MARSVINSBLOGGEN

Idag är vi här med våra återhållna tårar. Jag har ledig dag, sliten efter en jobbhelg och vill försöka vara som vanligt även om det är skit på riktigt just nu.

Bamsen. När han var pigg, rund och go.

Vi väntar på veterinären, hon kommer vid tvåtiden och allt är bara skitjobbigt. Bamsen ligger i Davids rum och Jasmine ligger där och klappar honom. Hon tog ledigt från jobbet idag och stirrar mest i datorn för det är så de har brukat umgås. Även hon försöker vara som vanligt men…jag ser att ögonen bräddar över emellanåt.

Bamsen har legat där på sängen mest hela helgen. Vi stödmatar med en sörja från veterinären som han accepterar men inte strävar efter. Han får rejäl energi av den och verkar pigg emellanåt. Han äter inget själv men dricker lite. När jag går förbi och stryker över huvudet på både honom, Gösta och Jasmine så tittar han vaket på mig och sätter sig upp, som att han vill ha mer kel. Då gör det ännu mer ont. Att ge en älskad familjemedlem en dödsdom kommer jag aldrig att vänja mig vid.

Tilly

Ni vet marsvinet som behövde hjälp i Västerås? Han fick det, en studerande ung tjej i Västerås tog hem honom så att han fick chans att dofta på spån, hö och annat som doftade av andra marsvin. Det behövs inte så mycket för att pigga upp en ensam limpa. Vår kvinna i Stockholm dirigerar och grejar så att både en liten utväxt i nacken och kulorna ryker innan jag ens hunnit till Stockholm och kan hämta upp honom. Så den som aspirerar på en kastrat på cirka tre år, lång päls och jättesöt kan höra av sig. Jag tycker att en lagom kompensation för operationen är att det är minst två flickor han får bo med.

Apropå Fars Dag – jag älskar Lilla Berlin.

Det var Fars Dag igår och mina ungar var här och firade sin pappa. Själv var jag på jobbet men dagens frukost är den sallad som de fixade till igår. Det är en bulgursallad som jag älskar, med oliver, linser, oliver, nötter, rödlök, granatäpplekärnor, spenat och vinegrette. Funkar ny och ljummen och även kall. Mums!

Frukost.

Ikväll var jag och tittade på Gardell i Lisebergshallen. Jag inser att jag sett varenda föreställning som han åkt runt med när han blippar igen de senaste trettio åren på storskärmen. Jonas talar faktiskt om marsvin i showen och det är inte på ett bra sätt. Men han kommer undan eftersom han snabbt kallar det han just skämtat om för ironi. Men jag är skeptisk. Om vi vore privata vänner så hade han inte fått passa älsklingarna, så det så. Han kommer undan men…en skämtar inte om marsvin hur som helst ( två fingrar på mina ögon och samma två fingrar mot Gardells ögon).

Bäst han inte driver marsvinsskämten för långt 🙂

November är inte sig likt när en jobbar i förväg lite, och jag har flera stå-upp föreställningar och bio bestämda och bokade denna månad.

Dessutom har jag provat på en slags ljusterapi som är för de som ännu inte blivit sjuka av mörkret men som liksom känner på sig att risken finns. Jag går på http://solochsand.se/ och solar en timme då och då. Dessutom, eftersom jag fått 2000:- av min arbetsgivare att spendera på mig själv så får jag massage i solen. Första gången gjorde det så ont att jag ville skrika men klarade att hålla tyst, andra gången var det ingenting. Billy tyckte att det var likadant så jag antar att Lotta som massösen heter mjukat upp kroppen första gången.

Jag kunde ju valt att träna på riktigt, men har precis kommit igång med att springa ett par gånger i veckan härhemma på vårt nya joggingband…finns ingen anledning att överdriva 🙂

Allt detta tillsammans gör att jag känner mig riktigt ok och faktiskt hyfsat energisk.

På Eragons har vi på senare tid fått  förstärkning. Dels har vi Josefine som med mjuk, bestämd och proffsig hand gjort webbsidan riktigt, riktigt bra. Sen har vi Linda som lika mjuk och bestämd tar mig i handen och genomför en röjning i omplaceringen. Även detta gör mig uppåt, det är inte så lätt att ta emot hjälp men jag tränar på det, flitigt 🙂 Tack vare Lindas insats kommer en ny golvmatta att läggas in denna veckan. Hade inte hon städat hade jag aldrig ens tänkt tanken. Nu vill jag påpeka att även om Lindas energi är fantastisk så har de trogna eragonshjälparna också gjort allt de gör. De är fantastiska <3

I värsta fall får vi genomföra öppettiden lite mer provisoriskt nästa vecka men det är mest golvläggarens ångest som talar nu.

