Han är en försiktig general, lille Sotis. Inget snack om att flyga på Lykke-Li hur som helst utan det närmaste en kontakt blev igår när Lykke blev förskräckt när jag kom dragande med en stor pappsäck med hö.
Då for hon in i tygmyset trots att Sotis redan var där. Den är inte gjord för två men det var inget Lykke kunde ta nån hänsyn till 🙂
När jag skulle byta i deras låda fick de vara på gräset en stund. Då satte de sig under var sin pall ganska snabbt så egentligen skulle det behövts nån hos dem som fick det att snurra igång lite. Tyvärr har jag ingen, eftersom Sotis inte är kastrerad.
Kastreringar ja. Det är så många pojkar i kö för detta och den tidigaste tiden är 20 augusti. Trist väntetid. Så många singlar som väntar på att livet ska börja.
Ännu så länge har vi dock sådana som är kastrerade och klara. En av dem är Staffan och han är född i oktober 2017 och långhårig.
Så skönt att höra att det går bra för Sotis, och att han slipper sitta ensam under sin återhämtning. Men det jag tänker mest på är hur sorgligt det är att hanar behöver kastreras för att få ett värde. Jag skulle önska att fler insåg hur väldigt roligt det kan vara med pojkpar.
Det är fint med pojkpar, faktiskt helt underbart. Men alldeles för många får fel råd eller fel start. På Eragons tycker vi att det är schysst att sätta en vuxen med en bebis så att de från start har ordning i hierkin. Ska den ändras sedan så händer det att det går dåligt men oftast sker det stegvis och rätt lugnt. Både uppfödare och zooaffärer är väldigt inne på att sätta två bebisar tillsammans. Så obetänksamt. De kommer i slyngelålder samtidigtoch det blir ofta mycket skador och bråk. Sen har många fått för sig att hanarna luktar. De luktar inte illa om du ger rätt mat och skötsel. Men sådana här uppfattningar korrigerar vi varenda vecka.
Jo, jag vet. Och jag tror att du vet att jag vet. Men jag tycker ändå det är sorgligt att hanar ses som ett sämre alternativ.