribio är illa hackad på bakkroppen. Jag betraktar alla dessa marsvin som traumatiserade. Ibland är det enda de vet något de fortsätter med av gammal vana och då kommer de att skiljas åt så småningom för att bryta sådant. Dessutom så ändrar jag i burarna ofta och ger mycket sysselsättning för att bryta sån inövad skit. Det finns ju tre babykillar ( lila) som kan sällskapa med de största. Eller så kastrerar vi, det löser sig…det gör det alltid om en har en schysst målbild.

Imorrn händer massor i omplaceringen och om du behöver hö finns det uppfyllt med båda sorter.

Det var på roadtripen till Lysekil som Marie kläckte det; Luciadjuren såklart.

1. hona 703 gram
2. hona 562 gram
3. hona 560 gram
4. hona 545 gram
5. hona 420 gram
6. hona 375 gram
7. hona 308 gram
8. hane 238 gram
9. hane 233 gram
10. hane 218 gram
11. hane 785 gram
12. hane 674 gram
13. hane 445 gram
14. hane 341 gram

De oranga kan i princip vara dräktiga allihop. De lila killarna diar fortfarande. De blå är nu satta i separat bur. Innan de kom till oss var de åtskilda i två grupper men eftersom det var honor hos hanar och hanar hos honor så hjälper det inte. Detta kommer att ta tid. Eragons är ju inte igång, egentligen. Men under de närmaste månaderna får vi troligen vara det i alla fall, och lugnt och metodiskt ska vi göra allt för att ge dessa djuren en bra framtid.

Här levde de- alla fjorton.

En av dem är så lik Robin, en älskad gris som dog för tidigt häromåret. Samma lilla svarta markering på näsan…

Lilla Lucia <3, hon har antingen rasat i vikt eller så är det fel vid invägning. Hon kan ju kastat en kull men inga rester är synliga i buren. Vi får se hur det utvecklas. En del marsvin är i så dåligt skick att det inte är självklart att de överlever och Lucia är den jag är mest orolig för.

Alla var blandade, hanar och honor,  så det kommer säkert att bli kullar. Dessa ska hur som helst inte flytta i brådrasket. Men jag känner att detta ändå är enkelt Dessa marsvin är hos oss och har många ögon och händer som är villiga att hjälpa till. Samma tragedi som dessa härrör sig från har fler offer i sitt kölvatten. Bland annat kalvar, får, kalkoner, katter, hundar och chinchillor.

Länsstyrelsen är underrättad och vanvården är anmäld…men tyvärr så brukar det bara innebära att det blir massa död. Länsstyrelsen löser inte problem; de bara dödar djur när människor inte klarar av de djur de tagit till sig.

Hon är med barn och har varit med barn många gånger och hon har skabb i långt framskridet stadie.

Skickat: tis 2016-12-13 15:01

Från: Xxx Zzzzzzson <Zzzzzzson@live.com>

 Ämne: Marsvin har vanvårdats!

Ytterligare en hona som mår riktigt dåligt. Har bebisar i magen.

 Meddelande:

Hej!

Jag har för tillfälligt, under akuta omständigheter tagit hand om 13 marsvin i olika åldrar. Dom har tagits från ägaren pga all möjlig vanvård.

Pappa i första läget troligen. Fullpälsad men i det närmaste apatisk.

Jag har själv varken möjlighet eller kunskap att ta hand om dom och ser ingen annan utväg att dom avlivas om jag inte får hjälp med dom snabbt. Så ring mig gärna på min mobil:000-000 00 00 Tack!

Mvh Xxx Zzzzzzson

Jag hoppas de överlever. Bestämde på en minut att öppna omplaceringen. Stackars, stackars marsvin.

 —

Epost-meddelandet skickades från ett kontaktformulär på Eragons omplacering av marsvin (http://www.eragons.se)

Detta är orsaken till att det ska rätt mycket till innan jag tömmer omplaceringen på alla saker. För dessa stackare och andra i svåra situationer ska vi finnas och för dessa finns vi just nu.

Vi kan hjälpa till med andra djur också men:

• skaffar du djur hos uppfödare: vänd dig dit
• Skaffar du djur hos en zooaffär: försök att sälja dem själv, ta råd från oss om hur.

Ge aldrig bort marsvin och om du ska skaffa dina djur ett nytt hem så sätt gärna deras nya familj i kontakt med oss. Vi finns för kunskap, skötselhjälp och mycket annat.

Nu jobb.

Jag tog min nya fina bärbara dator och for till Stockholm. Resorna dit har de senaste åren blivit ett både roligt och stressigt inslag i mitt liv. Roligt för jag träffar människor jag tycker om, gör saker jag brinner för och stressigt för att jag har saker i Göteborg som inte gör sig själv. Denna gången var det Marie och Christina som skulle täcka upp i omplaceringen och det gick väl…sådär. Det började med att Christina blev sjuk. Sedan glömde jag att ringa och lämna över diverse case som var att vänta till Marie. Som då stod oförberedd och det vet väl det flesta hur kul det är. Not.

