Om försäkring av marsvin
Det pratas mycket om att det är viktigt att ha en veterinärvårdsförsäkring för sina marsvin. Förra hösten, när det var dags att betala årspremien för försäkringarna, så satte jag mig och räknade på saken. Att det är viktigt tycker jag också, men är det till och med lönsamt?
Det finns två bolag som försäkrar marsvin: Sveland och Agria. Jag har sju marsvin. Fyra av dem är försäkrade i Sveland, och tre i Agria. För samtliga har jag valt en veterinärvårdsförsäkring på 10000 kr, och ingen ersättning för mediciner.
Villkoren och priserna skiljer sig inte mycket åt. Sveland har en fast självrisk på 700 kr per 90 dagars behandlingsperiod, och en rörlig självrisk på 25%. Årspremien är 360 kr per marsvin.
För ett av mina marsvin har jag en mängdrabatt på 10%, vilket ger en årspremie på 324 kr för just det marsvinet.
Agria har en fast självrisk på 700 kr per 125 dagars behandlingsperiod, och en rörlig självrisk på 25%. Årspremien är 460 kr per marsvin. Eftersom jag har tre marsvin försäkrade hos Agria får jag 10% mängdrabatt på allihop, vilket ger en årspremie på 414 kr per marsvin.
Total årskostnad för mina sju marsvinsförsäkringar blir alltså 2646 kr.
Agrias försäkring är något dyrare, men om man kopplar den till Agriakortet så får man 300 kr reduktion av den fasta självrisken om man behöver gå till veterinären.
Under perioden oktober 2016 till oktober 2017 besökte jag och tre av marsvinen veterinären totalt fem gånger. Samtliga de marsvinen var Sveland-försäkrade. Övriga fyra marsvin höll sig friska under den här perioden.
Kanel
Vi adopterade Kanel i maj 2016. Då var han fem och ett halvt år gammal. I augusti samma år tyckte vi att det lät konstigt när han andades, så vi tog honom till veterinären. Det blev ett akutbesök: kostnad 1025 kr (försäkringen ersatte 244 kr), och ett uppföljningsbesök hos specialist: kostnad 3081 kr (försäkringen ersatte 2230 kr). Diagnosen blev inkapslad
lunginflammation. Tyvärr klarade Kanel sig inte utan somnade in i oktober 2016, efter två månader på antibiotika.
Håkan
Vi adopterade Håkan i augusti 2014. Då var han tio månader gammal. Sommaren 2016 opererades han för en sprucken hudtumör, och då fick vi veta att sådana tumörer tyvärr ofta kommer tillbaka. När vi upptäckte en ny knöl i nacken så sökte vi givetvis veterinär för att få den kontrollerad. Kostnaden blev 825 kr (försäkringen ersatte 94 kr). Diagnosen blev en ny
hudtumör, som var tillräckligt liten för att inte behöva opereras bort. Vi skulle hålla koll och återkomma om den växte, vilket den inte gjorde.
Charlie
Vi adopterade Charlie som tremånaders parvel i oktober 2016, och han har sedan dess varit vår lilla olycksfågel. Ingen råkar ut för så mycket konstigt som Charlie. I maj 2017 sökte vi akutvård, eftersom han fått ett höstrå i ögat. Kostnaden blev 1025 kr (försäkringen ersatte 244 kr). Lyckligtvis så fanns det ingen skada på hornhinnan. I augusti var det dags för nytt akutbesök, då han lät konstigt när han andades. Kostnad 1264 kr (försäkringen ersatte 843 kr eftersom det var inom samma självriskperiod). Diagnosen blev begynnande luftvägsinfektion, och efter fem dagars Bactrimkur blev Charlie frisk igen.
Totalt under den här perioden har veterinärbesöken kostat 7220 kr. Själv har jag betalat 3144 kr, och Sveland har ersatt 4076 kr.
Om marsvinen varit oförsäkrade så skulle min totala kostnad blivit just veterinärbesöken, dvs 7220 kr. Nu när de är försäkrade så blev den totala kostnaden veterinärbesök minus försäkringsersättning plus försäkringskostnad, dvs 7220 kr – 4076 kr + 2646 kr = 5790 kr.
Slutsats: Det är lönsamt med försäkring om marsvinen blir sjuka.
Kristina från Ekliden
Recovery Plus eller Critical Care?
Jag har länge försökt få någon i arbetsgruppen att gästblogga ibland men ingen har känt sig manad. Kristina som skickar sommarhälsningar och nu senast berättade om deras bolådor skickar däremot gärna lite texter. Bra va?
Sommaren 2016 opererades Håkan för en hudtumör, och efter operationen fick han en urinvägsinfektion som verkligen gjorde honom jättesjuk. Under tre veckors tid matade jag honom med Critical Care dygnet runt, eftersom han vägrade att äta alls själv. I samband med allt det här så började han också att kissa ut stora mängder kalcium, så att det blev grusiga, smetiga fläckar i hans bur. Hos veterinären togs en röntgenbild för att utesluta
urinsten, och den visade på stora mängder grus i urinblåsan – men lyckligtvis ingen urinsten.
Håkan återhämtade sig så småningom, och vi fick ett par år till med honom.
Håkan
Varken före eller efter den här pärsen hade Håkan lämnat kalciumdepositioner i buren, och det fick mig att misstänka att hans diet på enbart Critical Care hade en hel del med den saken att göra. Då var jag omedveten om att det finns alternativ, men det är jag inte längre.
Det finns två produkter på marknaden som är speciellt framtagna för stödmatning: Critical Care och Recovery Plus. Vad är då skillnaden?
Innehållsmässigt är de ganska lika
Critical Care finns i storlekarna 36 g, 141 g och 454 g, där 141 g-påsen är den som är vanligast. När man öppnar förpackningen så ligger allt pulver åtkomligt, och man får använda teskedsmått vid doseringen. Marsvin som inte äter själva alls behöver 3 msk (=27 g) per kilo kroppsvikt och dygn. Öppnad förpackning kan förvaras i frysen, så håller den länge.
Recovery Plus säljs i låda, med 10 st 20 g-påsar. Marsvin som inte äter alls själva behöver 20 g (=1 påse) per kilo kroppsvikt och dygn. Öppnad påse kan förvaras i frysen, så håller även den länge.
Som man kan se av värdena ovan så finns det bara två värden som skiljer sig åt rejält: kalcium-fosfor-kvoten och C-vitamininnehållet.
Den ideala kalcium-fosfor-kvoten i marsvinets mat ligger på 1,5:1. Recovery Plus ligger relativt nära detta värde, medan de specificerade värdena på kalcium och fosfor i Critical Care bara garanterar ett värde på <3:1. Långtidsutfodring med Critical Care riskerar alltså att ge marsvinet ett kalciumöverskott, vilket i sin tur kan leda till kalciumdepositioner i urinen, och i värsta fall till urinsten.