Bull träffar sina nya flockmedlemmar. Till glädje för honom, tjejerna och sin nya matte.

Idag fick Bill & Bull från Skåne nya hem. De är ett pojkpar som vi tog emot trots att de inte kom från oss. Jämnåriga och under året. Hormonstinna och småfrustrerade på varann. En man som jobbar som personlig assisten bad så snällt för grabbarna som hans brukare skaffat. Dessutom körde han marsvinen till Göteborg och betalade deras kastrering. Tack vare det fick Bill två tjejer idag och likadant med Bull. Kärlek till Robert som grejade detta, Lena som läkte dem och var jourhem i flera veckor, Mikaela och Tove som ger dem hem. Ni är bra, helt enkelt. Ni har fattat grejen.

Många ifrågasätter såklart att vi tar in pengar på detta sätt och jag hade förstått det om jag köpt biljetter till Gardell för slantarna. Det gör vi inte, vi opererar, underlättar, medicinerar och på alla tänkbara sätt försöker göra livet bättre för marsvin och de som jobbar nära oss på olika sätt för att göra livet bättre för marsvin. Jag är stolt över att vi hittat ett långsiktigt sätt att arbeta som inte innebär att vi alltid står helt utan ekonomiska medel. Jag är glad över att stärka marsvinens status; för varje person som vi får att investera i de marsvin som de inte kan behålla för att ge dem en tryggare framtid känner jag mig nöjd.

När jag började omplacera marsvin fick jag ofta höra att det var löjligt eller absurt att ta betalt för att ta emot marsvin.

–Det kommer inte att gå sa SMF-uppfödaren som jag underlättat mest för under flera år. Jag kommer aldrig att betala, det är direkt löjligt.

Men det går. Det går faktiskt förbaskat bra. För många vanliga människor som inte föder upp i parti och minut är inte så empatibefriade som de uppfödare som jag träffade på i SMF, de som handskades vårdslöst och respektlöst med marsvin.

Det är inte glamoröst, det är inget blingbling alls faktiskt. Men det är förbaskat bra.

Jag är glad att det är så. Tack till alla er som får det att hända, om och om igen och hela tiden. Ni är fantastiska, helt otroliga.

November är helt annorlunda.

November är inte sig likt.

Axel är ok igen <3

Fick oroande besked från Axels nya hem för ett par dagar sedan när jag var mitt i jobbperioden och hann bli bekymrad men inte att rota i det.

Idag fick vi kontakt och då hade vikten hunnit vända. En vän sa att “du har ju ändrat allt, miljö och kompis, klart han är otrygg”. Jag borde vetat men ibland griper det ändå tag i mig.

Vi kollar var sitt håll 🙂

Nu blev jag jätteglad och känner att detta var helt rätt.

Igår fick jag nya ljuslyktor från keramikern, och de är fantastiskt fina! Fina julklappar till marsvinsnördar eller faktiskt vem som helst. Hinner inte skriva så mycket men dessa kommer in i shopen så småningom. Priset är 250:- och de finns även i omplaceringen imorgon 🙂 Ha en fin fredag och välkomna till omplaceringen imorgon.

Allt är påfyllt, hö, lyxhö och spån.

Marsvinsmys, keramik och 2017 års kalendrar.

// Irene

Det är lätt att glömma att tiden går. Lätt att ta dem för självklara, de som lever sida vid sida med mig. Här hemma finns många fyrbenta och jag vill ha varenda en av dem – alltid. Två hundar, tre katter, marsvin i varierande antal. Mest är det marsvin som påminner mig att livet inte är för evigt och min egen kropp som ibland påminner om att den är över halvseklet gammal.

Älskad.

När jag och mannen under första delen av 90-talet bildade familj, fick två underbara barn i snabb takt  och flyttade till ett större hus med plats för allt detta så hade vi äldre katter som flyttade med oss. Sen gick de bort, en efter en och till slut vara bara en grinig honkatt kvar. Hon hette Lillis och kanske var hon grinig för att hon hade en växande tumör men vi trodde mest att hon var bortskämd.

Lillis. Älskad, men otroligt sur.

