https://photofunia.com/

Tycker du att det är marsvin i tidningen alldeles för sällan? Det går att åtgärda. Du kan ju ringa en tidning och be dem göra ett marsvinsreportage eller så finns det ett snabbare sätt.

Jag älskar sidan PhotoFunia, det finns så många sammanhang att sätta in marsvin och så mycket tankar en kan fantisera om. Exempelvis; marsvinet Agda som är efterlyst, vad kan hon ha gjort?

Här kommer några exempel som går att greja på PhotoFunia.

Nu är de en vecka gamla och de små knopparna har börjat slå ut 🙂

Lördag. Vaknar vid åtta och får sätta fart så limporna härhemma får service innan jag ska iväg till omplaceringen.

Gör i ordning C-vitamingurka. Väger mamma Pernilla, fyra bebisar och Moltas. Alla omplaceringar som behöver mer passning än i omplaceringen.

Vikten har gått neråt på Moltas och mamma Pernilla så jag gör kligröt med Critical Care för jag hinner inte stöda.

Moltas går ner i vikt. Detta händer i princip alltid efter kastrering.

Dricker kaffe med havremjölk, packar bilen med pärmar, örttabletter och ett par transporter som ska ner till Eragons. Framme precis till tio, Marie och Maria är redan på plats. Eftersom jag jobbar många lördagar är det bonus att jag kommer idag, vi planerar inte in mig i schemat längre.

Maria sköter marsvin idag. För säkerhets skull har vi utökat arbetsgruppen så nu har vi två Maria och två Marie. Mycket bra, dessutom har vi ännu några till fast de har egna namn 🙂

Många som får skötsel av sina djur har adopterat men även sådana som skaffat på annat håll inser ju vilken fördel det är att få flera ögon än sina egna på de små limporna.

Jag har en träff med en tjej som vill ha en tredje i flocken till sin hona och  kastrerade hane. Vi känner adoptören. Adoptionen går fint, vi hade en ung tjej som säkert flyter bra in hos fyraåringarna.

Vi har bestämt att jag gör adoptionerna, de flesta gör jag alltså inte på lördagarna. Det blir stressigt och enklare att träffa de som ska adoptera utanför öppentiden. Däremot tar vi in djur som ska omplaceras på lördagarna.

Jag ringer Najeeb som hjälper oss att packa hö. Han sov 🙂

Najeeb har packat hö.

Sen kommer Christina, hon ska ha kloklippar och skötselkurs. Vi har ibland så många som står och väntar på skötselhjälp att Christina vände på problemet. Om några fler vågar själv så kanske belastningen blir mer jämn. De kan dessutom ta sovmorgon på lördagarna 🙂

Christina inleder med: nu ska vi lära oss att koppla av 🙂

Christina har två kurser och under tiden tar Marie betalt för hö och annat i affären och Maria tar hand om skötseln. Jag grejar med allt möjligt, skriver instruktion hur en ska sanera vid ohyra och svamp, blir avbruten och försöker igen 🙂

Lördagarna är ofta ett kreativt kaos med samma mål.

På alla upptänkliga sätt ordna det bra för hemlösa marsvin och i viss mån även de människor som bestämt sig för att ge dem ett hem.

Marie tar betalt och dessutom väger vi marsvinen vid disken. Vikten är den bästa kollen på att allt är som det ska.

I vår gemenskap i välkomnar vi självklart de som skaffat marsvin på annat sätt. Det viktiga för oss är att dessa människor ser allvaret och förstår hur viktigt det är att tänka efter mer än en gång när en skaffar djur. Nästa gång.

Bland alla dem som köper hö, spån och får skötsel finns en som ganska nyligen skaffat två unga hanar och bröder hos en uppfödare i Göteborgsområdet.

Dessa unga marsvinspojkar har nu vid sju månaders ålder börjat bråka såpass allvarligt att de skadar varann och ägaren har redan varit en gång hos veterinären för skador. Vi gör det vi gjort så många gånger förr:

Vi säger till henne att hon måste dela dem. Vi lånar ut en bur eftersom hon bara har en. Vi säger till henne att uppfödaren bör hjälpa henne. Hon har redan försökt men uppfödaren har inte plats att ta in en av hanarna. Däremot hade hon fått erbjudande om att få två gratis bebispojkar som hon kunde sätta med var sin av pojkarna. Hon överväger detta.

