MARSVINSBLOGGEN

Min flock har flyttat in. De har varit i stugan utan att gå ut ens en minut i flera dagar och även om det är gott att se dem de minuter det är fint och torrt ute så blir de stunderna allt kortare och färre. Jag får väga det mot hur ledsamt det är att gå ner dit med mat och annat i mörker, väta och kyla. Det är varmt och gott i stugan med lufttorkare, golvvärme men det är ju inte lika inbjudande att gå dit ner. Det mörknar fort och så blött som det  ökar leran för varje dag.

HavAnna, Vivvi och Laila.

Jag längtar efter dem här inne och ÄNTLIGEN har mängden marsvin här minskat. Just nu finns det mest barn som ska växa till sig med sina mammor och många är tingade.

Så igår var det storbad. Många undrar; måste en klippa eller raka marsvin? måste en bada dem?

Maria Magdalena undrar om detta är nödvändigt.

Så klart måste en inte men mitt mål är att mina marsvin ska leva så naturligt det går. Jag har absolut ingen lust att lägga timmar på pälsvård varje dag eller vecka. Lika lite som jag tillåter vild förökning tillåter jag fri pälsväxt. Snabbast, enklast och mest smärtfritt är att raka av pälsen på de med växande päls. Sommartid brukar det bli hela kroppen och på vintern mer runt rumpa och kön.  Då kan de springa i flera veckor utan nån annan störning än att jag klipper deras klor och byter i deras bo då och då.

Nu har vi fixat högrottor, Penny är den vita skönheten.

Jag rakar ner Lorna, Lykke-Li och Zindra. Alla tre har växande päls och jag tänker att det är skönt för dem. Sen finns det en annan sak som jag älskar med att raka de långhåriga: jag hittar eventuella avvikelser, knölar, hudirritationer, eller annat. Samma med badet, jag hittar det som eventuellt stör huden. Näst efter vägning är det mitt bästa redskap för att se om de mår bra.

Diana och Tjorven är emot bad. De säger NEJ

Sen det rent uppenbara för min flock som allt som oftast får träffa andra marsvin. När jag badar så tänker jag att jag nollställer, särskilt svampsporer har svårare att få fäste om päls och hud är ren.

Probschampo gör rent och tvättar bort diverse svampsporer och hjälper huden att bli ren på ett bra sätt.

Malaseb har blivit svårare att få tag i men annars är det nog det bästa schampot i förbyggande syfte.

Mariana, Lloyd & Laila

Här badas det vår och höst vare sig det behövs eller inte 🙂

Nu är alla här inne, det känns bra.

I onsdags fick jag en hund på jour från en förening som heter Bff Strays. Jag vill adoptera men först måste allt fungera bra. Hunden heter Ash och är en ung, alldeles för smal, svart och vit korthårig hund som kommer från Spanien. Orsaken till att föreningen finns och arbetar på detta sätt är att hundar avlivas i tusental i Spanien. Läs om situationen i Spanien om du orkar med det. Orsaken till det är att de i Spanien har en annorlunda syn på hundar än de flesta i Sverige har.

Kära Ash

På föreningens webbsida kan jag läsa att en i Spanien kan skaffa en hund på impuls och sedan tröttna på den för att den är jobbig, kanske för att den kommit i slyngelålder eller för att familjen ska få barn. Ungefär som med marsvin i Sverige då alltså.

Vädret i Sverige ger han inte mycket för.

När Maxi blev sjuk och vi till slut kände oss tvungna att avliva honom ville jag inte ha någon hund, det gör så himla ont att mista dem. Sen ville jag ha en stor hund men det vill inte livskamraten. Sen ville jag ha en liten hund men inte för gammal. Det har blivit så mycket hunddöd de senaste åren, jag kände att jag inte orkade. Jag försökte låtsas som att jag inte letade allt för aktivt men i själva verket var jag inne på olika sidor nästan varenda dag.

