MARSVINSBLOGGEN

Glada marsvin är roliga marsvin
Maila oss

Amanda och miss Muffin

Jo, Anna-Bob fick ju genomgå en kastrering och hans kompensation för detta är att han får två flockkompisar. Amanda och miss Muffin vinner högsta vinsten och får bo i en liten flock och framförallt; de får en egen familj som försäkrar och bryr sig om dem.

Amanda & Miss Muffin flyttade hem till familjen igår och imorron kommer Anna-Bob hem. Dock får han inte på heltid vara med sin nya flock förrns den andre november när det gått tre veckor.

Amanda & Miss Muffin flyttade hem till familjen igår och imorron kommer Anna-Bob hem. Dock får han inte på heltid vara med sin nya flock förrns den andre november när det gått tre veckor.

På banan

Jag är den trogna typen. Ända tills en annan snygg marsvinstjej dyker upp :)

Jag är den trogna typen. Ända tills en annan snygg marsvinstjej dyker upp 🙂

Anna-Bob som opererades i ondags har aldrig varit nere i nån riktig svacka och nu är det lördag. Nu på morgonen ger jag sista metacamen och jag stödmatar morgon men kommer troligen inte göra det ikväll eftersom jag kommer jättesent och åker tidigt i morron bitti.

Stödmatning. Inte min bästa gren, inte A-B:s heller. Skittråkigt men nödvändigt ibland.

Stödmatning. Inte min bästa gren, inte A-B:s heller. Skittråkigt men nödvändigt ibland.

Han verkar oerhört tillfreds även om Blondie mest tillbakavisar hans närmanden. Han är nöjd med att dela filt, hon ligger i och han utanför. Så klart, La Diva förnekar sig inte. Hon är bäst och hon vet det 🙂

Bilden särskilt till er som gillar rumpor <3

Bilden särskilt till er som gillar rumpor <3

Nu har jag jobbat mindre i veckan men det får jag ta igen på helgen. Jobbar i princip tills på måndag morgon och bara hem och sover några timmar. Känner att det är lite trögt att lämna hemma men så kommer jag till jobbet och då är det inte trögt längre, bra jobb och kollegor och underbar miljö. Jag jobbar “på landet” 🙂

Omplaceringen är numera ett nästintill självspelande piano och idag hittar ni Johanna och Maria där. Skickade precis mannen i mitt liv med några grisar som ska omplaceras om människorna motsvarar våra krav och nu är det dags att;

Ha en fin lördag!

 

”Vårt kära marsvin bortskänkes till första bästa… På grund av allergi!”

En del av marsvinen härhemma har en brokigare bakgrund än andra. Amy är en av dem vars bakgrund jag hyfsat känner till och nu ska jag berätta om henne igen, hon har varit med förr. Amy har en uppskattad födelsedag, första november 2012.

Amy och Filippa

Amy och Filippa

I december 2013 köptes hon på annons i Skåne. Då var hon mamma till två kullar med ett barn i den första kullen, två den andra kullen och en tredje kull på väg. Dessa dräktigheter hade hon på raken och hon var alltså bara 14 månader gammal. Pappan var hennes bror. Hon köptes av J för att omplaceras, dvs marsvinsfamiljen som vi senare kom att kalla Big Bang, köptes för att få dem ifrån det hem där de fanns. En kan kalla det att rädda dem även om detta är ett slitet och ofta fel använt uttryck.

Hon vägde 724 gram.

Hon vägde 724 gram.

Blocket såklart.

Försäljaren av Big Bang-familjen hade köpt två marsvin av en kompis som avlat fram en kull,  och trodde att köpet bestod av två honor.

När vi två blir fem

Det var en hona och en hane, de fick en unge och det var också en hona. Ytterligare tio veckor senare kom två till, denna gång en av varje kön. Vi har alla olika sätt att tänka och en del löser problem, medan andra försöker lösa problem men har otur när de tänker. Här tänkte försäljaren till när det blev fem marsvin och efter ett par veckor slängde hen in en blocketannons och ville sälja ett marsvin.

Underbara Amy, älskar utelivet här i Bohus.

Underbara Amy, älskar utelivet här i Bohus.