Vi säger att vi inte rekommenderar att ta in fler pojkar för hur kul är det om det efter några månader med fyra bråkande hanar?

Vi ser det som skadebegränsning. Kastrera båda, sätt dem med honor. Behåll båda om du vill men om du skaffar honorna från oss kan vi omplacera en av dina kastrerade. Vi betalar inte för kastreringen men däremot gör vi gärna eftervård på båda om du följer våra instruktioner och rekommendationer. Dessutom slipper du att betala vår avgift för omplacering av hanen. Dock kräver vi medlemskap för både adoption, omplacering och hököp numera.

I princip alla som får erbjudandet om att vi eftervårdar och omplacerar tar det. Vi har många kastrerade hanar och mycket eftervårdsarbete.

Inte så mycket Karebyhö kvar när vi stänger. Det blir ännu en hämtning denna veckan, men inte så långt att köra som tur är. Hämta spån och hö gör jag i princip varje vecka, ibland två gånger per vecka. Det är mycket jobb.

När vi stänger är klockan kvart över ett och alla är relativt trötta. Vi sitter och tjötar en stund och vid två draget ska jag och Marie ta nya tag och hämta hö i Trollhättan.

Vårt mål är att alltid erbjuda två kvaliteter hö. Just nu finns inte lyxhö som vi tidigare hade utan det är hö från Kareby och Trollhättan.

Vi kör först till Bohus och hämtar kärran, vidare till Trollhättan och långt ut på landet. Marie lastar nästan allt hö och jag betalar över swish. Sen vänder vi och kör till Nansensgatan igen. Vid halvfem är vi framme och Marie lastar i princip av allt också och sen sätter vi oss och konstaterar att det är dags att “call it a day”

Jag lämnar Nansensgatan.

Dagens sötaste marsvin är Bosse. Jag minns inte detaljerna men tror det var Camilla som tog med honom halvvägs mellan Stockholm och Göteborg när hon åkte tåg för några år sedan. Då hade han levt ensam och hans människa hade inga planer på att ordna honom ett sällskap. Camilla snackade loss honom ur ensamheten och nu bor han med tre tjejer hemma hos en av våra adoptörer som idag försökte slappna av vid kloklippning.

Bosse är ganska avslappnad.

Det var en Pekka. De som hjälpte mig att konstatera kön ansåg att jag redan satt namn och att det var Pontus men det var bara arbetsnamnet.

Pekka med pappa Peter och mamma Pernilla.

Det riktiga namnet var Pekka. Skönt att ha det avklarat.

Sen en liten bild på en kille som är riktigt nöjd och glad, Moltas som sällskapar med Maria Magdalena.

Så kom de till slut. Pernilla, denna lilla hona som vägde in på 717 gram den 13 november ökade galet mycket och jag hann att bli riktigt orolig. Hon vägde 1150 gram på eftermiddagen innan de till slut kom vid 23-tiden på söndagskvällen. Åtta veckor och fem dagar efter köpet.

Här är de- familjen P

Fyra stycken och helt ok vikter för barnen på 78 till 93 gram. Jag har alltid väldigt svårt att skilja dem åt när de är så många och precis i början är de ofta väldigt lika, som blomknoppar.

Peter är stolt över sin fina familj och vill gärna presentera dem.

Dessutom var de precis ute och blöta när jag kollade till dem innan jag skulle sova. Jag får ta sikte på små kännetecken.

Hon ser lite ynklig ut och är den som väger minst men det beror på att jag fick välja bilden där pricken syns på nosen. Pirjo är allt annat än ynklig. Hon är upptäcktsresande och snabb som bara den.

Pirjo har en prick på näsan, Per-Ola har mycket vitt i jämförelse med de andra som har lite eller inget.

Per-Ola klättrar på “bergväggen” i soffan. Efter en stund vänder han och klättrar ner. Helt orädd 🙂

Sen har vi Pawell, han är i princip helsvart i ansiktet.