Detta är en kalender med marsvinshussar tillsammans med älsklingar. Det finns ett gäng till försäljning i omplaceringen på lördag, de kostar 150:- per styck

Tågresan gick bra, det roligaste av allt är att SJ numera har flera veganska alternativ och det ena är godare än det andra. Wrap,  oumph och nudelsallad. Kunde inte välja – köpte båda. Väl i Stockholm rusade tiden. Camilla mötte mig på centralen och i bilen hade hon lille Jojje som hon precis hämtat hos veterinären. “Jag har massor att berätta” sa hon och sen gjorde hon det. Jojje hade troligen en lunginflammation. Bubbe, som är ett marsvin från Eragons med tandproblem, var hemma hos Lena och dit for vi och hämtade honom. Han fick vara där för att han ska hjälpas igång att äta och Camilla har lååånga arbetsdagar.

Sen kom vi hem till Camillas hus. Mysigt att bara gå omkring och säga hej till alla bekantingar och även en del nya. Camilla sliter.

Om du inte redan är prenumerant kanske 2017 är ett lämpligt år att bli det? Så lätt numera eftersom Paypal finns i svensk app.

Med mig hem till Göteborg skulle en del djur men på grund av sjukdomar blev det två. Frans & Per-Olof som suttit i den lilla, lilla buren i minst ett år. Buren så liten att den gick att sätta i en biltemakasse 🙁

Per-Olof, en sån charmis <3

Per-Olof var rätt tröttsam på Frans så planen för dessa var att de skulle få bli pappa Baloo för var sin liten kille vars mamma hittats dräktig i skogen i Jonsered. Per-Olofs envetna uppvaktning var säkert en resultat av mycket tid och inget att göra. En slags reaktion, bearbetning och då tänker jag att det är bra att bryta även om killarna inte är ovänner. Ni såg ju buren… 🙁

Vadå!? är det nåt konstigt att jag klättar upp till halsen kryper under bandet till handväskan och ligger där och chillar?

För att skona Frans under tågresan fick en av dem vara i transporten och den andre i knät. Detta blev massor av uppmärksamhet och både Frans och Per-Olof blev väldigt beundrade av andra tågresenärer.

När vi kom till Göteborg for vi raka vägen till småkillarnas hem för att para ihop dem med sina nya vänner. Fullt liv i bolådorna men redan ett par timmar senare får jag rapport att allt är lugnt <3 och Perka och Frans tar nya uppdraget som vuxen förebild på allvar.

Lille Jojje dog natten mellan lördag och söndag. Så sorgligt och samtidigt vill jag påminna om: han satt i riktigt skit innan Camilla hämtade honom. Alltsedan dess har han haft det så bra det är möjligt med kompisar, boyta, och bra mat. Gott nog även om han skulle kunna fått mera tid.

Intensiv helg. Hittade vintern också, den gömmer sig i Stockholm. Nästa gång får det bli fler dagar i Stockholm…puh

Kakan klarade sig alltså! helt otroligt och helt otroligt vad de här små fina varelserna klarar av! Underbara Marie räddade som alltid upp min eftermiddag genom att skjutsa hem henne hit, jag hade som vanligt planerat in fler aktiviteter än vad en människa kan hinna med.

Jag skulle köpa spån, träffa en kompis och fika och dessutom visa chillorna för de som ska adoptera dem.

Så här ser hon ut nu, lilla Kakan. Puckeln vägde ungefär 100 gram och bestod av bara fett och inga tumörceller.

Men träffa en kompis och fika funkar bra med att stödmata så det gjorde jag när vi drack kaffe och pratade. Familjen som bestämt sig för att ge chillorna ett hem klarar sig själva så där var ingen konflikt men jag kan ju inte vara i Högsbo samtidigt 🙂

Tack Marie <3

Nu är det stödmatning några dagar igen men det är ju rätt positivt eftersom det handlar om en tjej som med rätt stor säkerhet ska bli frisk.

Det är tråkigt att stödmata. Det är tidsödande att stödmata. Det är kladdigt att stödmata och sist men inte minst så är det riskabelt.

Det är sånt här de gör: envetet slickande på handen! Hur ska en kunna skydda sig,  jag bara undrar?

Hur kanske du undrar? jo det är riskabelt för att en bondar med den en stödmatar. Jag blir så himla förtjust i dem och jag kan vara aldrig så effektiv men det GÅR inte att stödmata och inte SE den du stödmatar. Jobbigt, för när jag ser Kakan och vet att hon lätt som en plätt kan glida ner i min flock och det dessutom finns lite luft där just nu…

Kanske finns det nån plats där jag kan skyddas från mig själv?

Nu jobb.

Kakan är en marsvinstjej född 2012-07-07. Sedan sommaren 2013 när hon omplacerades av oss har hon bott i en flock med bortåt tio individer. De har haft det bra, varit älskade och omhuldade. I april i år dog hennes jämngamla syster och exakt när Kakans puckel började växa är lite oklart. Livet är ju inte alltid rättvist och när matte i familjen blev långtidssjukskriven var marsvinens försäkringar en av sakerna som prioriterades bort. Jag säger inte att det var rätt men jag kan omöjligt vara arg på denna matten.

Döljs delvis av hår, men när det till och syns trots hår så är det stort.

-Detta går inte tänkte jag när hon lämnades in till oss i lördags. Detta kommer inte att gå. Mentalt ställde jag in mig på att det skulle bli ett nej från Anna på HH, eller ett försök som inte lyckades.

Kakan med knöl

Jag förstår mig helt uppenbart inte på sånt här och bra är väl det för nu är Kakan opererad och även om hon inte vaknat riktigt så tror Anna att det gått bra.

Jag är så glad.