”Vårt kära marsvin bortskänkes till första bästa… På grund av allergi!”

Hur tänkte de nu kanske du tänker?  för mig som varit med om detta några gånger förut vet exakt. De skulle sälja “problemet” och ur deras synvinkel var det hanen. För att kastrera hanen och ta ansvar för djuren  de skaffat finns inte. De köper marsvinen som leksaker till sina barn och de låter också barnen hantera dem på det sättet. Som leksaker. Som saker. Prylar. Ting.

<på väg ut, alltid bland de första och full fart ut i hagen.

På väg ut, alltid bland de första och full fart ut i hagen.

Samtidigt så är det inte alls ovanligt att samma vuxna personer står och bedyrar att orsaken till att marsvinen inskaffats är att de vill lära barnen respekt för liv och att umgås med djur. Dessa vuxna tänker inte klart, de inser inte att barn inte kan lära sig själv. Ska barnen hantera djur med respekt så måste du som vuxen också hantera djuren med respekt. För barnen gör som vi gör.

Hänger ofta med Razze, de är två individer som respekterar och gillar varann. De har samma energi.

Hänger ofta med Razze, de är två individer som respekterar och gillar varann. De har samma energi.

J, som på julafton 2013 bestämde sig för att köpa loss djuren ur  eländet lyckades övertyga försäljaren att det inte hjälper att sälja ett marsvin av fem om en är allergisk. Vilket var tur för Amy hade troligen inte klarat den sista dräktigheten. Hon var mager, hade skabb, var riktigt vanskött och stressad.

Här är raderna ur J:s berättelse som berört mig mest:

 Nästa dag körde vi iväg för att hämta marsvinen. Vi kom till ett stort lantbruk och när vi knackade på öppnade en mamma med ett barn på höften. Vi klev rakt in i ett kaos! Tre uppspelta barn, en skällande lösspringande hund och en katt, allt i en enda röra i hallen! Och mitt i allt detta stod buren med marsvinen. Vi hälsade och jag började ställa frågor om födelsedatum och sjukdomshistoria för djuren. Samtidigt som jag och mamman försöker ha en konversation springer det yngsta barnet i blöja och slår på buren, kastar sina leksaksbilar mot den och försöker klättra in i den. Det lite äldre barnet öppnar locket och lyfter undan huset och marsvinen börjar springa runt i vild panik. Barnet börjar jaga dem runt i buren med händerna och fångar dem med ett hårt grepp om magen och börjar dela ut dem kors och tvärs till alla som står i hallen. Under tiden springer hunden runt benen på oss och skäller.

Plötsligt börjar barnen berätta om hur det gick till när hunden råkade äta upp deras kaninungar… Jag och sambon bytte en blick som sa mer än tusen ord! Jag avslutade affären med mamman och han såg till att djuren kom helskinnade ner i buren samtidigt som han distraherade det yngsta barnet från att slå eller kasta fler saker mot buren. Mamman skojade om att hennes barn hade kastat in allt möjligt i buren, så djuren var minsann allätare. Om vi ville kunde vi få det yngsta barnet med på köpet! När vi stod och lastade in buren i bagageutrymmet kom mamman och den äldsta dottern ut på trappan. De ville att vi skulle höra av oss och skicka bilder om vi fick fler kullar på djuren. Jag nickade och log och sa något trevligt men egentligen ville jag bara skrika rakt ut!

På vägen hem pratade jag konstant, det var väl ett sätt att smälta alla hemska intryck. Min sambo satt i princip knäpptyst hela vägen. På vägen hem hämtade vi upp en marsvinskunnig vän till oss som har erfarenhet av honor med kullar. När vi kom hem till oss och hade satt buren i hallen tog vi ut marsvinen en i taget och kollade igenom hud och päls, ögon, öron, tassar, klor och kön. Vi vägde alla och antecknade vikterna. Resultatet var nedslående! Riktigt sorgligt!