Det som fanns var större hundar som var unga. Små hundar som var medelålders eller äldre…jag orkade inte. Sen ramlade jag av en slump in på Bff strays sida, den kom upp i flödet på Facebook och på en sekund hade jag förälskat mig i Kevin.

Förra året var jag i Torreveija. Bara några mil därifrån fångades Ash och kördes till Perreran, ett så kallat dödshägn.

Jag läste på deras webbsida och kände att här får jag kompensation för alla djur som jag sett och lidit med på olika turistorter som jag varit. Allt var rätt och jag drömde om Kevin. Mailade föreningen och fick svar och efter en del frågor så bokades ett hembesök.

Hembesöket gick bra och efter några dagar meddelade föreningen att Ash var den hund som de föreslog och visst blev jag lite besviken först men det gick snabbt över. Namnet däremot gillar jag inte så mycket och Ash verkar inte alls koppla det till sig själv heller. Så jag jag smackar oftast och det fungerar ännu så länge.

Sju mil, såpass långt var det. Nu har jag bestämt att om jag nånsin ska till Spanien igen så blir det för att hjälpa till med hundar.

Senare läste jag att Kevin var mycket terrier så självklart gjorde Bff Strays rätt när de föreslog Ash.

Lite nervöst är det att ta hem en ny hund. Det finns redan en vovve, en  gammal katt och marsvin. Det ska fungera för alla. Så här långt är jag försiktigt positiv.

Alla tre

Den lille spanjoren behandlar Göstakatten med respekt, verkar nyfiken och respektfull inför Rallyhunden, och idag lekte de 🙂

Ash är nyfiken men inte galet på när det gäller marsvinen.

Jag hoppas han blir kvar för han är helt underbar. Jag tror en får döpa om ifall en adopterar 🙂

Perro Callejero betyder herrelös gatuhund ungefär 🙂

Sötaste <3

Nu är inte allt klart men så här långt rekommenderar jag Bff Strays till 100%. De är duktiga, hjälpsamma och proffsiga. Jag har en tjej jag kan ringa om det händer nåt jag funderar på och hon är bollplank när jag behöver. Bff Strays är tydliga, enkla och står för bra värderingar. De lägger inte ner, dominerar eller slänger nyckelknippor på hundar.

Jag är glad att de kommit i min livsväg.

Imorgon är Lloyd fem veckor och på grund av allt annat just nu har jag inte sett han så mycket men han ökar och utvecklas som han ska. En kväll för nån vecka sen provade han att kurra och vifta på rumpan men sen har jag inte sett nåt mer sådant.

Lloyd med Luggen

Lloyd har redan ett hem; han ska bli kompis med en kille på ett par år som heter Fili. I lördags kom Fili hit och han sitter nu i en bur mitt i flocken där Lloyd lever med mamma Lolita, syrran Laila, alla mina marsvin och ytterligare två omplaceringar. Jag tycker att det är den bästa av uppväxtmiljöer för ett babymarsvin, att först vara med mamma och syskon och helst en fadersfigur, sedan i en utökad flock och precis så har det varit för Lloyd och Laila och även älskade Lava.

Mamma Lolita och lille Lloyden. Båda är tingade 🙂 och även Laila.

Hoppas Lloyd växer ikapp luggen.

Ända sedan i februari 2013 har Tanja varit en del av min flock. Jag köpte henne på blocket och hon vägde bara 200 gram när vi kom hit. Den som sålde trodde att hennes hona som varit ensam i flera år skulle bli piggare av att få ett sällskap…honan var ju såklart sjukt och dog efter ett par veckor. Men vill en lura sig själv så är det bara att köra på. Tanja köptes i en zooaffär i Trollhättan och eftersom hon var liten, iskall när vi kom hit och vägde så lite så släppte jag henne i min flock och sedan fanns ingen orsak att ändra på det.

Flera år senare vägde Tanja 1300 gram och lite till. Men då var hon var full av muskler och rörelseglädje så det gjorde inget.