Ett friskt marsvin behöver mellan 10-30 mg C-vitamin per kilo kroppsvikt. Sjuka marsvin kan må bra av lite extra. En dagsdos Recovery Plus ger 24 mg C-vitamin per kilo kroppsvikt, medan en dagsdos Critical care ger 270 mg C-vitamin per kilo kroppsvikt. C-vitamininnehållet i Recovery Plus är lite i underkant, så där behöver man förmodligen komplettera med exempelvis askorbinsyra för att få i marsvinet tillräckligt. Critical Care innehåller 10 gånger mer C-vitamin än Recovery Plus, och fyller utan problem dagsbehovet, men långtidsbehandling med höga doser C-vitamin har visat sig kunna bidra till artros och ökad broskbildning.
Recovery Plus innehåller dessutom Saccharomyces cerevisiae, en vanlig typ av jästsvamp, vars syfte är att stabilisera bakteriefloran i tarmsystemet. Antibiotikabehandling påverkar bakteriefloran i tarmsystemet, och man brukar rekommendera prebiotika i kombination med antibiotika, just för att minska denna påverkan. Om man ger Critical Care under en antibiotikabehandling så kan man komplettera med Pro Fibre Rabbit, som innehåller samma sorts jästsvamp som Recovery Plus. Pro Fibre Rabbit kommer i pelletsform, men kan lösas upp i vatten och ges med spruta.
Sammanfattningsvis: Marsvin som stödmatas med Recovery Plus mår bra av lite extra C-vitamin. Marsvin som får antibiotika och stödmatas med Critical Care mår bra av ett tillskott av probiotika. För korttidsbehandling så spelar det ingen större roll vilket preparat man väljer, bara man kompletterar med det som behövs. Om man bara ger mindre mängder
stödmatningsmat så är Critical Cares förpackning mer praktisk, eftersom man kan mäta upp mängden och inte behöver väga. För långtidsbehandling så anser jag att Recovery Plus är bättre, eftersom den har en bättre kalcium-fosfor-kvot, vilket minskar risken för ett kalciumöverskott.
Källor:
http://www.oxbowanimalhealth.com/our-products/professional-line/critical-care
http://www.protexin.com/products/pro-fibre-for-rabbits/32
http://www.guineapigsaustralia.com.au/nutrition.htm
https://stud.epsilon.slu.se/5634/8/torner_m_130605.pdf
https://veterinarypracticenews.com/too-much-vitamin-c-worsens-guinea-pig-arthritis/
http://www.guinealynx.info/antibiotic_advice.html
Kristina från Ekliden
Sotis i Vitsippsdalen
På Messenger, en meddelandeförfrågan.
TIS 21:08
“Hej, jag har hittat ett marsvin i Vitsippsdalen en bit från Botaniska trädgården. Jag tog med marsvinet hem då jag bedömde att det annars skulle ha dött då alla bäckar är uttorkade. Jag är ingen expert på marsvin (jag har haft hamster och kaniner) men jag tycker att den lille känns mager. Jag har fått låna bur och har köpt mat mm så den har för tillfället vad den behöver. Vid närmare undersökning såg jag att den har små maskar runt analöppningen och i pälsen runt omkring. Det var också gula ” små pinnar”, vad det nu kan vara som satt i stora sjok på rumpan och på ena kinden. Jag är mycket mån om att någon så fort som möjligt kan ta hand om marsvinet för det verkar vara en vänlig krabat. Jag har tre hundar så marsvinet kan inte stanna här någon längre tid. Det behöver väl också avmaskas och undersökas snarast. Med vänlig hälsning, Johanna”
Jag var på jobbet så jag svarade kort.
“Du är välkommen till Nansensgatan 4 ( källarlokal) imorgon 10,30. Med vänlig hälsning, Irene”
Det är inte ofta jag kommer ur balans numera när det gäller marsvin som fart illa. Känns som jag sett det mesta och brukar kunna förhålla mig lugn och effektiv. Men när jag fick se det svarta marsvinet på 642 gram som upphittaren döpt till Sotis blev jag väldigt starkt påverkad och jag tror i chock faktiskt. Jag ringde hit och dit, badade av bakdelen där det krälade en miljon små maskar ( fluglarver? troligen var det inte mask-i-magen mask? but I dont know) som gjorde så det såg ut som att hela bakdelen rörde sig. Sotis själv var passiv och satt med huvudet som en slokande blomma. Om du nu förväntar dig läskiga bilder eller filmer på en miljon maskor på Sotis bakdel så väntar du förgäves. Jag var i febril aktivitet och kunde inte bli av med upphittaren fort nog. Ta foto fanns tyvärr inte med.
Sotis. Ser du alla fästingar?
Efter diverse samtal med Camilla, som i sin tur pratade med Marianne på Mälaren Smådjursklinik så förstod jag det viktigaste. Av en slump ringde Anna på HusdjursHälsan i ett annat ärende så jag kunde även rådfråga henne.
Masken ska, om det är fluglarver tas bort mekaniskt, dvs den går inte att medicinera bort. Hade Sotis kommit in för vård hade han blivit sövd vilket med tanke på hans allmäntillstånd troligen inte gått så jag övervägde inte det.
Oavsett allt annat skulle han smärtlindras. Dessutom skulle han behandlas med något parasitmedel som Ivomek, Stronghold eller liknande.
Med såpass pådrag av medicin kändes det inte så bra att ge en maskmedicin för mask-i-magen mask dessutom. Men jag hade en liten påse med örttabletten Wormfree från Tyskland så jag löste en sådan i vatten och gav i spruta i munnen.
När han fått Metacam mot smärta och det gått en stund badade jag av honom. Noga, jag hade på schampo tre gånger och gjorde noggrant rent kring kön och anal. Sotis var som lealös i mina händer, usch så hemskt. Jag hade inte stort hopp just då.
Stödmatning, med bara någon timme emellan och i början var det otroligt långsamma tuggrörelser. Jag ger stark nybrusad C.vitamin i spruta i munnen. Sotis fick “still” emellanåt. Vet du vad jag menar? det är egentligen Anna Mannheimer som myntat fenomenet för mig men det finns en enormt fin visuell beskrivning i den den fantastiska serien Six feet under. Skådespelerskan Frances Conroy gör en fantastisk gestaltning av mamman Ruth Fisher, i familjen som driver en begravningsbyrå. I en tillvaro där allt bara händer hela tiden så stänger Ruth av. Livet snurrar vidare omkring henne men det når henne inte, hon är i sitt “still”. Hon är skyddad, för att det runt omkring är för mycket.