Kontrasten mellan våra fyra friska honor med glansig päls och muskler och hull och dessa små magra och smutsiga djur blev väldigt tydlig. Jag kunde känna skuldrorna direkt under skinnet på mamman och hon hade en stor kal fläck på ryggen som jag blev mycket bekymrad över. Vi klippte ner pälsen på alla de vuxna djuren direkt. Det var så mycket fastklibbad avföring och stora tovor och det kändes som ett relativt enkelt ingrepp. Efteråt bjöd vi på en buffé av hö, paprika och gurka och sedan lämnade vi dem ifred för att inte stressa dem i onödan.

Amy kom till Göteborg, fick barn en tredje gång och som tur bara en ensam hane som fick namnet Dimitri. Förstfödda dottern Bernie fick också en kull med två flickor med sin egen pappa som barnafader. Vi omplacerade Amy till en mindre flock men när kvinnan som adopterat Amy blev synskadad fick hon bo här. Nu har hon flyttat klart. Amy mår bra nu 🙂

Amy. Numera bor hon hos mig i en flock på omväxlande mellan 10-15 individer.

Amy. Numera bor hon hos mig i en flock på omväxlande mellan 10-15 individer. Hon ska aldrig mer ha barn, och aldrig mer ska människobarn slita och dra i henne. Hon trivs bra och är i sin livs form, springer och hoppar mer än de flesta i flocken.

 

Anna-Bob is back

Hon…han heter Bob nu, säger matte.

För mig kommer han alltid att vara Anna-Bob, kan folk heta Erik Maria Bark kan de väl heta Anna-Bob och ja marsvin är folk, individer, personligheter. Fact – No diskussion.

Lätt att misslyckas

Igår gjorde Husdjurshälsan Anna-Bobs kastrering och matte körde honom till mig efteråt. På Eragons brukar vi sköta eftervården av marsvin även då det inte är omplaceringsdjur för att det som så mycket annat är enkelt när en kan men lätt att misslyckas när en inte kan och vet de tecken en ska kolla efter. Visst, ibland tänker jag att det hade varit bra att andra lär sig detta, vanliga marsvinsägare. Men om det innebär att jag skickar in Anna-Bobs livhanke i lotteriet så känns det så himla kass.

Nyopererad men vid gott mod.

Nyopererad men vid gott mod.

Tills vidare gör vi därför detta, det är mycket och ibland slitsamt för en ska inte bara hålla den nyopererade vid gott mod utan ibland också lugna överoroliga ansvarsägare och ibland mitt i jobb, middagsmat, tvätt, städning, lördagsöppet kan det kännas tungt men tills vidare gör vi det.

Florence

Sen har jag en annan fördel härhemma, en hjälpare som kanske inte riktigt kommit in i rollen som Florence Nightingale ännu men som tar sig. Hon heter Blondie och är ett sällsynt vackert marsvin och hade problem med sina hormoner så hon blev kastrerad för en tid sen. Orsaken till att en kastrerad hona är en bra hjälpare är att veterinärer anser att marsvinshanar som kastrerats är fertila i några veckor efter operationen.

Blondie.

Blondie.

Marsvin behöver alltid sällskap men om det är extra viktigt någon gång så är det när de har ont.

Marsvin som har ont tror att de är döende. Marsvin är bytesdjur. Svaga bytesdjur blir först tagna vid ett rovdjursangrepp. Deras programmering är att de som svagaste länk i sig flock ändå blir utstött av de starkare i flocken och tagen vid ett angrepp och därför vill de göra processen kort. Svälta sig är ett snabbt sätt att dö för ett marsvin.

Förgiftning

Redan efter några timmar börjar levern att förgifta kroppen och detta är orsaken till att marsvin aldrig, aldrig ska svälta. Inte inför en operation, inte efter, inte för att de väger mycket. De ska alltid tugga 20 av dygnets 24 timmar ALLTID.

Anna-Bob & Blondie träffas först på en öppen yta så de kan gå ifrån om de blir irriterade på varann.

Anna-Bob & Blondie träffas först på en öppen yta så de kan gå ifrån om de blir irriterade på varann.

Sen ska du inför en operation helst bjuda marsvinet hö. Grönsaker kan verka gasbildande för en viss paus i matinförsel blir det under operationen så det är en bra grundregel.