Pawell är svart mest i ansiktet och han kommer kanske bli en fin vän till Verner, hanen som såldes med såpass grav C-vitaminbrist att han inte alls kunde använda sina ben.

Mysteriet PollyPontus, ena stunden det är en hane, nej vänta, det är en hona….

Den fjärde och sista är då PollyPontus som inte har några tydliga kännetecken utan är melerad i de dominerande färgerna brun och svart.

Jag kan alltså inte ens säkert säga vilket kön. Frustrerande men så är det, så det får vänta.

Söta som alla marsvin, söta som all ungar men födas i omplacering? så himla onödigt. Då kan ju någon säga, hade du inte köpt dem så hade de inte fötts i omplacering.

Nej, det hade de troligen inte fötts i omplacering men då hade Peter inte varit kastrerad och Pernilla hade troligen varit dräktig igen och  en gryende skabb troligen börjat tära på henne.

Men i längden ändrar det ingenting. Det finns alltid nya människor som ska föröka marsvinsbeståndet utan att koppla in hjärnan och det finns alltid nya barnfamiljer som ska ge sina barn en “upplevelse”.

Var snäll och sluta med det.

Adopt dont shop

En svartorange röra <3

Dagen har kommit. Den 17 december 2018 när du tröttnat på dina marsvin och sätter dem i en papplåda med en massa morötter och tar buss 91 i Göteborg.

När du kliver av bussen tar du inte med dig lådan utan låter den står kvar. Tur på tur kör buss 91 mellan Västra Frölunda och Järntorget. Till slut uppmärksammar en resenär chauffören på att lådan står där och…den verkar inte tillhöra någon. Personalen låter dem stå ännu ett par turer medan de ringer runt och undersöker vem som kan ta emot marsvinen. Blå Stjärnan tar emot dem och undersöker dem. De konstaterar att det är två friska marsvin av honkön, möjligen lite överviktiga.

Astrid.

Aska och Astrid är två unga och rädda honmarsvin. De är i grå agoutifärg och troligen jämngamla vilket i sin tur innebär att de troligen är hel eller halvsyskon. Pälskvaliteten är lite olika, Astrid har vanlig slät päls och Aska är så kallad sträv päls, nån slags teddyvariant.

Aska och Astrid är lika försvarslösa som väldigt små barn. De är bytesdjur vilket innebär att bussresan är skrämmande för dem, då de inte brukar vara ute och åka buss.

Astrid & Aska

Men det är ingenting som besvärar den som släpper av dem på bussen.

Jag tror att Astrid och Aska är döttrar till Agda och det är orsaken till att de fått A-namn. Jag ger dem samma födelsedag; 2017-06-16.

Dåliga uppfödare lämnar till dåliga zooaffärer som säljer till människor som gått på att zooaffärer på något sätt ska vara experterna. Eller så bryr de sig inte och vilket det är spelar egentligen ingen roll. För hanteringen blir okunnig och i Astrid och Askas fall dessutom utan empati.

Astrid.

Jag tycker att du ska låta bli att skaffa djur när din standard för när du tröttnar är så här låg.

Det är inte världsbäst att sätta in en annons på facebook eller blocket men det är bättre än att släppa av marsvinen på bussen.

Nu har båda flickorna redan fått nya hem. De ska inte flytta tillsammans, utan i var sin tre-konstellation med en kastrerad kille och ytterligare en hona. De hade 200 grams skillnad mellan sig vilket tyder på dålig stämning emellan Astrid och Aska.

Till er som på olika sätt följer och stöttar vårt arbete för att ge marsvin högre standard och bättre liv.

Gott nytt år!

Fredag den 23 november. Kallt och snö i luften även om det inte kommit igång ordentligt ännu. Vitt strö yr runt, som på låtsas, en varning om vad som ska komma.

En av oss ser uppfödarens annonsplakat på tomten i Sjöbergen.

En av oss ser uppfödarens annonsplakat på tomten i Sjöbergen.

En av oss ringer och avtalar om köp av marsvin.

En av oss åker dit, betalar och hämtar.