När Lillis blev ensam 1998 började hankatter att komma hit. De gapade på nätterna och strätte runt ytterdörren för att markera revir så det luktade väldigt illa. En var så tuff att han gick in genom kattluckan och var ända inne i pannrummet. 🙂

Vi tyckte att det var synd att Lillis skulle vara själv ( vi borde förstått bättre) så vi ville skaffa en kattkompis till henne. Vi började läsa annonser för så dumma och oanande var vi om det fruktansvärda överskott på vuxna katter som rådde då och förfärligt nog fortfarande råder.

Myskatten

Vi hittade en annons i G-P. Åkte ett par mil och hämtade våran underbara lilla katt. Det var en liten tigrerad svart, grå och vit. Så fin, oskyldig liten varelse. Vi bar hem honom och presenterade honom för Lillis som var måttligt imponerad och började bekantskapen med att jaga honom bakom kaminen…där kunde han komma in och inte hon. Bara tre år senare fick vi avliva Lillis för att hon hade en tumör som vi tog bort men som snabbt växte till igen. Vi var förfärligt ledsna men Bamsen var nog mest lättad.

Efter nåt halvår skaffade vi en ung kompis till honom ( fortfarande lika korkade) och det var en perfekt match, Gösta och Bamsen.

Perfekt match

I flera år nu har Bamsen haft bekymmer med en överaktiv sköldkörtel. Han har ätit medicin och visst har det synts att han blivit äldre men han har ätit, gått ut, dagligen brottats med Gösta och varit sitt vanliga jag. Lite tunnare men helt ok enligt veterinären. Vi har tagit prover på honom då och då och ställt in medicinen men vid senaste gången var det för första gången dags att minska medicinen.

Avslappnad som bara en katt kan 🙂

Blev inte orolig först men sedan uteblev han från sin vanliga rutin i måndags. Han kom inte på morgonen för att få tabletten som följs av en godisbit. Han låg väldigt slö i Davids gamla rum och verkade ointresserad av det mesta.

Pratade med veterinären och fick en pasta att försöka få igång aptiten igen. På kvällen hade han diarré men Jasmine fick honom i alla fall att bli intresserad av att dricka och röra sig igen. Men nånstans här börjar verkligheten komma ikapp mig. Bamsen blir inte bättre. Det går inte lika fort utför som med ett marsvin men det går bara åt fel håll.

Jag vill inte köra iväg honom för avlivning. Han är ganska rutinerad vid bilåkning men han gillar det inte. Jag vill inte att han gör som en av de katter jag hade som ung som gick iväg för att dö. Jag har bokat veterinären för att komma hit. Det är på måndag och vi kan avboka igen…men det kommer vi troligen inte att göra. Jag grinar när jag skriver men jag är relativt säker på att detta är det rätta att göra. Så förbaskat jobbigt och det är bara skit men tidens tand, den sliter på oss alla.

Detta blir marsvinens del idag. Jag tror detta blir en hård nöt att knäcka men om någon känner sig manad att hjälpa detta marsvin så hör av er så får ni kontakt uppgifter. Västerås?

är jag inte idag 🙂 utan jag vill bara berätta hur bra jag tycker att just ättika är. Ju äldre jag blir så hittar jag bara fler användningsområden. Jag tänker att kunskap sällan är fel så idag är dagen då du (kanske) lär dig mer om just ättika.

Min spray på diskbänken. Jag har en grön likadan med diskmedel blandad med vatten. När vattenflaskorna är lagom smutsiga som mina brukar vara så sprayar jag en gång med diskmedel, skakar med lite vatten och sedan sköljer jag med ättika och sedan med bara vatten.

Hemma hos mig har jag ättika vid diskbänken, vid tvättmaskinen och i badrummet. Till omplaceringen köper jag det i tio-litersduk och dessutom oftast av den starkare koncentrationen/spädningen på 24%.

Från Wikipedia: Ättika är en blandning av ättiksyra och vatten i olika koncentrationer som används i matlagning samt i hushållet för borttagning av kalkavlagringar av exempelvis kaffebryggare, diskmaskiner och vattenkokare. Eftersom ättiksyra är konserverande och håller bakterier och mögel borta brukas ättika vid olika sorters inläggningar.

Jag hade inte haft marsvin särskilt länge när jag lärde mig att ättika tar bort djurdofter.

Detta är orsak ett att använda ättika vid burrengöring. Ska du sätta två pojkar tillsammans så ska de inte tänka för mycket på alla andra marsvin som finns i världen som de eventuellt ska tävla mot. Det bör alltså vara så neutral doftfri miljö kring dem som det går med avseende på marsvin.

