Det handlar om Poppy och stenar. Har tappat räkningen på hur många vi plockat ut under åren men är tacksam att det fungerar att göra det. Vi är inte jag utan en Annelie på Husdjurshälsan.
Trots idog medicinering har det kommit igen. Stackars lilla tjej <3
Poppy är förbannad efteråt, hon slår så där med framtassarna och visar tydligt sitt missnöje. Det gör djävulskt ont, det behöver en inte vara Einstein för att begripa.
Vi förlorade en kille i veckan, det är alltid tufft.
Men det är skönt att vi är en grupp nu.