Först ska uppfödaren enligt plakatet ha 250:- per marsvin.
I telefonen begär han 300:- styck, för oss spelar det inte så stor roll. Vi hade dragit in en insamling om vi varit tvungna hellre än att missa tillfället att få dem därifrån innan värsta vintern.

När vi hämtar säger han:
De sitter härinne, det är för kallt för dem ute. ( O shit Sherlock?!) Jag är verkligen tacksam att bli av med dem. Nu kan de minsann komma Länsstyrelsen! Jag har inte haft tid att klippa klorna, sen kan det saknas lite päls på dem men det växer ut. De kostar 250:- styck så det blir tusen kronor.

Kollade han på de nakna magarna, de långa klorna och tyckte det var lite magstarkt med 300:- för dessa misshandlade stackare?

Albas mage när vi precis hämtat henne. Hon är inoljad.

Dessa fyra är hans sista marsvin. Tre honor och en hane. Förra vintern satt de ute i 14 minus grader. De bodde i alldeles för små burar mest med halm och dåligt foder. De hade jättesmå ungar när vi var där. Bebisarna såldes till till zooaffärer runt i Göteborgsområdet.

Alba.

Orsaken till att vi hittade uppfödaren var från början fyra små marsvinskillar som vi spårade bakåt via zooaffären vid Eriksberg. De hade ringorm och lämnades till oss för att ägaren inte orkade med sanering och medicinering på grund av det.

Algot är kastrerad nu. Extremt arg på andra hanar.

Vi försökte få loss marsvinen redan i vintras men misslyckades.
Vi anmälde till Länsstyrelsen och de tvingade uppfödaren att ta in marsvinen i en stuga där det hölls frostfritt. Det finns två bloggar om det, den 7 och 8 mars i år.

https://www.eragons.se/blogg/tung-vecka/

https://www.eragons.se/blogg/existera-och-gora-mera/

I början av 2018, i mars månad fanns det 24 vuxendjur hos uppfödaren enligt Länsstyrelsens protokoll. Uppfödaren hade dem i 100×50 burar. Det var inte så många burar när vi var där, kanske fyra sammanlagt och hanarna satt två och två i väggbyggda, även dessa alldeles för små burar. Kanske nånstans 40 cm breda..svårt att bedöma djup på dessa men skulle jag gissa så max 40×40 cm. Länsstyrelsen rapporterade fler burar men det är arrangerat efter anmälan.

Jag tog en bild på marsvinen när vi var där. En enda bild. Jag var fortfarande trygg i att vi skulle få loss dem då. Vågade inte ta ut svängarna för han skulle ångra sig så jag tog bilden i smyg.

Tittar på bilden nu igen.

Lilla Agda när jag fotograferade henne i mars. Hon var den som inte lyckades klämma in sig i huset. Alla de andra klämde ihop sig. Nu finns hon här hemma hos mig.

Marsvins förmåga att återhämta sig är ofta fantastisk. Enligt uppfödaren var dessa djur ungefär ett år. Jag tror inte på det utan tror snarare tre år. Men med lite bad och olja och medicin så ser det betydligt bättre ut efter några veckor.

Agdas mage efter några veckor.

Alvida.

Uppfödare kommer i alla varianter och en av de sämre publicerade för några dagar sedan detta på Facebook.

Från början låg inlägget öppet på uppfödarens sida på Facebook.

Någon tog en screenshot på inlägget och la det i en marsvinsgrupp. Många blev påverkade och ville försöka rädda marsvinens liv. Tyvärr rann det nog över för en del av dem som vill rädda de små stjärngossarna och uppfödaren tog bort inlägget och slutade svara på meddelanden som handlade om detta.

Uppfödaren i Hörby fick dödshot när inlägget legat i den andra marsvinsgruppen några timmar. Människor är märkliga; i samma grupp ryckte de knappt på axlarna åt stackarna på Lidköpings Kaninfarm. Lidandet där är tusenfalt men det var inte så intressant. Marsvinen på farmen i Lidköping drar skötarna i betonggolvet om de blir sjuka och de får aldrig under hela sitt liv något hö.

Göran ⭐️-gosse

Personen som till slut lyckas få kontakt och hämta de elva killarna höll en låg profil och pratade så lite som möjligt.