Johanna fotade för drygt två år sedan. Fina älskade Tanja <3

Tanja fick problem med bölder ifrån en tandrot, hon opererades ett par gånger och efter en tid lossnade en av framtänderna i nedre käken och kom aldrig tillbaka och det gjorde inte bölderna heller. Snart låg hon på 1300 gram igen och var sitt gamla jag.

Förra året, eller om det är två år…? tiden går så fort, hände något med hennes öga, minns inte exakt men när det inte blev bra trots behandling. Då bestämde jag att hon fick bli av med ögat och det var en tuff operation. Hon såg helt fördärvad ut efter operationen och det tog flera dagar innan min oro släppte.

Sen var hon annorlunda, lite mer stillsam men mindre rädd.

Jag brukar säga att hon ser bara hälften så mycket så hon är bara hälften så rädd. Hur som helst, hon har klarat sig fint och o några månader skulle hon fylla sex år. Hon var inte som förr, vägde runt 1100 gram men gick ut och käkade gräs och var aktiv även om hon var lite mer tillbakadragen.

Fina Tanja, hälsa de andra.

Men idag hade något hänt, det var såklart inte idag men idag upptäckte jag det. En stor böld under hakan och drygt 70 gram lättare än för bara några veckor sedan. Ändå var hon fram till morgongurkan men när jag såg bölden då visste jag att vi inte skulle igenom det en gång till.

Jag beställde tid och i eftermiddags avlivade jag min underbara lilla Tanja.

Sov gott min ängel.

http://blogg.agria.se/marsvinsbloggen/2013/03/02/vi-kommer-aldrig-att-forlora/

Nu är det över för denna gången, den bedrövliga väntan.

Alldeles nya. Huvudfotingarna.

Leandro och Lizzie kom i morse och både mor Liv och barn mår fint.

Leandro.

Tre dagar gamla Lisa-Marie, ser stor ut, Lloyd och Laila är jättestora.

Lizzie.

Lava och Lotta (omplacerad men hennes nya flock är här för att lära sig att umgås) är i princip vuxna 🙂 perspektiven förändras.

Igår.

Det kan bli fler och först den 21 oktober kan vi vara säkra. Mamma Laura bodde med pappa Lazilo några dagar efter Lava, Lisen, Lotta, Louella och Lene föddes.

Idag 🙂

Lisa-Marie med mamma Leja

Idag var det dags för Lisa-Marie att göra entré. Mamma Leja satt under pallen med den lilla Stjärnan.

Kolla örat <3

Tyvärr var de två och en var kall och död när jag kom hem efter jobbet. Men Lisa-Marie får leva för två. Det ska nog gå bra.

Mamma är bäst

Utan nån större finnes så putsas den lilla av Leja

Lava föddes den åttonde augusti i år och kom till omplaceringen fyra dagar senare. Hon var så liten, vägde bara 65 gram när vi vägde in dem.

Även om hon tillsynes pigg yrade runt i buren med mamma Laura och de fyra systrarna, så var det sällan hon lyckades med det viktigaste; att få dia hos mamma Laura. Det är två spenar och fem som behöver dem.

Alla de andra vägde mer så utgallringen var tydlig; starkast vann.

Min autopilot startar i sådana här lägen. Jämna ut oddsen-piloten.

Jag tar den som väger näst minst och minst och låter dem vara själva med mamma ett par gånger om dagen. I den här syskonskaran var det Lisen med brun bläs och Lava. De fick omväxlande vara själva på soffan eller i buren med Lauramamman. På det sättet fanns det en möjlighet för Lava att dia ordentligt ett par gånger om dagen iallafall.

Kalle & Ada

För många år sen hade jag två marsvin; Ada och Kalle som helt ignorerade ett av sina två nyfödda barn. Jag hade låtit kastrera Kalle under Adas dräktighet och hade romantiska drömmar om den perfekta marsvinsfamiljen och när de fick två perfekta små pojkar var det en dröm som gick i uppfyllelse. Detta var på den tiden jag trodde att det behövdes fler marsvin, på den tiden som jag avlade medvetet.

