Jag tog min nya fina bärbara dator och for till Stockholm. Resorna dit har de senaste åren blivit ett både roligt och stressigt inslag i mitt liv. Roligt för jag träffar människor jag tycker om, gör saker jag brinner för och stressigt för att jag har saker i Göteborg som inte gör sig själv. Denna gången var det Marie och Christina som skulle täcka upp i omplaceringen och det gick väl…sådär. Det började med att Christina blev sjuk. Sedan glömde jag att ringa och lämna över diverse case som var att vänta till Marie. Som då stod oförberedd och det vet väl det flesta hur kul det är. Not.

Detta är en kalender med marsvinshussar. Det finns ett gäng till försäljning i omplaceringen på lördag, de kostar 150:- per styck

Detta är en kalender med marsvinshussar tillsammans med älsklingar. Det finns ett gäng till försäljning i omplaceringen på lördag, de kostar 150:- per styck

Tågresan gick bra, det roligaste av allt är att SJ numera har flera veganska alternativ och det ena är godare än det andra. Wrap,  oumph och nudelsallad. Kunde inte välja – köpte båda. Väl i Stockholm rusade tiden. Camilla mötte mig på centralen och i bilen hade hon lille Jojje som hon precis hämtat hos veterinären. “Jag har massor att berätta” sa hon och sen gjorde hon det. Jojje hade troligen en lunginflammation. Bubbe, som är ett marsvin från Eragons med tandproblem, var hemma hos Lena och dit for vi och hämtade honom. Han fick vara där för att han ska hjälpas igång att äta och Camilla har lååånga arbetsdagar.

Sen kom vi hem till Camillas hus. Mysigt att bara gå omkring och säga hej till alla bekantingar och även en del nya. Camilla sliter.

Med mig hem till Göteborg skulle en del djur men på grund av sjukdomar blev det två. Frans & Per-Olof som suttit i den lilla, lilla buren i minst ett år. Buren så liten att den gick att sätta i en biltemakasse 🙁

Per-Olof, en sån charmis <3

Per-Olof, en sån charmis <3

Per-Olof var rätt tröttsam på Frans så planen för dessa var att de skulle få bli pappa Baloo för var sin liten kille vars mamma hittats dräktig i skogen i Jonsered. Per-Olofs envetna uppvaktning var säkert en resultat av mycket tid och inget att göra. En slags reaktion, bearbetning och då tänker jag att det är bra att bryta även om killarna inte är ovänner. Ni såg ju buren… 🙁

161213-per-olof

Vadå!? är det nåt konstigt att jag klättar upp till halsen kryper under bandet till handväskan och ligger där och chillar?

För att skona Frans under tågresan fick en av dem vara i transporten och den andre i knät. Detta blev massor av uppmärksamhet och både Frans och Per-Olof blev väldigt beundrade av andra tågresenärer.

När vi kom till Göteborg for vi raka vägen till småkillarnas hem för att para ihop dem med sina nya vänner. Fullt liv i bolådorna men redan ett par timmar senare får jag rapport att allt är lugnt <3 och Perka och Frans tar nya uppdraget som vuxen förebild på allvar.

Lille Jojje dog natten mellan lördag och söndag. Så sorgligt och samtidigt vill jag påminna om: han satt i riktigt skit innan Camilla hämtade honom. Alltsedan dess har han haft det så bra det är möjligt med kompisar, boyta, och bra mat. Gott nog även om han skulle kunna fått mera tid.

Intensiv helg. Hittade vintern också, den gömmer sig i Stockholm. Nästa gång får det bli fler dagar i Stockholm…puh