– Meeen kanske du tänker, det är väl inte så konstigt, det är för att ättika stinker så du inte känner nåt annat. Jo förvisso men när du sedan sköljt med vatten så är både ättika och annan doft borta. Ättika dödar, neutraliserar dofter och när du vattensköljt lämnar ättikan inte efter sig nån egendoft.

Återvinning av gammal bild. Funkar fortfarande:)

Orsak två att använda ättika vid burrengöring är att det löser kalk. Läskiga burbottnar med beläggningar är smuts och kalk från marsvinens kiss. Sprayar du med ättika och sedan sköljer med vatten varannan var tredje gång du byter i buren så behöver det aldrig bli beläggningar och har du redan en beläggning så kan du ställa burbotten i blöt en stund med ättika. Bäst ute eller i badrum med fläkten på. Efter en stund tar du en gammal diskborste och bearbetar lite i hörnen och då ser du hur det både släpper och börjar bubbla igen. Beroende på hur mycket så bearbetar du nån gång i kvarten eller när det passar. Sen när allt släppt så sköljer du med kallt vatten och burbotten är i princip som ny.

Orsak tre att använda ättika är att det inte befrämjar tillväxt av varken mögel, svamp eller bakterier. Många som klagar på att marsvin luktar gör inte rent. Om du inte använder något rengörande i botten på bolådan så tror katten att det luktar! Ju varmare temperaturer desto mer lukt. Bakterierna stortrivs och är det fukt myser svampar och mögel också. Så om du sprayar och torkar ur med en vattensköljd trasa så förebygger du även detta.

När det är sånt här äckelpäckel i flaskan, som det allt för ofta är med de djur som kommer in för omplacering, så häller jag ren ättika och lite grovt salt och skakar. Jag gör rent pipen med ättika och tops. Sköljer och diskar flera gånger. Sen växer det inte alger mer.

En del av det jag skriver här är sådant jag tagit från nätet, Wikipedia och en blogg som förra veckan gav mig ytterligare ett användningsområde.

Äckliga bilder neutraliserar vi med underbara bilder 🙂

Ättika som sköljmedel

https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ttika

Byt ut! Schampo = bikarbonat + äppelcidervinäger

Just nu har vi en normalisering här hemma. Jag har bara en extrabur efter ikväll, nog för att jag är rätt duktig på att kasta ut på mina underbara hjälpare men det börjar faktiskt tömmas/tingas både här och där.

Maila om ni vill <3

Igår kom två fina killar på sju år in och de sitter snällt i extraburen på en hylla ovanför min flock. När en är sju år gammal marsvinskille har de mesta hormoner stillat sig och detta är inget som oroar mig. Dock oroar mig deras ålder på ett annat sätt. Antagligen blir de inte omplacerade och jag fäster mig lätt som en plätt vid äldre djur. De är så personliga, mysiga att en smälter direkt. Jag har knappt kollat på Blixten och hans kompis men jag känner mig själv.

Axel på uppdrag.

Så troligen har jag två marsvin till 🙂 men inte ens med bästa vilja i världen kan jag vara ledsen för det.

Jagar varandra.

Igår stod två ledsna marsvinsansvarsägare i omplaceringen. De hade precis mist sitt ena fyraåriga marsvin och behövde en kompis till fyraåringen som var kvar. Först tänkte jag att vi inte hade nån passande men sedan kom jag på att Axel skulle bli utmärkt. Behövde inte ens ta honan via flocken, hon blev jätteglad över Axel på en gång. Så roligt när det klickar så. Sen är ju Axel inte helt kry…men han får flytta med tillägg. Det innebär att de får ha dagligt skötselansvar men kontakta oss om det skulle försämras. Axel är pigg och glad, lite tunn och behöver en del extra.

Axel har inte helt hämtat sig från kastreringen och vi har undersökt om något är fel. Vi gjorde röntgen och blodprov och inget verkar dåligt men nu får han fått en del örtmedicin och smärtlindrande vilket verkade vara spot-on.

Idag ska Sven och två flickor omplaceras till en ung tonåring som väntar sedan hon var sju på att få dem. Märkligt när alla marsvinen är under två år men så är det att ha föräldrar som inte svarar på första bästa “vill ha” signal. Jag omplacerar med glädje till familjer med sådant upplägg, eftersom då vet jag att de tänkt över vilket ansvar det är med marsvin. Sen kan alla få ändrade omständigheter, exempelvis när det gäller de äldre pojkarna så hade husse plötsligt efter mer än fyra år fått astma på grund av marsvinen. Sånt rår en inte över och det är då marsvinen ska ha en trygg hamn att lägga till vid och det är Eragons som ska vara den hamnen.