Båda pojkarna var mest vita som pappa Kalle. Jag visste inte mycket om marsvinsavel men jag visste att marsvinsbarn precis som människor, föl, valpar, kattungar och kalvar behöver dia sin mamma. Jag visste också att de skulle öka några gram varje dag. Mellan 5-10 gram, med undantag för första och andra dagen då det kunde ta lite tid innan marsvinshonan hade mjölk.

Det gick fint för Franz, den ene pojken att dia, han fick ligga och äta och mysa hos mamma Ada. Ada och Kalle var överhuvudtaget mer i samspel med Franz medan den mindre Garp ignorerades av båda föräldrarna. Märkligt att se men tydligt när jag väl identifierat det. Orsaken till att jag upptäckte det var att jag vägde småttingarna.

Underbara älskade Kalle, Ada, Franz och Garp.

Franz ökade fint medan Garp minskade i vikt. Då syntes det: Ada föste undan Garp med bakbenet när han försökte dia. Hjärtskärande och konstigt tyckte jag; hon har bara två ungar och vill stöta bort en? varför i herrans namn?

Jo troligen berodde detta på nån defekt, jag minns inte längre alla detaljer men vet att ett ljud hördes när Garp andades. Först väldigt lågt ljud men ökade lite sedan.

Marsvin är egentligen de mest rationella varelser när det kommer till liv och död. Ska en ändå dö kan det lika gärna gå snabbt.

-Jag har ont, jag ska nog dö, lika bra att sluta äta så går det snabbare.

När det gäller Garp tror jag Kalle & Ada tänkte, kanske på autopilot:

-Han ska ändå dö, lika bra att hindra honom från att äta så går det snabbt.

Jag och dottern pratade om det och hon hade lösningen.

-Jag håller Ada och du Garp, då får han äta, sa trettonåringen som den självklarast sak i världen och så fick det bli.

Efter bara fyra “matningar” och två dagar försvann andningsljudet som Garp hade och Ada slutade sparka bort honom från spenen. Då började även Kalle att interagera med båda sönerna och efter tre dagar kunde vi konstatera att även vikten börjat öka.

Garp kastrerades och bodde hos en person som lät mig följa hans liv. Han var lite i sin egen bubbla, inget extremt och verkade ok ur människoperspektiv. Han fick en långt liv, tror han blev sex år.

Tillbaka till Laura & Lazilomutationerna

När Lava och Lisen skulle få kvalitetstid med mamma var de andra tre ungarna omväxlande i buren eller på soffan med de andra sin flocken.

Idag vägde Lava 267 gram. I jämförelse med syrran Lotta som vägde 267 gram den 3 september, det är ca två veckor emellan dem och det är den tiden som Lava ska ha ensam med sin mamma när de andra flyttat…minst.

De fyller sex veckor idag Laura och Lazilomutationerna. Hade de varit födda i zooaffärssammanhang hade de flyttat till försäljningen för flera veckor sedan.

Sex veckor och 267 gram

Hade de varit killar hade varit tvungna att avskiljas för nån vecka sedan för att de inte skulle råka göra barn. Nu har vi lugn i hagen, och denna veckan ska gruppen utökas med honor som ska “hämta upp” tjejbebisar hem till sig. De lär känna varann i gruppen och lyfts ur efter ett par dagar och flyttar åt var sitt håll. Kärna, Backa, Kungsbacka och till Göteborg, de får var sin egen adress.

Men inte Lava, Lava flyttar ingenstans, hennes postadress blir Bohus.

<3

Tjejen som lyckas trassla sig ut, medvetet eller inte. Dubbla gallerburar har sina nackdelar och tack till den som uppfann de små stripsen för de är ovärderliga. Ni vet hur en ibland säger att om ett barn eller djur lyckats rymma en gång aldrig slutar rymma? Det är Lenes middlename.