Ruth Fischer gestaltad av Frances Conroy
Precis så tror jag det är för Sotis under onsdagen. Han medicineras, badas, matas och sist men inte minst så är det en miljon fästingar som sitter runt ögon, nästa och på öronen. Små, små så de knappt finns. Därför väldigt svåra att få fatt i och ta bort. Jag använder en liten fästingplockare som är som ett extremt litet lasso och har nog fått de flesta. Dessutom oljar jag för att göra svårt för mask och fästingar att leva vidare på Sotis bekostnad.
Ja jag vet, fokus på fel plats 🙂
Vid 20 tiden på kvällen kommer det första i bajsväg från Sotis, den är inte normal men det är definitivt bajs. Dagen efter ligger det flera bajsar, små men “friska”.
Sotis är inte ung, jag skulle tippa på mellan fem och sju år. Sen kan jag uppleva marsvin som är slitna som äldre än det är men klor, hans impact rektum och lite slappa muskulatur som ger intryck att han är gammal. Men han är inte död och återhämtningen är som så ofta hos marsvin alldeles otrolig. Idag väger Sotis 734 gram och tuggar av egen fri vilja även om han verkligen inte är återhämtad så är han alldeles otroligt mycket bättre än i onsdags morse.
Vi tog ju in Ture, som är upphittad i trakten kring Mölndal, som vi nu misstänker har varit ett ensamdjur. Ture reagerar väldigt begränsat på andra marsvin men connectar desto mer med människor. Fördelen med det ödet är att Ture kan var precis rätt för Sotis och vice versa.
Idag väger Sotis 736 gram 🙂
Den som lever får se.
Tur-Ture
“Ämne: Upphittat marsvin
Meddelande:
Hej!
Idag hittade barnen och jag ett marsvin i skogsbrynet under en promenad. Vi har försökt kolla runt efter ägaren i området, lagt ut i facebookgrupp i området samt ringt polisen och talat om att det är upphittat men inte fått svar på vems det kan vara. Marsvinet verkar inte ha pysslats om på ett tag. Jag har tyvärr ingen möjlighet att ha kvar det men kunde ju inte bara låta den varav skogen så nu är den hos mig och har fått grönsaker och gräs. Har ni tips på vad jag ska göra? Kan ni ta emot det? Eller vet ni var jag kan vända mig?”
Ture, jag skulle tro 2-3 år gammal.
Jag fick mailet tre minuter över midnatt natten mot söndag. Ture hade alltså hittats på lördag dag. Maria tog emot eftersom det var i Mölndal. Ture hade jättelånga klor, rent handikappande långa. Han är otroligt tam så vi lutar lite mot att han kanske ändå rymt eller råkat komma lös. Känner du igen Ture, som troligen heter nåt annat då så hör av dig via kontaktformulär.
Eragonsgruppen
Idag berättar jag om vår facebookgrupp. Jag vill berätta för att den är bra. Den är bra på så många sätt och nivåer men kanske mest för att den finns ständigt närvarande. Vi har flera i den som sliter med att svara och jag är nog den som minst är engagerad. Det jag gör är att hålla ett samtal igång om och kring marsvin som känns värdigt.
Jag startade gruppen 2010 och jag hade inte varit på Facebook så värst länge då. Trodde knappt det skulle bli nåt liv i gruppen, trodde målgruppen var för liten. Ibland är det skönt att ha fel.
Ibland har det stormat kring vad jag vill ha i gruppen och gruppen är lite som jag, ojämn. Sen är det inte det enklaste att moderera en grupp och om en betänker att den varit igång i åtta år och jag har i princip modererat den själv. Reglerna som jag ser som nödvändiga behövdes inte och att ta ur folk som inte kan uppföra sig behövdes inte heller. Jag gjorde både och iallafall. Sen förenklade Facebook mitt arbete genom att göra det möjligt att ställa frågor till de som vill gå med i gruppen. Tyvärr är det ungefär hälften som inte uppfattar att det är frågor eller skiter i att det är frågor.
Vissa dagar när jag går in och skummar igenom flödet i gruppen så undrar jag om någon, ÖVERHUVUDTAGET har läst reglerna men för det mesta är det bra inlägg och kommentarer. Jag har insett att kritik är så otroligt mycket enklare att ge när du inte har personen framför dig utan bara en skärm och ett tangentbord. Därför har jag experimenterat med att föreställa mig att personen jag blivit irriterad på är framför mig. Ibland sänker det tonen men ibland…ja då funkar det inte. När hela inlägget signalerar att marsvin är våra att göra vad vi vill med, att de inte får kosta eller vara till besvär då blir jag irriterad, jag tycker att det borde inte vara så svårt att åtminstone verka som att en bryr sig.
När det gäller marsvin är en av mina mål att förbättra för dem. Höja deras status. Det gör en inte genom att bara vara förestående med människor som behandlar dem som skit. Om jag haft en krona för varje ursäkt jag hört till varför en inte åker till veterinär, varför en inte klipper klor, skaffar större bolåda eller försäkrar så hade jag varit en väldigt rik person. Detta innebär såklart att en viss cynism finns planterad i mig, jag hör saker som inte uttalas därför att om det hade uttalats så hade det hörts alldeles tydligt vad dåligt det låter. Men nu var det jag som startade Eragons så gruppen får ha mig fast det finns så många som tycker de skulle göra det bättre. Nu tycker jag att vi läser igenom, ok?
Tanja <3
INNAN du börjar göra inlägg i Eragons facebookgrupp -läs igenom följande text.
Eragons facebookgrupp och omplaceringsverksamheten är två skilda saker. I gruppen sker ingen omplacering utan den är tänkt som stöd för kommunikation mellan omplaceringen och adoptörerna medan beslut och saker som direkt berör verksamheten avhandlas via webbsidans www.eragons.se kontaktformulär, mail eller på lördagsöppet i lokalen på Hisingen.
Alla som är intresserade av att vårda Eragons värderingar är välkomna i gruppen, vare sig man adopterat via Eragons eller inte. Vi pratar inte avel, raser eller babydjur här. Inte heller utställningar eller de utseendeideal som frodas i sådana verksamheter. Köper du djur i zooaffär eller hos uppfödare betalar du för en många gånger otäck avel bakom kulisserna. Väljer du ändå att göra det vill vi helt enkelt att du håller det för dig själv. Många av oss här har otäcka exempel på sådana köp som gått illa för djuren. Tycker du inte om detta så är detta inte gruppen för dig. Men det finns många marsvinsgrupper på facebook och finner du inte en grupp du gillar så kostar det bara jobbet att starta en egen.
Facebookgruppen var från start i första hand till för dem som adopterat, de som adopterar ska kunna ha stöd, inspiration och hjälp efter adoptionen för enklare frågor. Svårare frågor tar man på mail när det gäller allt som inte är akut. Akuta frågor förutsätter vi att du söker veterinär för. Till dig som är ny i gruppen: använd gärna sökfunktionen. Det är det lilla förstoringsglaset upp till höger.