Transportera med hö

Detta ska du även tänka på när du transporterar dina marsvin. Aldrig, aldrig ska de åka någonstans utan hö. Skulle det bli mer än de minuterna du kanske räknar med så kan marsvinet må riktigt dåligt av det, så alltid hö i transporten. Dessutom en dagstidning (eller annat bra sugande material) i botten så att de inte blir blöta, det är jätteviktigt.

Ensam i början

Igår när Anna-Bob kom fick han vara själv. Han mådde relativt bra, mumsade och åt och han var ju helt nyopererad och jag brukar låta dem sitta själva första kvällen. De är bra smärtlindrade och har säkert en del andra sköna droger i kroppen så det är inga större bekymmer. Anna-Bob tuggade dessutom bra och så snart jag såg att han bajat kände jag mig lugn.

mailadresserna på en bild. Länkar kidnappas av onda robotar och skickar spam :)

mailadresserna på en bild. Länkar kidnappas av onda robotar och skickar spam 🙂

Men redan på morgonen är det annorlunda, han sitter lite stelt, rycker till inför mina rörelser. Jag ser till att han äter och ger honom en dos metacam (receptbelagt) som är smärtlindrande. De ska ha mat i magen innan de får metacam, slemhinnorna i magen kan lätt fara illa annars.

Jag väntar en halvtimme för smärtlindringen ska kicka in, sedan sätter jag Anna-Bob och Blondie på ett mjukt rent överkast på sängen. De får umgås där nån timme och sedan lägger jag galler över dem och sugande tidningar under överkastet. Nu äter, knorrar, doftar och rör sig Anna-Bob. Metacam + Blondie är mirakelmedicin. De kommer att få rent ikväll eftersom det är viktigt när Anna-Bob är nyopererad och dessutom undertill på kroppen.

Blondie är en sköning

Nu kommer Anna-Bob att få vara med Blondie under läktiden. Kanske ska hon springa av sig i flocken då och då men vi får se hur hon reagerar på detta. Just nu är det toppen, nya pojkvännen kom med gurka, gräs och till och ett par pellets i höet 🙂

Ja menar; bara kolla in henne?! hon är ju typ goast i hela världen!

Ja menar; bara kolla in henne?! hon är ju typ goast i hela världen!

Hon satt och putsade honom nyss och det såg väldigt rart ut. Men tidigare har Blondie visat att hon är lättuttråkad i bur så det återstår att se.

Nu sover båda två <3

Till de ensamma

Vi tänker på er
Vi ser er
Vi försöker

Känner du någon med ett ensamt marsvin? Tänk på att marsvinet inte kan harkla upp sig och säga:

 

Jag tycker mitt liv är tråkigt här, alla dessa långa ensamma timmar, jag skulle så gärna ha en vän att prata med.

 

Jag tror att den här killen hade uppskattat om hans ägare som haft honom i två år ensam fått ett kort från oss.

Jag tror att den här killen hade uppskattat om hans ägare som haft honom i två år ensam fått ett kort från oss.

Det behövs inte mer; bara säg att en vän skulle vara bra. Är du riktigt rädd för att säga det? Känner dig påflugen/dum/blyg?

 

Det kommer ett kort...

Det kommer ett kort…

Vi är inte blyga. Absolut inte dumma men kanske en aning påflugna när det handlar om marsvin 🙂 Ge oss adressen på maila oss -knappen här på bloggen och skriv som ämne “ensamhetsvykort”. Vi skickar ett vykort med en uppmaning att bryta ensamheten / tristessen för den lilla limpan och information om var vi finns.
Detta är faktiskt enkelt att göra, och riktigt vackert.
Vackert för att du ger röst åt ett behov hos den som ingen röst har.

 

Arthur & Penny

De små marsvinen jag skrev om härom dagen är hemma hos oss nu. I en ren bur med massor av hö, utan mineralsten och höhäck. Så har vi börjat nedtrappning  av marsvinsblandningen. Den första tiden fick de c-vitamin via droppar (flaska köpt i Zooaffär) men sedan såg farmor att marsvinsblandningen är vitaminberikad så då fick det räcka med det.