Samtidigt är det en omöjlighet att ta in alla. Skulle jag svara ja på allt skulle vi just nu haft minst tjugo till bara denna veckan.

Exempel på annan stil finns bara allt för många och detta är bara de sista dagarnas skörd av människor som skaffat marsvin och där det drabbar djuren för att de inte använder huvudet.

I en annan del av landet där någon kommer in i en zooaffär och vill “bli av med” sina marsvin. Zooaffärsägaren känner till oss, har kontakter som åker till Göteborg ibland och lovar hjälpa till med transport. Han hänvisar till vår mail så att allt annat blir klart. Dessa blir erbjudna hjälp men eftersom vi har en avgift på 200:- per djur så svarar de inte ens på mailet jag skickar. Jag tror först att det handlar om två eller tre marsvin men det visar sig vara tio eller elva marsvin. Ytterligare ett ljushuvud som satt hanar och honor tillsammans för att det är så gulligt och sedan plötsligt kommer på att de inte kan behålla dem. Då ska det dessutom gå snabbt, när jag/Eragons inte svarat på mailet på två timmar så kontaktas zooaffären igen med frågan varför vi inte svarar. Hjälp.

Någon hittar två marsvinshonor i Hisings Kärra ute i snön. Upphittaren placerar dem själv så vi behöver aldrig ta in dem.

Har fler som bekymrar mig just nu men vill inte skriva dem…ännu. När jag inte fått svar vill jag fortfarande hoppas, tro på människan. Men egentligen är jag hopplöst cynisk när massor av folk vill “ge oss” marsvin som är uppenbart sjuka men det självklart inte ska kosta dem nåt. För vi måste ju vara idioter som gillar marsvin, vi ska bara le glatt och ta emot. Vi löser problem, vi är bra på det vi gör men det är inte nog, vi ska göra det gratis också.

Skitskallar.

Bubblan is in the building. Ja, höhäcken kommer att skruvas ner 🙂

Så var det dags för hemfärd. Bubblan intog värdigt sin boplats men det var en otrevlig överraskning där; han heter Arthur och det verkar vara svårt att bli av med honom. Sötnos, hennes kompis for iväg upp på övervåningen för att slippa bråket. Säkert lite orolig att få skit för att hon släppt in han Arthur…men hon tyckte han var trevlig.

Jag känner igen mig…

Shoppade en ljusskylt till Eragons idag, den lyser åt två håll så jag tänkte den ska få stå i fönstret, fyller funktion av ledljus nu i dessa mörka tider också.

Nya skylten 🙂

Imorgon intar vi omplaceringen igen och ni är välkomna; det finns hö, både lyx och håkanhö och dessutom lite nytt tygmys 🙂

Idag har det blivit klart att en kille ska flytta till Stockholm, två grabbar till Kungälv och en liten flock på tre inom Göteborg.

Plötsligt händer det 🙂

Välkomna mellan 10-13 imorrn!!

Inget extremt med det.

Den förste november är sedan drygt 20 år den internationella vegandagen. Grundad av det engelska vegansällskapet, Vegan Society UK – samma vegansällskap som för 72 år sedan myntade själva begreppet ‘vegan’  1944.

Vet du vad en vegan är?

Veganism är kärlek. Kärleken till allt levande.

Det är en person som, så långt det är möjligt i vårt samhälle, låter bli att utnyttja djur.

Det innebär att en vegan äter allt från växtriket och inte något från djurriket. Det betyder att en vegan inte har honung i sitt te, eller köper skinnmöbler. Det betyder att veganer tar växtmjölk i sitt kaffe och använder skor utan skinn eller mocka. Det gör att veganen väljer att grilla grönsaker eller “kött” som är tillverkat av soja eller vete. Veganer bär varken dunjacka eller päls. Smyckar påskriset med pappersfjädrar istället för fjädrar ryckta av levande fåglar. Veganer sover inte under duntäcke eller på fjäderkuddar.

Veganen tvättar golvet med rengöringsmedel som inte testats på djurhud. Tvättar håret i schampo som inte droppats i ögon på kaniner. Borstar tänder med tandkräm som inte provats på någon levande varelse mer än homo sapiens. När det kommer till livsnödvändiga mediciner gör veganer det som är det klokaste beslutet, allt är i princip djurtestat någon gång men om en försöker så går det att ta avstånd ganska långt. Men en sjuk vegan är inte till nytta för varken sig själv eller några djur så det är orsaken till att en ibland får göra undantag.