Fokus i ligger på att vårda de djur vi tagit hand om, lära oss mer om dem och lära av varandra. Men mästra inte och tillrättvisa varandra utan berätta hur du själv gjort eller skulle gjort och tänkt i motsvarande situation. Hjälp de nya och se varje individ som värdefull, oavsett om hen är gammal eller har virvlar på fel ställe. Vi tycker att individens värde varar hela livet och när du tar på dig ansvaret för ett djur så är det ett livslångt åtagande.
När det gäller olika sjukdomar eller olycksfall är det viktigt att man använder sitt omdöme om vad man sprider i gruppen. Eragons står för att man kan prova saker själv men med försiktighet. Tänk efter två gånger innan du postar saker som uppmanar till experiment med våra små. Marsvin har utnyttjats hänsynslöst som försöksdjur i sekler, och Eragons står för motsatsen. Marsvin ska inte, bara för att de är det snällaste varelser som existerar på detta klot, bli utsatta för en massa saker hemma bara för att du är för lat, snål eller av annan orsak sparar på ett besök hos kompetent veterinär.
Eragonsgruppen inte är en frågelåda för allvarliga sjukdomar. De som skriver här är inte veterinärer och kan heller inte ta något professionellt ansvar för sina “diagnoser” över facebook. Det betyder inte att tips och annat är värdelöst bara att marsvin fått vara försöksdjur/ guineapigs så det räcker. De förtjänar riktig hjälp skyndsamt när de är sjuka.
Veterinärer som är duktiga på marsvin är svåra att finna, och ibland kan ett samtal mellan två personer via pm ordna en situation som annars skulle kräva en resa på många mil till närmaste kompetens. Men detta hör inte hemma som vårdslös spridda kommentarer i gruppen där kanske unga “lyssnar” och gör plågsamma beslut å marsvinens vägnar.
Direkt skadliga inlägg för marsvins välbefinnande i allmänhet eller vad det gäller något marsvin i synnerhet tas bort. Är du missnöjd med att vi raderat ditt inlägg/kommentar så läs igenom denna text, troligen finns svaret på varför saker raderats här.
Under “filer” finns en förteckning över sådana veterinärkliniker som vi av erfarenhet vet har marsvinskometens.
Eragons tar marsvin och deras väl och ve på allvar.
Vill du göra nytta för marsvin?
Vill du själv göra något åt en annons på exempelvis blocket är det ingen som hindrar dig men vi ska inte ha masshysteri i gruppen. Gör du något sådant; berätta gärna om det – efteråt. Då lär du någon annan i din tur. Vill du ha hjälp med något praktiskt så maila, vi hjälper till så gott vi kan. Ibland kan det vara att skicka lite schampo eller bara förmedla till en annan person som kan hjälpa till i närheten av där du bor.
Jobba där du står. Det är sorgligt med alla tröttnade djur. Samtidigt är många saker relativt enkla om man bara anstränger sig lite.
Vatten och handdukar finns ju hemma och förhoppningsvis kärlek, empati och omsorg. Alla som vill låna en bur kan göra det i Göteborg och detta är bra att ha hemma:
• Stronghold, Advocate eller Ivomek (dessa bekämpar parasiter) och allihop är receptbelagda. Detta är det svåra att skaffa. Bor du i närheten av omplaceringen kan du droppa dem hos oss.
• Malaseb eller annat svampschampo för pälsade djur, finns exv. i hästaffärer
• Askorbinsyra som finns i vanliga mataffärer eller annan C-vitamin
• Trimmer för att klippa ner pälsen, den döljer ofta förfärliga grejer
• Nagel/kloklippare
Blondie <3
Många tröttnade djur har det vi numera kallar skvamp. Det vill säga en otäck blandning av skabb och svampbesvär. Att lära sig känna igen det utan konventionella skrapprov hos veterinär är inte så lätt. Men å andra sidan så är en droppe Stronghold tre gånger (mot skabb) med en veckas mellanrum och ett par bad i ett riktigt effektivt schampo som Malaseb (mot svamp) ett relativt ofarligt sätt att styra skutan rätt och sedan bygger du med en kur extra C-vitamin (askorbinsyra pudrad på en gurkskiva dagligen) under ett par veckor. Då brukar de flesta marsvin komma på rätt spår. Ibland kanske ohyrebehandlingen var “overkill” men tyvärr har det allt för ofta visat sig att det inte är så. Skabb smyger sig på och ligger latent hos marsvin. När deras immunförsvar av olika orsaker är nedsatt, av stress, C-vitaminbrist eller annan bristande skötsel utvecklas skabben men det kan dröja innan vi förstår att det är något fel. Långa klor är vanligt, klipp ofta och lite så är det snart åtgärdat.
Gör du omplaceringen slarvigt slår det ofta upp i ansiktet på dig. Tar du hand om bara två blocketdjur åt gången så orkar du troligen göra det bra. Då kan du behandla dem i lugn och ro, tämja och njuta av dem. Skriva kontrakt och göra ett hembesök när det gått ett par månader. Vill du ha vårt djurvårdskontrakt så mailar du oss. Leta omsorgsfullt så finner du rätt ägare och omplacerar. När det gått en tid hälsar du på och styr upp det som eventuellt blivit fel.
Det blir många no-no, här kommer de snabbgenomgången 
• Avel
• Utställning
• Raser
• Zooaffär
• Babyideal
• Experiment med sjuka djur
• Länka blocketannonser
• Personangrepp
Eragons Omplacering av Marsvin startade 2004 i mycket blygsam skala. Webbsidan startade 2006. Stödföreningen startade 2010 och även denna fb-grupp. Eragons Marsvin, även denna på facebook är en Community som startade 2014 med Eragons som avsändare. 2016 publicerades en ny version av www.eragons.se och denna grupp fick byta namn.
Välkommen och mycket glädje i vårt gemensamma intresse: välskötta, älskade, respekterade marsvin som servas av ansvarsfulla människor.
Vanvård eller perfektionism
Ibland så blir jag så matt. Kan inte alla bara vara lite mer lagom? Antingen ska varenda hårstrå på marsvinet stå i givakt eller så skiter en helt i att ge marsvinen hö?
Kan du klippa klor så behöver du väl inte komma och låta oss klippa blod på din limpa?
Antingen springer folk till veterinär för att klippa klor eller så klipps klorna inte alls.
Hur skönt? not so much.
Det var en lördag, jag satt i omplaceringen och skötte djur. Jag gillar att göra det, känner att jag gör nytta på ett basic plan och särskilt om det kommer nya marsvinsägare som aldrig varit hos oss. Då finns ofta många nya grejer att lära ut och det känns meningsfullt för det finns marsvin som får det behagligare för att de varit hos oss.
Så kommer nån, random. Står och ser glad ut och sträcker fram en liten gullig limpa med svarta klor. Jag frågar;
Vad vill du att jag ska göra?