Barnbarnet som marsvinen köptes till är rädd för våra tjockisar, sina egna har hon nog inte tagit i sedan förra sommaren. När jag såg hur de små bodde beslutade jag att de skulle komma till oss på en gång. Familjen var mycket angelägen att bli av med de små innan sommarlovet är slut och de – familjen – flyttar tillbaka till stan efter sommarvistelsen.

Arthur född 29 april 2014, kastrerad och alldeles underbar.

Arthur född 29 april 2014, kastrerad och alldeles underbar.

På min fråga om de små är vana vid gräs svarade farmor att jo, de var ju ute förra sommaren men i år har det inte blivit av. Men gräs då, har ni plockat in och gett dem nu. Nej inte i år blev svaret. Så nu är de sakta tillvänjning av gräs några dagar innan de får komma ut på gräsmattan. Vi har ju två uteburar.

Förstår att du sett det mesta men vi har varit lyckligt förskonade. Buren var nog inte rengjord sedan de flyttade in. I varje hörn låg tjocka lager av uppblött bajs. Farmor sa att de städat och gett dem hö och sallad på morgonen (det måste ha varit väldigt lite hö om jag får säga så). Men marsvinen är fina och små. Klorna var ruskigt långa och så vassa att jag stack mig på dem när jag lyfte honan.

Penny född 29 april 2014.

Penny född 29 april 2014.

Marsvinen är syskon. Födda den 29/4 2014. Sedan 10/6 2014 har de bott hos barnbarnet. I augusti 2014 kastrerades hanen, familjen måtte ha haft en himla tur, Det kunde ju ha blivit småttingar redan. De är födda hos en granne till familjen, vars hona lyckades få tre kullar innan de kom sig för att kastrera hanen.

I går när de kom vägde honan 705 gram och hanen 845 gram.

De är otroligt skygga och får bo i lugn och ro i några dagar. Enligt farmor är hanen den som är minst skygg då han ju blev lite extra ompysslad när han kastrerades. FÖRRA SOMMAREN! Sedan snart ett år har de alltså knappt varit utanför buren. Enligt farmor är det en kaninbur. En 100-bur.

Detta är ett mail som kom för ett drygt år sedan. Marsvinen som det talas om heter numera Arthur och Penny och idag finns de tyvärr för omplacering igen. Familjen som adopterade dem förra året fick en bebis och det visade sig efter en tid att förkylningen som inte går över var allergi, jag minns inte om det var marsvinen eller hö men resultatet är tyvärr detsamma. Det var en väldigt ledsen tonårstjej med föräldrastöd som var och lämnade dem i lördags och den som blir den lyckliga adoptören av Arthur, Penny eller båda kommer garanterat att få ett besök från henne. Detta tycker jag är ett bra sätt att bry sig om djuren när en inte kan ha dem kvar, ett slags säkerhetsnät för dina älsklingar.

Arthur & Penny

Arthur & Penny

En del tror att vi på Eragons  åker hem till alla som ska adoptera men det gör vi inte. Tanken är att vi försöker jobba i omplaceringen så mycket vi kan men att vi ska kunna sköta jobb, familj och alla åtaganden ett vanligt liv innehåller. Ett enkelt snabbt hembesök hos nån som bor nära -det händer- men oftast hoppas vi och uppmanar dem som omplacerar att göra detta. De behöver ju bara göra ett eller kanske ett par besök medan det för oss skulle bli hundratals över året. Det är ju dessutom de som omplacerar som känner sitt djur och ska få frid i sitt hjärta när marsvinet har det bra och är älskat i ett nytt hem.

Är du intresserad av att adoptera Arthur eller Penny? eller någon yngre, äldre eller annat kriterium 🙂 så hör av dig. Vår målsättning är att presentera de som finns för omplacering här allt eftersom men en del kanske aldrig hinner så pass långt…nu skriver jag det där tråkiga igen: våra liv innehåller väldigt mycket marsvin men även andra krav ställs på oss som vi behöver svara upp på.