Rasmus får stanna i omplaceringen. Han bedömdes vara lite avmagrad och något äldre än de övriga.

När jag fick frågan om dessa små stjärnor så var mitt svar: Nej!

Orsaken var att vi i omplacering redan hade 25-30 marsvin, alla bor inte i omplaceringslokalen men tillräckligt många. Dessutom skulle jag resa bort över helgen och hade inte tid.

Harald finns i ett jourhem.

Jag och Eragons mäktar inte med mer. Några extra honor går fint. De går att göra flockar av och en och annan kastrerad hane likaså. Men elva; och enligt första uppgiften, ensamma killar är mycket jobb och vi kan inte ta hand om allt elände i hela landet. Skåne är och förblir som en oändlig källa av sorgliga marsvinsöden.  Jag är glad om vi kan hålla det hyfsat rent från elände kring Göteborg.

Henrik finns i jourhem.

Jag bodde hos Camilla i helgen och hon uttryckte det såhär apropå de som gärna hämtar och skeppar till oss: ” vi kan inte ta hand om allt DU tycker är hemskt. Söker du upp elände så är det inte bara att skeppa allt till oss, du får göra något åt det själv”

Jag kan bara instämma. Detta var en uppfödare och helt kalkylerad överpopulation. Vad lär vi uppfödaren när vi står med öppen famn så snart uppfödaren skriker ”ormmat”?

Björn finns i jourhem.

Det var min uppfattning, jag orkade inte helt enkelt. Jag blev irriterad, frustrerad och arg. Dödstrött på alla korkade uppfödare som bara ska föröka antalet marsvin hela tiden. Trött även på de som ska rädda.

Ronny finns i jourhem.

Rädda marsvin är väl rart men om din insats från start till mål är max två tre dagar så kanske vi på Eragons har arbete i ett par månader. Ibland kortare såklart men ibland ännu längre tid.

Gabriel finns i jourhem.

På Eragons älskar vi det vi håller på med och vi älskar dessa fantastiska djur. Men vår ork räcker inte till hur mycket som helst.

Ivar finns i jourhem.

När jag sa stopp så ville de andra inte låta det vara. Nån frågade om de kunde ta hjälp av eragonsgruppen för att annonsera efter hjälp med transport och jourhem. Jag sa ok, försökte sedan stänga både öron och ögon, åkte till Stockholm och hade annat att tänka på.

Tage är i jourhem.

Just nu sitter jag på ett 200 minuters försenat tåg på väg mot Göteborg. Klockan är strax elva på kvällen och vi har ännu inte passerat Skövde. Det är en växel i Hallsberg som krånglat till tågtrafiken ikväll. Det är ok, jag ska inte jobba imorn bitti ? utan kan sova ut.

Ruben finns i jourhem.

Snart är jag hemma och stjärngossarna är redan installerade och sover första natten i trygga jourhem. Det är ok, även om det kommer att ta månader innan de får sina permanenta familjer. Men svaret på frågan om vi tar in marsvin på Eragons kommer fortsätta att vara nej inom överskådlig tid.

Snart i Skövde….

Vi får mail från en mamma och dotter i Stockholm som varit med i Eragonsgruppen i flera år. De har hittat en annons om marsvin på shpock, en annonssight för allt mellan himmel och jord.

Vera var Verner

Vi får detta till oss: tre marsvin finns till salu i Mölndal. Två är hanar och en är hona. De sitter i en hundrabur. Mamma och dotter i Stockholm hoppas att vi kan hjälpa till och Eragons kvinna i Mölndal rycker ut. Hon har inte bil utan ordnar chaufför. Det var inte mycket i annonsen som stämde och till min lycka stämde det inte med att det var en hona med två hanar utan istället tre hanar. Dock var det en annan information som inte kommit fram; “honan” kunde inte gå. Först kallade vi marsvinet för Vera och då det visade sig vara en kille så fick han namnet Verner.

Vera/Verner lämnades över i en separat låda.

Troligen hade Verner inte kunnat använda sin ben på ett bra tag för hela bakpartiet var helt dött. Verner var långpälsad och helt nedkissad. Smutsig och omusklad.

Helt nedkissad och tovig, med bakben helt ur funktion.