Gör allting, det behövs.
Ok, jag kollar så ingen skit sitter mellan tänder eller mot tandkött. Känner över öron, brukar inte göra rent där utan isåfall ger jag hemläxa med våtservetter. Jag kollar könet, det är en kille så jag trycker ut snoppen, tar bort lite blandat fett smuts och droppar lite olja på så det inte blir obehagligt.
Det behöver inte vara perfekt. Jag är inte perfekt, ingen annan heller. Men det kan väl vara lagom? Inte för rent, inte för smutsigt. Lagom. Marsvinigt. Mänskligt.
Jag kollar hålet under snoppen och även där sitter lite blandat smuts, bajs och talg. Jag tittar på trampdynorna. Mjuka fina hela utan förhårdnader. Jag börjar klippa de svarta klorna, blod redan på första. Jag tänker att jag hade otur, svarta klor är ju inte lätt. Klipper en till och blod. IGEN. Men va fan?! tänker jag. Högt säger jag;
När klippte ni dessa?
Kvinnan säger inget, helt stum, all of a sudden. Men då hörs eller liten späd barnröst;
Mamma gjorde det igår
Seriöst?! tycker du inte om ditt marsvin? Eller är det mig du inte gillar?
Oskönt.
Att bygga en marsvinslåda eller två… eller tre
Här kommer ännu ett brev från Kristinas familj fast detta har maken Krister skrivit och brevet är inte alldeles nytt.
Här kommer lite tankar och idéer från när jag byggde våra marsvinslådor. Jag har byggt tre stycken lådor då vi har två pojkpar och en liten flock.
Grundkonceptet har varit att använda det som råkar finnas hemma, samt att bestämma storlek på låda utifrån den plats som den skall placeras.
För att marsvinslådan ska bli praktisk så behöver den komma upp i lagom höjd, ca 45 cm. Det ger en bra höjd för städning av lådan, samt att det är lättare för oss att se marsvinen, och lättare för marsvinen att se oss. Har man inget lämpligt bord, ja då får man bygga även det. Det går väldigt enkelt med en 16-19 mm MDF-skiva som sågas i lämplig storlek (= lådstorlek). Till ben kan man använda reglar 40×70 mm. Med denna lösning får man ju även ett bra utrymme under lådan för diverse marsvinsprylar.
Figur 1 MDF-bord, 45 cm högt
Låda Ett gjorde jag av överblivna spontade golvplankor. Den är 130*80 cm stor. Jag limmade ihop dem med varandra till 35 cm höjd. Efter limning så sågade jag ut hål för plexiglas. Jag borrade några hål i varje hörn så att jag kunde komma åt att såga upp hålet med en fogsvans. Med lite slipande så blev det en snygg öppning. Plexiglaset sågade jag för hand med ett bågfilsblad. En handsåg med för stora tänder vill gärna spräcka plexiglaset. Då blir man inte så glad. Plexiglaset skruvas fast från insidan med korta skruv. Var försiktig när du borrar skruvhålen i plexiglaset så att plexiglaset inte spricker. Vi har valt att ha plexiglasfönster på två sidor, en långsida och en kortsida. En plexiglastjocklek på 4 mm blir stabilt.
Botten på lådan är viktig. Jag har valt brun formplywood (2400 x 1200 mm) som är vattentålig och kan köpas på byggvaruhus. Då behöver man inte täta botten med plastmatta eller vaxduk.
Mina golvplankor var trärena på insidan så jag målade insidan för att få ett fukttätt skikt. Glöm inte att det är viktigt att täta alla skarvar mot golv och hörnen på insidan av lådan med silikon så att inte kiss eller annan fukt kryper ner i skarvarna.
Figur 2 En nyfiken liten Barack undrar vad husse gör
Vid monteringen valde jag att skruva och limma ihop de fyra sidorna. Golvet skruvas från undersidan upp i sidostyckena. Samtliga skruvhål försänktes så att skruvskallarna inte sticker upp.
Hölådor har visat sig vara väldigt bra. Jag gjorde mina tio centimeter höga. Skruva ihop fyra stycken brädbitar utan botten, anpassa storleken efter hur mycket plats du har. Höet hålls på plats så att det inte blir så skräpigt och dessutom så får marsvinen lite motion med att hoppa i och ur dessa. Det går även bra att gömma sig under höet i en hölåda. Håkan är specialist på det.
Figur 3 Gavelfönster och hölådor
Fästet för vattenflaskan gjorde jag av en bit MDF som jag borrade upp med ett hål lagom stort för vattenflaskans kork. Två öglekrokar och ett snöre hindrar flaskan från att välta.
Tiggpinnen är gjord av rundstav som jag skjuter ner i sina gavelfästen. Det finns rundstav i olika tjocklek, 15 eller 20 mm diameter blir bra, grövre ju längre pinnen behöver vara. Jag borrade upp hål i en träbit och mejslade bort trä så att det blev möjligt att trä ner tiggpinnen. Fästena skruvade jag sedan fast i de båda gavelväggarna. Den här lösningen gör det möjligt att ta bort tiggpinnen när man vill putsa fönstren i buren.
Figur 4 Hållare för vattenflaska och gavelfäste för tiggpinne
Figur 5 Håkan och Barack använder tiggpinnen
Låda Två gjorde jag av gamla hyllplan (fanerade spånskivor) 30 x 200 cm som jag hade liggande på vinden. Det är nog en av de billigare varianterna om man behöver köpa material. Den är 180*70 cm stor.
Hyllplan med bredd 30 cm eller bredare om man vill ha en högre låda går att köpa på många byggvaruhus.
Då lådan är längre än plexiglaset så delade jag av så det blev 2 st. fönster på framsidan samt ett fönster på vänster gavel.
Figur 6 Låda Två med tre fönster
Hålen för plexiglasen sågades ur med sänksåg. Som alltid när man sågat så blir det lite slipande för att jämna till sågytorna. När du använder fanerade hyllplan så blir sågytan för fönsteröppningarna inte alltid så fin. Ett förslag är att köpa förklistrade kantlister som värms fast med strykjärn. De går att köpa som metervara bland annat hos Göteborgs hyllservice i Mölndal (Åbro). Jag köpte 6 m för 45 SEK, ett mycket bra pris.
Självklart behövs det en tiggpinne här också.
Figur 7 Tiggpinne med gavelfäste
Figur 8 Lian och Charlie demonstrerar tiggpinnen
Figur 9 Låda Två vattenflaska
Denna vattenflaska har jag hängt över kanten med hjälp av ett vinkelbeslag.
Får man material över så kan man exempelvis bygga ett gosehus.
Figur 10 Barack och Håkan gillar detta
Låda Tre gjorde jag av nya vita hyllplan (fanerade spånskivor) 30 x 200 cm som jag köpte på ett byggvaruhus.