Ullared

Igår åkte jag och min kompis Gunilla till Ullared. Vi har planerat det länge, skjutit upp, bokat och nu var vi till slut på väg. Ibland säger en att det inte är målet utan resan som är det viktiga och det stämmer helt klart på den här resan. Jag och Gunilla blev vänner genom marsvinen men har fortsatt vara vänner genom allt möjligt. Vi gillar att shoppa ibland, återvinna ibland, ta hand om djur som fart illa eller blivit hemlösa, sköta trädgård lite grann och sen finner vi bitar som vi själva saknar hos varann.

apelsin

Apelsin, en mycket speciell fin marsvinsdam <3

Jag är bra på att omplacera. Jag känner glädje i det och visst är det jobbigt när jag fäst mig men det resulterar i att jag blir noggrannare i min granskning av adoptören.

Kevin. Gulpannad amazon som behöver artfrände och nytt hem.

Kevin. Gulpannad amazon som behöver nytt hem med artfrände.

Gunilla är rätt kass på att omplacera…djuren får hellre stanna. Det är ju snällt men inte alltid så bra. Exempelvis har hon en papegoja, en gulpannad amazon hemma hos sig nu. Han heter Kevin och han passar verkligen inte hos henne. Han skulle behöva en fågelkompis och ett nytt hem eftersom varken Gunillas man eller dotter är särskilt förtjusta i honom. Han har nämligen bestämt sig för att Gunilla är hans vän/partner och han är inte intresserad av att släppa in fler i gemenskapen.

Samtidigt kan jag vara otroligt fyrkantig: jag omplacerar marsvin, inget annat. inga kaniner, hundar, katter och så vidare. Medan Gunillas hjärta är öppet för alla om hon så ska bygga om huset 🙂 Jag hjälper till ibland, men trivs inte med det egentligen. Varje djurslag kräver sin expertis och jag vill göra ett bra jobb, när jag omplacerar vill jag att djur som varit igenom ett helvete ska slippa att hamna där igen.

Chinchillor

Sen finns inga regler utan undantag så vet du bästa hemmet för tre underbara chinchillor så hör av dig! De kommer från farmen som avlade dem för päls. Omplaceras på grund av ändrade förhållanden och bor nu hos mig och de är helt underbara. Sociala till max, nyfikna och söta så en smälter. Men jämfört med marsvin, nej det är ingen tvekan va jag vill ha nära mig. Läs mer här: http://djurrattsalliansen.se/nyheter/sverige/243-chinchillor-raddade

Varför Ullared, varför?

Men tillbaks till Ullared. Varför åker jag dit? det frågade jag mig en halvtimme in i affären igår. Sanslöst mycket människor så min prognos att det skulle vara lugnt  fram på söndagen slog helt fel. Något annat slog också fel: jag fick bankande huvudvärk och ont i nacken efter några timmar. Fick i mig en tablett så det lugnade sig. Vi tog en vända på husdjur där det var mindre folk och sen plockade jag i lite grejer här och där så kundvagnen var inte tom i alla fall. Vi fikade tre gånger för säkerhets skull. Väl var hemma hade jag blossande kinder och frös och svettades samtidigt.

Typ det enda marsvinsvänliga på Ullared. Resten av foder och dylikt var skräp.

Typ det enda marsvinsvänliga på Ullared. Resten av foder och dylikt var skräp.

Jag jobbar med människor så jag vill inte smitta ner folk så jag sjukskrev mig. Jag älskar mitt jobb så det kändes riktigt kass. Jobbar dessutom på ett litet företag så det drabbar hårt på de andra. Men det var rätt beslut: jag sov, svettades, frös och drömde mardrömmar ända till långt fram på dagen idag.

Glad Att Det Är Över

Nu går jag hemma och skrotar. Känner mig inte så jättevass men jag tror att va det än var så verkar det vara över. Nu är jag ledig imorrn och har ett kortare pass på onsdag så resten av veckan ska väl funka.

Ratatas gamla slagdänga funkar som en sammanfattning på senaste dygnet 🙂

Zindra & Lorna på väg ut, sista dagen i stugan för i år.

Zindra & Lorna på väg ut, sista dagen i stugan för i år.