Så snart Maria installerat de två hyfsat friska i omplaceringen och kommit hem började hon pyssla med Verner. Vågade inte bada, men klippte ner lite av det inkissade släpet. Gav inflammationshämmande metacam och C-vitamin direkt i munnen.

Detta var maten som kom med. Omskriven som en veckas mat. Halm är inte särskilt näringsrikt och framför allt innehåller det ingen C-vitamin.

Nu efter några dagar kan vi konstatera att problemen med benen troligen var just C-vitaminbrist det vill säga skörbjugg. Annars hade benen säkert inte börjat fungera. Nu är det tyvärr så att även om benen är tillbaka på banan så är Verner skadad av bristen. Hur mycket är svårt att veta. En del processer har startat i hans kropp som inte åtgärdas automatiskt bara för att det akuta gått tillbaka. I skrivande stund har Verner först fått lite kraft och gått på sina ben. Sen gick det tillbaka och han låg ner igen. Idag är han lite, lite bättre igen.

På den här länken kan du läsa om skörbjugg hos Agria:

Verner fick bo hos Maria på grund av vårdbehovet, de andra två fick bo i omplaceringen.

Mauritz och Moltas

Mauritz och Moltas fick de heta och Mauritz var den mindre av dem. Han var smal från start och flytten bekom honom inte bra. Han tappade vikt första dagarna men efter Strongholdbehandling gick det snabbt rätt håll trots total avsaknad av yttre symtom på skabb. Han kliade inte eller hade några ojämnheter i huden.

Först störtdyker vikten. Sen kommer den tveksamt men efter Stronghold så kommer den ordentligt, två tre dagar efter stronghold väger han 685 gram ? och då vet jag att det vänt.

Exakt vad som händer mellan dessa två är inte helt klart ännu och en liten skada på Mauritz nos kan betyda att de behöver delas men jag väntar lite till innan jag gör det.

När Maria hämtade de tre pojkarna lämnade två barn över dem. Tiden var avtalad men någon vuxen som hade tid och lust fanns ej. Maria betalade lösen på 650:- för den här vanvården och kvinnan i Stockholm ersatte detta.

Det är en avvägning; vilket är värst? stingslig kompis eller vara ensam och ännu räddare. På måndag ska de kastreras och kan de sitta läkningen tillsammans så är det så mycket enklare för dem.

Ringde mannen med Verner, Moltas och Mauritz några dagar efter överlämnandet. Honan Verner köpte han själv på samma annonsforum i juli och han fick åldersangivelsen 4 år. Han visste inte hur länge benen varit sådana men själv tror jag mer än tre veckor. För det är tre veckor sedan han var i Hammarkullen och köpte två killar på (enligt den försäljaren) ett år gamla. Nu hade mannen inte tid och ville bara att de skulle komma till nån som kunde ta hand om dem så de fick det bra.

Jag vill att de kommer till nån som kanske kan ta dem till en veterinär.

Lite otur när han tänker.

Moltas och Mauritz mår fint nu. Mauritz skriker i högan sky på morgonen när jag susar förbi på väg till jobbet. Han är ubersocial och Moltas ligger i lä. Men Moltas är den starkare och större av dem och snart är de i var sin flock med tjejer.

De har blivit matade, badade, ohyrebehandlade och kelade med.
Nu mår de bra.

Jag hinner inte ens glädjas åt att kedjan här är halvvägs för dessa två utan då kommer ett nytt nödrop.

De sitter på blocket och detta är vad nuvarande ansvarsägare sätter ut för att locka köpare. Inget hö alls…

Det krävs inte så mycket för att rädda två; det är när det är tio eller tjugo som det blir heltidsjobb. INGEN kan göra allt men alla kan göra nåt.

Är du någon som vill göra hela skillnaden för dessa två?

De finns ett par mil söder om Göteborg. Maila till oss kontakt(snabela)eragons.se så lotsar vi dig. Ingen säger att det är gratis att ta ansvar men det behöver heller inte bli jättedyrt med vårt stöd. Det viktigaste är kunskap och stöd som du kan få via oss.

Hjärtat mår fint när en gör osjälviska saker.