Denna låda planerades och byggdes efter den tillgängliga ytan i rummet. Det blev en låda i storlek 160 x 70 cm med två plexiglasfönster.
Då lådan är längre än plexiglasets bredd blev det 2 st. fönster på framsidan.
Hålen för plexiglasen sågade jag som tidigare med sänksåg. Med lite slipning av sågsnitten och montering av förklistrade kantlister (som värms fast med strykjärn) blir fönsteröppningarna riktigt snygga.
Med en gammal bänk och stöd på ena garderobsväggen fick vi upp lådan i en trevlig höjd för oss alla.
Figur 11 Marsvinslåda med tiggpinne
En tiggpinne blev efter ett tag två tiggpinnar då Kosher inte hade så bra muskler när vi tog över henne. Nu klarar hon att stå på den översta pinnen, så jag tar kanske bort den låga extrapinnen.
Figur 12 Tiggpinnar och vattenflaska
Hållare för vattenflaska och tiggpinnar gjorde jag av restbitar av hyllplan.
Figur 13 Hållare för tiggpinnar
Figur 14 Hållare för vattenflaska
Till denna låda hade jag ingen tillräckligt stor formplywwod för att ha som vattentät botten. Vad gör man då. Jo jag hade två mindre bitar som precis räckte till för bli botten. Tyvärr får man då en skarv, men med silikontätning fungerar det alldeles utmärkt. Så tipset är att hitta lösningar med den materiel du har.
Vad kostar det att bygga en låda?
- Golvplywood ca 500 SEK
- Plexiglas ca 400 SEK
- Bursidor (om man måste köpa) ca 450 SEK för stor låda
- Silikontätning ca 70 SEK
- Tiggpinne ca 50 SEK
- Lite skruv ca 50 SEK
- MDF-board ca 400 SEK
Ja det blir 1000 – ca 2000 SEK beroende på vad man råkar ha hemma.
Det låter möjligen lite dyrt men en standard gallerbur på 160 x 80 cm kan ju kosta ca 1600 SEK.
Sommarhälsningar 2018
De flesta mail och andra meddelanden vi får handlar så klart om hur vi på Eragons ska lösa problem för människor som skaffat marsvin eller vill skaffa marsvin. Ibland vill människor ha hjälp på ett positivt sätt och ibland på ett mindre trevligt sätt.
Vi klarar båda och roddar det mesta. Med åren har jag lärt mig att uppskatta de mail som inte handlar om att någon behöver något utan bara vill säga “hej, här är allt bra!” Förr tänkte jag att det var självklart men tyvärr har jag fått erfara att tystnad inte med nödvändighet betyder att allt är bra. Så Kristinas brev är balsam för min själ, de berättar om att de djur som flyttat till hennes familj behöver jag inte bekymra mig om, de har flera kompetenta beskyddare och ansvarstagare.
Efter de senaste inläggen med elände både i Mölnlycke och Mölndal kanske ni också behöver lite balsam på själen?
Brev från Ekliden
Jag vill börja med att önska er och alla djuren en glad sommar, och berätta lite om vad som hänt här senaste halvåret. Dessutom vill jag förstås tacka för att Eragons finns.
Det har varit ett tungt halvår, med två stora förluster. Först Kosher (sex år) och sedan Håkan (bara fyra och ett halvt). Kosher fick ett sår på ena framtassen, och vid veterinärbesöket tyckte veterinären att tassen såg svullen ut, så hon ville röntga. Röntgenbilden var verkligen hemsk att se. Båda framtassarna hade konstiga benutväxter vid hälarna, som måste ha gjort ruskigt ont att gå på, så vi valde att låta Kosher somna där och då. Hon visade absolut inget tecken alls på att ha ont, vilket väl bara säger hur duktiga marsvin är på att dölja sina problem.
Håkan mådde inte heller bra sista tiden. Först fick han urinvägsinfektion (trots att han gått på örtmediciner hela tiden sedan han fick urinvägsinfektion efter sin operation). Sedan fick han ett sår på hornhinnan, som trots medicinering med ögondroppar vägrade läka utan bara blev värre. I samband med undersökning av såret på hornhinnan upptäcktes dessutom förstorade lymfkörtlar i halsen. Vi bedömde att Håkan var en dålig kandidat för operation (det kändes som det fanns en massa bakomliggande problem förutom själva ögat), så även han fick somna in. Maken tog förlusten av Håkan speciellt hårt, för han var verkligen husses marsvin.
Men ingen förlust utan vinst. Vi har fått hälsa gullegrynen Adam och Sonja välkomna till familjen, och med dem fått en väsentlig föryngring av vår marsvinsflora. Nu hoppas jag verkligen det dröjer innan vi får fler dödsfall. Av de sex marsvin vi hade förra sommaren finns nu bara två kvar hos oss (Lian och Charlie) – men vi har fått fem nya (Nypon, Luna, Aron, Adam och Sonja).
Detta är från vänster Luna, Nypon och Sonja. Vita Sonja är från Lindome 26
Just nu bor här sju marsvin, fördelade på tre lådor. Två pojkpar och en liten flock på tre.
Låda Ett
I låda ett bor Nypon (snart fyra år, 1200 g), Luna (två och ett halvt, 1000 g) och Sonja (fyra månader, 750 g). Nypon har varit hos veterinären, för jag var inte nöjd med hur det lät när han andades. Han låter täppt i nosen. Diagnosen blev kronisk rinit, dvs en kronisk inflammation i slemhinnorna i nosen. Han behandlades med Metacam, och det blev mycket bättre. På veterinärens direktiv så sätter vi in ett par dagars Metacamkur när han börjar låta för ljudligt när han andas, och det hjälper varje gång. Dessutom kontrollerar vi nosen på honom dagligen, så att ingen torkad snuva ligger i vägen för andningen. Efter att ha läst på lite om trubbnosighet, så känner jag mig övertygad om att det är det som är grundorsaken till problemet. Med trubbnosighet så minskar platsen inuti nosen (precis som för trubbnosiga hundar), och då blir det lättare inflammerat, och andningen påverkas. Med god kontroll, och Metacam vid behov, så lever Nypon ett bra liv, med gott om luft. Han är dessutom mycket rar och trevlig, både mot oss och mot sina kompisar.