För att vara vegan är också att kompromissa, ibland får en nöja sig. Kanske är det enda arbetet du kan försörja dig på ett arbete där du måste laga kött? Kanske måste du hålla tyst på en anställningsintervju för att världen uppfattar veganer som extrema. Kanske får du köpa en vanlig tandkräm då affärerna i din lilla håla inte kan ta in en bättre.

Men jag försöker, försöker. Jag tycker detta lilla citat täcker det ganska bra:

Jag blev vegan 2013, efter en flera år lång kamp med mig själv. Startskottet för den kampen var en kampanj som heter “Ett liv som gris” . Kampanjen släpptes i november 2009 och den går fortfarande att se på nätet. Den är uppdaterad med nytt material flera gånger och tyvärr blir grisarnas situation inte bättre. Jag såg film, bilder och jag gick på ett möte. Sedan var jag veganwannabe.

Önskar att jag vetat hur lätt det var för då hade jag inte tagit så lång tid på mig. Jag trodde jag skulle misslyckas, inte klara att avstå, att motivationen inte skulle hålla i sig. Jag önskar att någon lyckats förmedla till mig hur lätt det är. Jag tror egentligen min önskan att bli vegan alltid legat och skvalpat, från födseln, för nog tror jag att de flesta av oss föds relativt kärleksfulla.

Det gick inte fort och ibland tog jag semester, men sen skvavde det igen och jag var tvungen att öppna mina ögon.

Kanske var det när min pappa inte ville ha kött om det inte var sönderkokt för han ville inte tänka på att det var djur han åt. Kanske var det när han blev galen av tv-nyheternas rapportering på 70-talet, om att transporterna av kyckling som gjordes i öppna bilar trots minusgrader vilket ledde till att kycklingarna frös ihjäl på väg till slakteriet. Han åt varken kyckling eller ägg mer. Tyvärr räckte inte hans slutledning hela vägen fram.

Eller var det när mamma skötte om alla sår som vår slagskämpe till hankatt kom hem med efter att ha piskat upp alla katter i grannskapet? Kanske när jag hjälpte bonden att mata kalvar med torrmjölk och korna råmade hjärtskärande efter sina små.

Jag provade på att utesluta kött när jag var i 20-årsåldern, men det var alldeles för svårt för mig då och egentligen så berodde det på att jag krånglade till det.

Sen tror jag att mest av allt handlar det om marsvin. För jag skulle inte kunna äta ett marsvin. I och med att jag inte kan tänka mig att göra det så blir det liksom lite märkligt att jag skulle äta en ko. Jag skulle aldrig äta en hund, så varför sticka gaffeln i en gris?

När jag nu kan känna så starkt för ett så litet djur och dess rättigheter varför skulle då exempelvis ett får eller kalkon behöva sätta livet till för att jag ska äta? När det inte behövs?? För det behövs inte, så är det bara. Bevisen är överväldigande och att människor talar emot är bara absurt.

Ja jag vet att detta är Marsvinsbloggen och jag vet att du helst inte vill veta. Men jag är där jag är på grund av/tack vare (välj själv) marsvinen och även om människor älskar att dela upp livet i delar så är jag en hel människa. Som består av kärlek till djur och frustration över att bevittna onödigt lidande och död för att människor glatt öppnar plånboken för att detta ska ske.

De lever inte längre. Föddes troligen i februari i år och har levt hela sitt eländiga liv inomhus på betonggolv. Idag vid tolvtiden kördes de in i stora fullpackade långtradare på Dalsjöfors kött och nu är deras stund på jorden över.

Gillar du djur? varför inte försöka? Ta en dag i taget.

Try to suck less

Jag är grisen! Jag är grisen!
Jag vaknade ur bedövningen
och blev levande kokt
och jag skrek och jag skrek.
Mitt enda uppdrag i livet
är att födas för att dö
och dö så billigt som möjligt.
De säger att det är min rätt
att aldrig behöva lida under
slakten
men jag lider hela mitt liv
och jag föds för att lida
och lida så billigt som möjligt.
Jag har ett medvetande
som inte ens Gud vill veta av,
jag har en själ som inte ryms
i denna värld av blod och slakt.
Jag ska tugga på döda
kamrater
för de gör mig till kannibal
och jag ska sova utan halm.
Jag ska hamna på
middagsbordet
och jag ska skrika även där
när du skär mig i bitar:
Ja, jag ska skrika när jag ligger
i din magsäck, som ett litet
barn, faktiskt som ett barn,
det billigaste av alla barn.
Jag är grisen! Jag är grisen!
Jag har kommit för att dö
och aldrig för att leva.
Av Göran Greider

Händer inget särskilt idag, och absolut inte igår så jag berättar lite om lördag istället. Som vanligt var det fullt ös en stund och då försöker vi mesta knyta ihop säcken på de flesta, så att alla kan få hjälp.