Flyttade in marsvinen från stugan i söndags. Så mysigt att ha dem nära och slippa gå ut i mörkret för att vara med dem. För alla som inte hängt med på det: mina marsvin har det fint i stugan, de har golvvärme, lufttorkare, luftrenare och element. Lampa och radio till och med.De har det bra, det är jag som saknar dem härinne som lider 🙂

Alla underbara bilder på marsvin i det gröna tar alltså Johanna Lagnevall. Hon är fantastisk och en av Eragons medhjälpare, de som sliter för att ge marsvin bättre liv.

Omplaceringen

Lördag och dags för omplaceringen, bara jag idag men nöden är uppfinningsrikedomens moder och Jasmine & Davids moder är jag. Mutade båda två att hjälpa till idag 🙂

Tar betalt

David tog betalt och det gjorde han bra. I kassajobbet ingår att låta dem som ska lämna marsvin skriva i omplaceringspappret med alla uppgifter en vet och att ta en dagsaktuell vikt på marsvinet. Bra att veta vad marsvinet väger när det kommer in. När de byter miljö kan det påverka  dem och på det sättet kan en få kvitto på när de “hämtat upp” sig från miljöbytet. Ofta tycker jag att de som kommer in två och sitter kvar två tar hårdare vid sig av miljöbyte. Dessa brukar minska lite i vikt, 2-4 % och efter två veckor är de tillbaks på inflyttningsvikten. Jag tolkar det som att de vant sig vid den nya miljön och accepterat det.

Amy

Amy fotograferad av Johanna Lagnevall

Medan de som kommer in i en flock snabbt hämtar upp, de kan vara lite dystra under ett hus en dag eller max två. Särskilt om de under flera år bott i en familj med bara en kompis. Men efter ett par dar käkar de grönsaker med de andra som om de aldrig gjort annat.

“Anna”

Ett marsvin som blivit ensam för ett halvår sedan kom in. Anna är stor och jag säger att det är bra om hon får mjukas upp i en flock innan vi skickar hem henne igen med ett par nya kompisar. Annas familj går med på detta och lämnar henne.

Sköter marsvin

Jasmine sköter marsvin, gör rent öron, klipper klor och rakar päls på löpande band. Själv försökte jag adoptera iväg marsvin till de ställen där de får det bra och idag gick det väl sådär..

Lorna.

Lorna fotograferad av Johanna Lagnevall

Det kom in fyra och en flyttade på prov. Det var Sven som flyttade till två flickor och jag tror inte att han kommer tillbaks men ändå, just nu sitter det fyra burar med omplaceringsmarsvin härhemma. Dessutom finns det marsvin hos Johanna, Lena, Cecilia och Maria.

Johanna fotar i höstträdgården

Johanna fotar i höstträdgården

 

När klockan var ett stängde vi och snabbt hem där Johanna redan väntade för att hon skulle fotografera. Planerar att flytta in marsvinen i huset idag eller imorron så det är de sista skälvande grässtunderna nu.

Inga-lena

Inga-Lena fotograferad av Johanna Lagnevall

När Johanna och jag ätit, druckit kaffe, the och tittat på de fina bilderna så åker hon hem. Jag släpper Anna i flocken och reflekterar igen över att hon är ovanligt stor. Anna springer direkt på en Lorna som sitter still,  och börjar att para henne. Ovanligt beteende…för en hona…om det är en hona…jag har inte kollat. Självklart var det inte en hona.

Ringer ägaren som pratar i bilen och barnen hojtar i baksätet;

-Då kan hon heta Bob!

Vi enas om att Anna-Bob ska få komma hem igen, nu när flockterapi är uteslutet. Sen ska henom snarast vägen om Husdjurshälsan och läkning hos oss för att slutligen få ett par flickor till sällskap.

Anna-Bob

Anna-Bob

Gött med ägare som tar det bra och kass med zooaffärer som Arken Zoo i Sisjön som skickar iväg två djur som har olika kön att leva tillsammans. Alla kan ha otur med en könsbestämning men zooaffärer har det extremt ofta. Tur i oturen någon av dem var ofertil. Eller så kanske Anna-Bobs numera döde kompis också var en en kille? trots det fina pappret från Arken Zoo som intygade att familjen hade två flickor..sen kan vi inte förutsätta att det var Anna-Bob som var ofertil.