Luna har också varit hos veterinären. Strax efter jul var vi där för jag misstänkte äggstockscystor, då hon var svullen om magen och fruktansvärt otrevlig mot kompisarna. Det var det inte, utan hon hade en inflammation med vätskeansamling i buken. Ett par dagar på Vetalgin löste det problemet, och Luna blev trevlig igen. I maj upptäckte vi att hennes ögon inte såg bra ut. Det visade sig att hon hade ett (mycket litet) sår på hornhinnan, och dessutom katarakt på båda ögonen. Luna är helt blind nu, men klarar sig fint, och är fortfarande den som är boss i lådan. Man får titta riktigt noga för att förstå att hon inte ser någonting, för hon springer runt precis som vanligt, och hoppar upp på tiggpinnen och tigger precis som hon alltid gjort, och popcornskuttar när hon är glad. Hon kommer dessutom på inkallning, både inne i lådan och när hon är ute. Det svåraste är att inte förmänskliga problemet, och tycka synd om henne för att hon inte ser, för jag tror inte hon tycker speciellt synd om sig själv. Vi har dock slutat möblera om i lådan, för att omgivningen ska vara bekant. Luna har dessutom lyckats med att bli husses nya favorit. Hon reagerar på hans fotsteg genom att vissla, och det ger förstås utdelning.
Sonja är en glad och pigg liten tös, som äter i ett otroligt tempo. Hon formligen inhalerar maten, speciellt gräs, och hon är oftast alldeles bredvid Luna eller Nypon, när hon inte springer runt i rallyfart. Det är oerhört tydligt att hon gillar båda sina kompisar, och de gillar henne.. Sonja är en riktig liten glädjespridare, med mycket spring i benen. Hon har lärt oss att små flickor är mycket lika små pojkar. Vilken energi! Och hon växer så det knakar!
Lian & CharlieLåda Två
I låda två bor Lian (tre och ett halvt, 1350 g) och Charlie (snart två år, 1350 g). Jag är oerhört svag för Lian, som var så väldigt rädd när han kom hit, men som faktiskt inte alls är speciellt rädd nu. Han tar utan problem mat från handen, kommer på inkallning, och man får (åtminstone ibland) klappa honom i lådan. Numera protesterar han vid pälsklippning, och det ser jag som ännu ett positivt tecken. Förra året tog det honom ett par veckor att våga sig ut på gräsmattan när utesäsongen började. I år tog det max fem minuter, så han minns.
Aron & Adam, även bruna Adam kommer från Lindome 26
Charlie har, tro det eller ej, äntligen börjat lugna ner sig. Han är fortfarande hyperaktiv, men inte längre lika hormonstyrd, och han och Lian är jättetajta. Ute betar de tillsammans, eller ligger och vilar i samma hus, trots att de har varsitt. Inne ligger de också gärna under samma pall. Charlie är en mästare på att tigga, vilket han gör genom att flyga upp på tiggpinnen och maniskt gnaga flisor ur lådkanten. Han är inte restriktiv, utan tigger av alla – även gäster. Lian skulle aldrig drömma om att ens låtsas om att gäster existerar.
Lian gillar sin låda, och har inga problem med att vara ensam i den, t.ex då Charlie behöver klippas. Charlie kan inte tänka sig något värre än att vara ensam i lådan, och tjuter som en stucken gris om vi försöker. Dottern får sitta med honom i knät när Lian klipps. I knät kan han vara ensam.
Den största utmaningen med Charlie och Lian är maten. Lian har ett lätt tvångsmässigt förhållande till mat, och med fri tillgång på kornkross blir han tjock som en boll. Utan kornkross blir Charlie anorektiskt mager, så det fungerar inte heller. En period gick det fint att ge Charlie pellets i aktivitetsboll, men nu har Lian lärt sig rulla boll han med. Så nu får de lite kornkross på kvällen, och dagtid handmatar jag Charlie med ärtplättar (mycket protein) och Lian med pro fibre rabbit (lite kalorier). Det fungerar hyfsat.
Låda Tre
I låda tre bor Aron (snart fem år, 1250 g) och Adam (sex månader, 900 g). De här herrarna kan få pris för smidigaste introduktionen någonsin, trots att Adam hade passerat bebisstadiet när han kom hit. De kan även få pris för lugnaste relationen, för ännu har det inte varit ens minsta tecken på tjafs, burrande eller annat. Tillsammans med Aron är Adam fortfarande en bebis, och skulle aldrig komma på tanken att sticka upp. Aron är en klok ledare, som inte har något behov av att visa dominans mer än vad som krävs. Han höjer nosen lite grann, och mer behövs inte för att Adam ska förstå. Aron är otroligt marsvinssmart och mycket sällskapssjuk, och det är ofattbart ledsamt att veta att han suttit ensam i flera år – han som verkligen uppskattar sällskap. Det var en enorm tur att vi kunde få Adam så fort, och att Adam är så rar som han är.
Aron är en kinkig grönsaksätare, och vill helst bara ha morötter. Det finns ingenting som är så gott som morötter. Adam är inte det minsta selektiv, utan äter glatt allt.
Aron är lugn och människotam, men har nog aldrig varit ute innan den här sommaren. Det tog honom ett par gånger innan han fattade poängen med det. Gräs är rätt gott, men inte lika gott som morötter. Adam har spring i benen, och är rätt så orädd, men eftersom Aron var tveksam ute till en början så blev även Adam tveksam. Det har gått över, och Adam är numera helt orädd ute, och ligger gärna och vilar i gräset.
För att vara tonårskille så är Adam väldigt, väldigt trevlig. Inne bor marsvinen i olika rum, men ute är deras burar närmre varandra. När Sonja brunstade för ett tag sedan var Adam den enda av pojkarna som tydligt reagerade på lukten när de var ute. Han for runt hysteriskt i buren och visade mycket tydligt att han ville till Sonja. Det är enda tecknet jag sett på att han faktiskt är ordentligt könsmogen. Varken Nypon, Aron, Lian eller Charlie brydde sig det minsta, men de har å andra sidan inte Adams erfarenheter av tjejer. Numera håller vi Adams utebur så långt bort från Sonjas som möjligt, för att minska mängden stress. Lian och Charlie får bo i buren i mitten. De bryr sig inte alls.
Ha en fin sommar!
Kristina
Mölnlycke Zoohörnet 2
Jag kommer hem och droppar de sex marsvinen med Stronghold och sätter dem i burar.
Nilas med nakenmagen
Jag har ont av Nilas, den ensamme killen. Han är bara tre månader men affären gav mig först uppgiften sex månader så han fick fortsätta själv, annars hade jag nog provat med en vuxen kille.
Den 18 maj är Nilas mage naken.
Nilas har svart teddyaktig päls men är helt naken på magen. Han ökar ordentligt i vikt efter skabbehandlingen så även han hade skabb.
En liten ensam kille som väger 627 gram.
Efter bara några dagar får han flytta till Linda som har babykillar efter Lindome26
Jag låter dem vara i burar där jag bara stoppar in hö morgon och kväll tillsammans med en liten giva C-vitaminrika grönsaker och gräs.
Den 6 juni har han fått en vän och ökat 56 gram.
De får gräs ofta, kanske tre fyra gånger om dagen. Jag vill inte ta i dem när det gör ont av skabben så de får vara i fred.