Lilla snabba smarta Lene

Just nu sitter hon med sin flock och hoppas det är så när jag kommer hem i kväll 🙂

De sista dagarna gick den berömda proppen ur. Helt plötsligt var det en del adoptioner som gick i lås efter en del diskuterande och funderande. Så nu sitter elva marsvin klara i transportlådor sedan en stund och jag har precis duschat. Ska ut och äta efter omplaceringen med mitt gamla jobb och hinner inte hem emellan.

Lene Rymmare Laurasdottir.

Ha en fin lördag och berätta för nån du gillar att du faktiskt gör det. Även de som vet mår bra av att höra det ibland.

<3

Virvelmarsvin är populära och otroligt söta. Loella är inget undantag, nåt gulligare får en leta efter. Virvlar är ett av de pälsslag som jag fördrar eftersom de inte verkar må dåligt av sin päls. Det finns en motsvarighet bland så kallade rasmarsvin som kallas abessinier och dessa tycker jag absolut verkar galet avlade. För att ge er en uppfattning om vad jag menar så limmar jag in vad föreningen för rasavel av marsvin prioriterar.

ABESSINIER

Abessiniern har sin päls formad i rosetter (=stora virvlar) och åsar (=pälsmanar) över kroppen. Idealet är att åsar och rosetter ska bilda ett rutigt mönster. Pälsen ska vara styv med grova strån.

SMF:s standard för Abessinier

En abessinier är en strävhårsras med rasvisa attribut hon inte delar med någon annan ras. Abessiniern skall ha en rundad kropp som är harmoniskt byggd och med bra proportioner mellan kropp och huvud. På denna kropp skall åsar och rosetter sitta och bilda ett rutigt mönster. Den skall ge ett strävt, stickigt, borstigt och robust intryck. Då det mest rastypiska hos en abessinier är dess åsar och rosetter måste dessa hålla hög kvalitet för att abessiniern skall anses vara en god representant för sin ras. Välbalanserade och välplacerade rosetter och raka, höga åsar samt en päls av sträv och grov kvalitet gör en bra abessinier.

Kroppsform 15

Kroppen skall vara kort och kompakt med fast hull. Huvudet skall ge ett trekantigt intryck, med konvex profil, både sett från sidan och sett uppifrån. Huvudet skall vara proportionerligt i förhållande till kroppen, minst 1/4 av marsvinet. Djuret skall ha normal storlek i förhållande till ålder. En viss könsprägel är önskvärd gällande kroppsform.
De vanligaste felen: Huvud: platt panna, smalt huvud, spetsig nos, långt huvud eller för litet huvud. Kropp: Midja, kantighet, smala skuldror, omarkerad nacke, felaktig benställning, bred bakdel (s.k. päronform), överbyggd eller kraftigt sluttande bakdel. Avvikande storlek i förhållande till åldern. Väl utvecklade extra spenar.
Diskvalificerande fel: Skelettdefekter och missbildningar

Öron 10

Öronen skall vara stora, släta och slokande. De skall vara vågrätt placerade långt ifrån varandra. 
De vanligaste felen: Fel ansatta, veck, för små, flikar, för lätta/lyftande, mekaniska skador. 
Diskvalificerande fel: Avsaknad av ytteröra.

Ögon 10

Ögonen skall vara stora, runda och klara. 
De vanligaste felen: Felformade, rinnande, små, ojämnt stora eller skador, hängande ögonlock, icke synlig fattyeye. 
Diskvalificerande fel: Grava ögonskador/sjukdomar t.ex. katarakt, glaukom, synlig fatty-eye, blindhet.