En familj hämtade en kastrat till sina två flickor som inte helt var i balans och jag valde att sätta Arthur där, han har inte jättemycket erfarenhet men två stycken skulle väl inte vara nåt problem tänkte jag.

Men det tyckte den ena, tvååriga marsvinstjejen att det var, hon hade STORA problem med Arthur. Lite Fjonkanstuk på henne.

Nu är jag flockledare här och även om jag är “iniväggenstressad” av det så ska uppgifterna i denna flocken delas på två, inte på tre.

Det yngre, bara ett år gamla, marsvinet brydde sig inte om vem som bestämde, bara de lämnade henne i fred.

Veckans terapipatient 🙂

Jag övertalade dem att lämna det tvååriga marsvinet för flockterapi och orsakade nog eventuellt minst en sittning hos psykologen om tjugo år för familjens yngsta människodotter. Hon var helt förkrossad och det var inte utan att jag kände mig grym.

Fokusera på marsvinet, barnen får nån annan ta hand om, är mitt mantra i de lägena.

Inte alltid enkelt när jag genuint känner för barnet men lätt som en plätt om det är ett barn jag tycker behöver fostran eller har fel värderingar om marsvin enligt mig.

Senare grät människodottern lika förtvivlat när hon ville gå ut genom dörren samtidigt med mamma så jag tror att hon kanske var lite trött och allmänt ledsen, mamman försäkrade att det var ok i alla fall.

Arthur och det yngre marsvinet åkte och då var det dags för Luka. Han ska vara flockledare för två tjejer och familjen provade först Sven men tyckte han var för vek och då tar vi den starkare, när det ändå finns. Sven är bara året, Luka över två.

Detta var inte heller helt enkelt, pojken undrade var Sven blir av?

-Tja först hemma hos mig tills ett lämpligt hem dyker upp.

Ok…

Tror han hade hoppats på en lösning där båda följde med hem men tyvärr funkar inte två killar i flock med flickor.

Fjonkans gäng åkte hem och alla verkade nöjda.

Två flickor fick komma in för omplacering och hemmet blev klart men fördröjs i ett par veckor. De ska bygga en låda istället för att köpa en gallerbur. Vi har massor av burar och jag säljer dem gärna till nån men helst inte som bostad för marsvin. Kanske kan förvara saker på vinden i dem? bra, det blir luftigt och en kan se vad som finns?

Självklart blir de två tjejerna förstärkta med en kastrerad kille inför den omplaceringen. Sven är nog den som är mest påtänkt. Jag vill helst aldrig omplacera två flickor själva. Det är så få av de konstellationerna som funkar klockrent medan tre, varav en kastrerad kille brukar bli riktigt bra. När det är tre behöver det inte bli panik när ett marsvin dör för två marsvin är ju kvar.

Här kommer en bild som är ett par år; det är på min kära Lorna. Hon är en riktigt go och självsäker liten gris. Knubbigare här än numera för hon var sjuk för en tid sedan. Hennes päls växer med ett par centimeter i månaden och varianten heter coronet eftersom hon har en liten “crest” på huvudet. Det är en virvel som sitter längst upp på huvudet och ibland avlar uppfödare så att den har en färg och resten av pälsen en annan färg. Då kallas det antingen American crest eller English crest.

Lorna och i bakgrunden den räddaste av dem alla – Tanja. Lika fin såklart men helt enligt egen önskan inte längst fram på radarn.

Hå hå jaja, när de kunde satsat på att avla grisar som blir gamla, tåliga och friska, inte får tumörer, urin-stenar, starr eller äggskalsögon, trumsjuka eller någon av de andra knäppa så kallade avels och rasdefekter som marsvin får dras med.

Varför? för att människor är så ytliga och korkade att utseende går före allt. Inte ens när det är pinsamt uppenbart att den planerade aveln leder till fler sjukdomar än fri förökning så slutar de. Utan vrider och förklarar, intellektualiserar och går idiotiskt försvar. Lorna är snygg och hon var inte ens ett år när hennes livslånga medicinering påbörjades med örtmedicin eftersom hon har kroniska urinvägsproblem. Nu har jag tur, hennes vilja att ta tabletten är stor, så det är enkelt men ändå.