Better safe then sorry.

Jag älskar marsvin och vill ha dem nära mig

Jag har inte så många marsvin som jag kallar “mina”. Dels för att jag nästan alltid kan tänka mig att låta dem flytta om bättre hem dyker upp och dels för att jag tycker det är osmakligt att kalla en levande varelse för “sin”.

img_9619

För de är inte “mina” de är sina egna och det är inte bara vad jag tycker, det är så det är. Såklart, tänk bara i två minuter så vet vem som helst att det stämmer. Lika lite som vi äger våra barn äger vi våra djur. Vi äger bara en sak i sammanhanget och det är ansvaret.

Ansvaret

Det är vårt ansvar att ge dem ett bra liv, vårt ansvar att ge dem mat, vård, omsorg och svar på deras behov. Vi kan inte alltid svara upp till det men det ändrar inte i sak att vi äger ansvaret. Vi kan försöka att lägga ansvaret på någon annan eller något annat men fortfarande är det vi som gör de olika val eller ickeval som leder fram till resultaten: barnet ljuger, marsvinet lider. katten skvätter inne eller hunden biter ett barn.

Omplacering fostrar

Jag har under åren som omplacerare lärt mig en del om marsvin men jag har lärt mig överlägset mest om människor. En del av dessa vetskaper hade jag önskat att jag sluppit på en nivå: det gör mig en cynisk inför den mänskliga naturen. Samtidigt är cynism en sak du väljer och jag har också förstått att det finns långt fler bra människor än de som är mindre bra.

oooo

 

En kan säga att omplaceringen fostrat mig och jag har utvecklat omplaceringen. Numera är Eragons inte längre bara jag, även om många fortfarande tror det. Men numer är det flera som tar beslut och gör jobbet; för det är min ledarstil: jobbar du ska du också få bestämma.

Curlar inte

Jag har accepterat att jag leder Eragons, inte så lätt eftersom jag alltid hävdat att jag inte är chefsmaterial men numera inser jag att det kanske måste vara så, lokalerna är mina och omplaceringen är min baby. Men spädbarn växer, lär sig prata och till slut är de huvudet längre än dig och då får du acceptera att de besitter en del egen vilja.

img_9706

En av de saker som jag inte tror på och därför inte vill göra är att curla. Det vill säga: sopa banan så slät att andra inte får något jobb kvar att göra. Alla som kommer till omplaceringen får lära sig att det inte är att sitta i rosenskimmer och gulla med marsvin som är den mest förekommande sysselsättningen.

Eragons är en rätt ruff källarmiljö där vi kånkar spån, släpar hö och diskar burar. En del burar så vidriga att vi önskar vi sluppit se dem eftersom de som lämnat små limpor i vår vård kan ha den mest blankpolerade bil och naglar men en marsvinsbur där det krälar maskar i botten.

Så långt från rosenskimmer du kan komma.

Jag kallar inte marsvinen för mina men en del av de som bor hos mig har bott här länge och jag hade helst sluppit att låta dem flytta någon annanstans.

Men

Ibland så är det bättre. Det är så pass mycket bättre ur flera synvinklar att jag ändå sträcker mig till att låta dem flytta. Igår var en sån flytt. Mitt hjärta saknar att ha Poppy nära mig. Men hon är hos min kära vän Maria i Mölndal som har en ensam gammal marsvinsherre som heter Rocky. Jag har lovat att Poppy ska hålla honom sällskap över vintern, för jag klarar inte att skiljas för alltid, så osjälvisk är jag inte. Till sommaren ska hon springa här på gräsmattan igen. Över vintern ska hon bo med Rocky och få örttabletter varje dag för sina urinbesvär. Jag är bra på mycket men att varje dag brottas med en Poppy som inte vill ha örtmedicin och som visar det genom att bitas, där går gränsen. Så detta är bättre…men inte bättre än gräset. Tur det: så kan jag motivera att hon flyttar hem 🙂

img_9625

Välkommen hem till våren lilla Poppy <3

Ny blogg

Ny blogg, ny sida, ny mail.

Samma marsvin och samma Irene.

Arkiv