Pälskvalitet 15

Pälsen skall vara sträv och tät. Den skall kännas stickig och styv och hårstråna skall vara grova. Viss hänsyn tas till könsprägel. Pälsen skall ha en ideal längd på mellan 4-5 centimeter. 
De vanligaste felen: Fet, oelastisk, ullig, vågig, tunn, för lång (över 5 cm), för kort (under 4 cm), långa strån, torr, mjällig. Kala fläckar mindre än 0,5 cm i diameter. 
Diskvalificerande fel: Pälslängd under 2 cm eller över 7 cm. Kala fläckar större än 0,5 cm i diameter.

Åsar 20

Höga, tydliga, obrutna åsar skall löpa mellan rosetterna. Ryggåsen skall följa ryggraden. Kragås och bakås skall ligga i rät vinkel mot ryggåsen och parallellt med varandra. Det skall på var sida, nedanför sadel- och bakrosetterna löpa sidoåsar parallella med ryggåsen. Huvudet skall ge ett borstigt intryck. Det skall ha en rak, hög, uppstående och obruten man som löper till kragåsen i linje med ryggåsen, och vara väl samlad. Mustaschen skall vara kraftig. 
De vanligaste felen: Otydliga, tunna, brutna och/eller sneda åsar. Otydlig man och/eller mustasch. 
Diskvalificerande fel: Avsaknad av någon av de fem stora åsarna. Avsaknad av man eller mustasch.

Rosetter 20

Det skall finnas åtta stora, djupa, symmetriska rosetter med nålfina centrum. De därutöver enda tillåtna rosetterna är de som befinner sig framför kragåsen. T.ex. bog- eller nosrosetter. De får dock ej påverka manens utseende. Sid- och sadelrosetternas centrum skall vara placerade på en rät linje vinkelrät mot ryggraden och parallell mot höft- och bakrosettlinjen, vilken löper över bakdelen. Sid- och höftrosetterna skall vara parallella även de. 
De vanligaste felen: Extra, dubbla, kluvna, platta, avlånga, öppna och/eller asymmetriska rosetter. Ojämt placerade, felplacerade (s.k. out of line) och/eller otydligt avgränsande rosetter. 
Diskvalificerande fel: Avsaknad av någon av de åtta stora rosetterna.

Kondition/presentation 10

Djuret skall vara välbyggt och muskulöst med fast hull. Ett välskött, rent och välpresenterat djur skall ges full poäng. 
De vanligaste felen: Långa klor, smutsig, kraftig fällning, sår, ärr, mager/överviktig, oren talgkörtel, skadade tänder, markerat nosstreck och missfärgad päls. 
Diskvalificerande fel: Avsaknad av klor/extra klor, all sorts ohyra, dräktighet, sjukdom, vanskötsel, främmande ämnen i pälsen, avsaknad av tänder.

SUMMA 100 // Senast uppdaterad 2014-11-20

Tja, vad ska en säga? Prioriteringar…prioriteringar. En av sakerna som är mest beklämmande som jag upplever är att dessa avlade abessinier har en tendens att använda tänderna på ett annat sätt än de flesta andra marsvin. De använder sina tänder till att bita i människor. Kan vara lite knepigt. Men Föreningen för gemensam förnekelse har kontroll på problemet. Deras lösning är att förneka att abessinierna har beteendet och då var det problemet ur världen.

Men tillbaka till Loella som är en trevlig tjej, bits inte,  har vägt och utvecklats bra och har inga hack i skivan. Redan lovad till en familj och såklart är det en liten flock hon ska leva i.

Loella

VALET

Däremot fick jag hack i skivan. Det har varit mycket de senaste, arbete, eftervård av kastrerade plus valet. Med min vanliga tidsoptimism.

Val måste ju inte ta massor av tid men numera tar det hela valdagen och lite till. Jag är en av dem som arbetar med att ta emot röster i Göteborgs kommun på valdagarna och det känns bra att vara kugge i demokratin.

Så här är det på ett ungefär att vara vice ordförande i ett valdistrikt i Göteborg.