Den 6 juni Nilas mage är inte naken längre 🙂
Pappa Zac och sonen Birk
Döper pappan till Zac. Nytt liv, nytt namn ni vet. I vanliga fall hade jag troligen kastrerat detta pojkpar eftersom åldern är bra för det men…
Efter en vecka badar jag paret och då finns mycket skrufs i pälsen på pappa Zac. Efter ytterligare en vecka badar jag igen och det finns fortfarande massa skrufs. Baden är rena traumat, och jag är rädd att det ska bli för mycket för honom.
Zoc skriker när en tar i honom så jag försöker göra det så lite som möjligt första dagarna. På två veckor ökar han 80 gram.
Sonen som sitter med pappa Zac ska vara åtta månader enligt affären. Kull ett. Först tänkte jag att det var konstigt att en av alla djuren var trygg och fem skiträdda men Birk som jag döper han till är annorlunda. Han är sned i huvudet på nåt sätt och verkar trött.
Jag såg inte snedheten direkt men efter ett par dagar ser jag det. Birk känns lite nyfödd varje dag. Han är glad och snäll, men kanske inte det vassaste besticket i lådan. Birk har kort svart slät päls och jättesmal vit bläs.
Älskling – Birk. Ökar till 112 gram på 17 dagar.
Så himla fina killar, friska och fina nu. Ska hålla dem under uppsikt ett tag bara så att de håller sig stabila nu när de är friska så de inte börjar bråka när de känner sig starka.
Mamma Elsa-Li och döttrarna Hilma och Ylva
Det är tre honor tillsammans som skrämmer slag på sig själva. Eftersom jag har flera små flockar så delar jag dem direkt efter skabbkarensen för att de ska få en chans att lugna sig, bli tryggare.
Mammans nya namn är Elsa-Li. Hon har normal bra vikt och är ok i päls och hud. Hon är svart med bruna tecken och vanligt kort släthår. Hon kliar sig rejält dag två och tre så hon hade ändå skabb.
Mamman Elsa-Li, nu bor hon i en liten flock i Nödinge. Hennes vikt var i princip oförändrad de första veckorna så inget värre angrepp av parasiterna.
Hilma är dotter i kull två, hon är sex månader och hon hade ett syskon som var dött vid födseln. Hilma är helt svart och har längre teddypäls. Nu bor hon i en fin flock med fyra individer på Hisingen.
Hilma. Mjuk go tjej med samma pipa som pappa Rex. De har ju samma päls också, verkar vara genetiskt med den höga rösten. Hon ökade bara 30 gram på två veckor vilket troligen innebär att hon inte var allt för svårt tillbakahållen av skabb.
Lilla Ylva, tre månader och syster till Nilas utgör kull tre. Ylva är orange och vit och vanligt kort släthår. Ylva bor nu i Dalsland i en fin flock på fyra. 🙂
Ylva. Ett riktigt energiknippe, hon är ju i växande ålder och ökade 118 gram på tre veckor.
hejdå, nu drar jag till Dalsland
Mölnlycke Zoohörnet 1
Jag är i Stockholm några dagar, jobbar och umgås. Hemmafronten har koll på djuren och jag är nöjd. Gör huvudstaden på mitt sätt, står utanför riksdagen med plakat som kräver att vidriga minkfarmer ska stängas ner. Minkfarmer är olagliga i Sverige. Det står i vår fina djurskyddslag att djur i Sverige ska kunna utöva sina naturliga beteenden. Det finns inte en enda mink på en farm i Sverige som kan utöva sina naturliga beteenden. I minkars naturliga beteende ligger nämligen att simma.
Minkar simmar gärna.
Alla inspektörer från Länsstyrelsen och veterinärer från jordbruksverket tittar lydigt åt andra hållet eftersom profiten får gå före allt. Så här beskriver skribenten Sofia Säljö vad minkar behöver:
Det finns vilda minkar i Sverige. Det beror på att ända sedan de första pälsfarmerna startade på 1920-talet har minkar rymt eller släppts ut från farmer.
I det vilda lever minkar solitärt, det betyder att de lever ensamma och har egna revir.
De umgås bara med andra minkar vid parningen och under ungarnas första tolv veckor, då ungarna stannar hos mamman. Ett revir kan vara mellan en och sex kilometer långt och det sträcker sig alltid längs vatten.
Inom reviret finns flera lyor där de bor. Minkar är rovdjur som lever på gnagare, fiskar, kräftdjur och fåglar. Oftast så jagar de i vattnet.
Jag står alltså utanför riksdagen och kräver att ledningen i landet ska ta konsekvenserna av vår lagstiftning och förbjuda minkfarmerna. Då ringer telefonen.
Här står jag. Som en böld i röven på en cykelsemester som pappa skulle ha sagt.
-Kan ni ta hand om sex marsvin? De skänker bort dem i en zooaffär och minst en av dem har skabb. Den som ringer är från Djurskyddsföreningen i Mölnlycke. De har uppmärksammat en skylt i fönstret där det står:
Det är inte första gången. Vi tog emot sex stycken halvårsgamla pojkar från Mölnlycke för några år sen. Kan de inte bara sluta?
Kan jag svara “nej”? Knappast. Försöker greja det på hemmaplan men det går inte vägen så det slutar med att jag hämtar dem på vägen hem från tåget på fredag eftermiddag. Sex stycken rädda små individer och två av dem med mycket skabb. De skriker när personalen sätter dem i transporten. Det är inte” jag vill inte”-skrik. Det är samma skrik som marsvinet ILY en gång i tiden; det är “gör ont som fan”-skrik. De andra är skiträdda och ohanterliga, men ser ok ut.
Jag är trött efter resan och värmen men spelar in samtalet i affären.
Om ni undrar varför jag inte säger till dem så beror det på att jag vill verkligen få djuren därifrån. Jag tror att det är viktigt. Jag är inte alls säker på nästa problemlösning är bättre.
Vad ska vi säga om detta? 2015 sen hade ägarparet tre zooaffärer i Alingsås, Kungsbacka och den nämnda i Mölnlycke. När de blir äldre ska de hjälpa utsatta djur står det i artikeln. Synd att de inte kan börja redan nu. När de får skabb på marsvin i sin egen affär vill de skänka bort problemet och de tar inte kontakt med en veterinär utan de sprider dimridåer och okunskap till den som hämtar dem.
- De hävdar att bara en är drabbad av skabb när det smittar från djur till djur.
- De säger att djuren har “lyckats” föröka sig (det vill säga inte var meningen) när det är uppenbart att det var deras avsikt. Det blir inte tre kullar annars, för en delar dem när det blivit barn första gången och då blir det bara högst två kullar.
- De säger att de skänker bort dem för att de ska slippa sitta i en varm affär, när det handlar om att slippa veterinärkostnaden.
De kallade honom Rex, han var pappa till de andra. Nu heter han Zac.
Det kommer mera.