Jag älskar marsvin, men hatar deras sjukdomar. För vi hade kunnat så mycket bättre om vi bara la våra egon åt sidan.

Jag hade en bra dag igår, den gick i ett och inte fem minuter över men när en gör sånt en älskar gör det inget, och jag var rätt hög på livet.

April 2015, fina, fina flocken och Rönn mitt i smeten 🙂 Rund och mullig, vacker frisk glans i päls och ögon.

Jag kraschlandar i soffan vid åttatiden på kvällen och skulle titta på meddelanden och missade samtal som samlats under dagen. När jag bläddrat bakåt börjar jag fatta, lilla Rönn finns inte längre.

Annonsen. Rönn syns i mitten och många reagerade och vi försökte pruta. Säljaren ville gärna bli av med dem, men inte utan pengar. Rönn visade sig vara tjej och troligen berodde det på skötseln att inte fler dräktigheter blivit.

Rönn var ett grovt misshandlat och ungt djur som köptes loss från sin ägare av Eragons. Detta var på en särskild önskan från en supporter som särskilt skickade de 700:- som idioten som hade Rönn, hennes mamma Hassel och brodern Ask begärde i lösen.

De som hämtat skrev: Rönn. Liten och mager, det enda de fått att äta var knäckebröd, lite kraftfoder och lite grönsaker, typ bananskal 🙁 . Inget hö alls för det tyckte ägaren skräpade ner så. …

Vänster ytteröra var borta, och jag tyckte att hon såg lite sned ut. Kanske var det bara inbillning men oavsett, troligt var att Rönns mamma Hassel bitit i örat efter födseln för att få liv i henne, mammorna gör så när de inte är nåt liv i barnen när de föds.

Rönn bodde rätt lång tid hos mig men på grund av att hon var ung och också till synes frisk fick hon göra sällskapsuppdrag (när någon ska sluta med marsvin, har ett gammalt och inte vill omplacera) och på grund av hennes ointresse ( eller eventuellt rädsla, lite osäker på drivkraften) för att gå ut på gräset bestämde jag mig för att jag trodde att hon skulle må bättre i ett mindre sammanhang. Samtidigt var det inte enkelt att omplacera Rönn, jag var fäst vid henne, värnade och ville verkligen inte låta henne flytta till en ny adoptör, och i värsta fall helt tappa kontakten.

Razze & Rönn

Victoria höll på att göra en flock med sin nykastrerade Harry Olsson, och hon hade i så många sammanhang visat att hennes beslut var osjälviska, empatiska och för sina marsvinssambos bästa. Dessutom höll hon kontakt med Eragons, skrev i fb-gruppen, på mail ibland och sms, jag var säker på att Rönn inte skulle försvinna ur sikte utan jag kunde älska henne sådär på avstånd.

Jag skulle veta och känna att Rönn hade det bästa liv och kanske träffa henne ibland på omplaceringen när Victoria kom ner med marsvinen för lite skötsel. Jag frågade om Victoria kunde tänka sig att ta in Rönn och det ville hon gärna. Tillsammans med en ny omplaceringstjej som fick det romantiska namnet mamsell Roos flyttade Rönn till Harry Olsson i mars i år. Jag var lättad, ville inte låna ut henne mer för att hon skulle bli modigare utan det kändes bra att hon fick en stabil hemmafront.

I fredags morse fick jag första signalen om att det inte stod rätt till med Rönn. Victoria skrev i sms att Rönn ratade paprikan på morgonen. Jag är luttrad såklart och svarade att kanske var det paprikan det var fel på och inte på Rönn. För hon åt gurka…

Rönn blev bara 2,5 år.

Victoria höll med och skulle köpa annan paprika för att prova. Sen gick det snabbt, redan på lördag morgon strax innan jag öppnar i omplaceringen åker Victoria akut till Blå Stjärnan, och bara några timmar senare är Rönn borta. Hon hade en tumör som växte alldeles i hjärttrakten och plågades. Rönn andades tungt och veterinären gav inget hopp.

Victoria fick ta det tunga beslutet att låta Rönn 2,5 år dö.

Dö för att slippa lida.

———————————–

Lilla Rönn har somnat och ängslas inte, lider inte

hon vilar gott och svälter aldrig mer