Jag åker hemifrån kvart över sex på morgonen, tar bilen för det underlättar i slutet av valdagen när vi ska leverera allt material till Stadshuset.

Mellan klockan sju och åtta på morgonen möblerar jag och sju kollegor om ett klassrum på Katrinelundsgymnasiet till en vallokal för vårt distrikt. Vi går igenom allt som skickats ut av Valmyndigheten. Det är informationsplanscher, listor och plastpåsar där de räknade röstsedlarna ska placeras. i plastpåsarna ska de räknade valsedlarna vara i slutet av dagen, märkta med  distrikt, antal och parti.

Alla stolar och bänkar staplas upp, tre vanliga gröna valbås fälls upp, ett lägre valbås för rullstolsburna ordnas och en bänk där vi ska sitta med två röstmottagare, och omväxlande en vice och en ordförande, de ska gälla för arbetsledare men jag tror det finns lika många olika stilar som det finns människor. Röstmottagarna kontroller att personen ska rösta i vårt distrikt och kontrollerar även id i förhållande till röstkortet. De som inte har röstkort behöver sitt id och då letar en upp dem på personnummer i röstlängden som är en häfte där alla röstberättigade finns listade.

Resterande av de sammanlagt åtta personerna i vårt valdistrikt växlar mellan att fylla ställen med röstsedlar, dela ut valkuvert, se till att pennor finns i båsen och visa väljare rätt och svara på frågor. Vi har ett rastschema och alla ska ha sammanlagt tre timmars rast delat på en och tvåtimmarspass. Låter ganska mycket med tre timmars rast men vi jobbar bortåt 18 timmar så det behövs.

På skolan finns ytterligare sex distrikt så det surrar av aktivitet i byggnaden. Det kommer partifolk med röstsedlar och vi gör i ordning ställ med röstsedlar till framförallt alla partier som är anmälda. Förutom de vanliga finns en del lite mer annorlunda partier.

Dagen går så snabbt. Den enda tid som var seg var den mellan 18-20 då det var få väljare och vi väntade mest på att börja räkna rösterna.

Ett betydande arbete är de förtidsrösterna och jag känner mig kluven till dem. Samtidigt som jag tycker att det är bra att kunna rösta en annan dag, tycker jag att det är så otroligt klumpigt att dessa röster inte får räknas innan klockan blivit 20. Det beror på att alla som har förtidsröstat få lov att ändra sig. Det är väl bra i och för sig men vi som hade bortåt 600 förtidsröster, ungefär hälften i vårt distrikt  kan alltså inte börja lägga dessa i valurnan förrän klockan 20 när röstmottagandet stänger. En kunde väl bestämt att de förtidsröstande fick ångra sig fram till klockan 18 på valdagen? Den hanteringen lägger en timme innan den riktiga räkningen kan börja, kan tycka att det är lite onödigt då bara en enda på hela dagen ändrade sin förtidsröst i vårt distrikt.

När alla förtidsröster ligger i urnan så öppnas den och alla röster till riksdagen räknas först.

Först räknar vi antalet kuvert och ser så alla röstsedlar har rätt färg. De var inga avvikande i den första. Vi räknade rätt, antalet stämde med antalet röstande enligt röstlängden.

Ordföranden  ringer in resultatet.

Landsting och Kommunröster räknas på samma sätt, placeras i påsar, förs upp på sammanställning och rings in.

Vid midnatt hade vi räknat klart. Då ska alla röstsedlar och en del annat material köras i till Göteborgs stadshus där det tas emot av annan personal.

Jag var hemma strax efter klockan ett på natten.

Lisen kommer som god två bland ungarna rent viktmässigt och hon är snabb, hungrig och relativt orädd.  Hon vill gärna ligga nära en vuxen så vårt upplägg med kastrat, unge och vuxen hona kommer att bli bra för Lisen.

Så lång fin nos <3

Den 22 september har vi satt som datum för att ungarnas flytt. Alla har hem som väntar och jag är så glad för det.