När Tarzans första hem ville sälja sina marsvin satte de ut en annons på blocket. På bilden var alltså två stycken, mycket långhåriga marsvin med päls åt alla håll. Det syntes inga ögon, inga öron och jag vill helst inte tänka på hur det känns att vara inne i trasslet. De långa klorna och den nedkissade pälsen syntes inte, ändå ringde inte en enda person på annonsen.
Familjen avvaktade en tid och sedan bokades tid på Exo, Blå Stjärnans avdelning för exotiska djur. När sköterskan frågade vad besöket avsåg fick hon svaret “avlivning”.
Tarzan & Lian
Det finns ingen lag mot detta. I vårt djurfientliga och speciesistiska samhälle får den som äger ett djur döda det. Det finns dock moraliska betänkligheter hos många av oss. Även de som glatt äter en fläskfilé på lördag kväll kan uttrycka åsikten att det är för dj-vligt att en person vill döda det husdjur som den tröttnat på.
Exo vet om Eragons och detta är inte första gången som de förmedlat kontakt med vår verksamhet men detta blev lite annorlunda. För familjen ville inte höra talas om att ta hem djuren och åka ner till oss när vi hade öppet. Nej, avlivning eller att Exo lämnade vidare var det enda som familjen accepterade. Exo gick med på detta efter ett snabbt telefonsamtal med en av oss på Eragons.
Killarna satt över natten på Exo om jag minns rätt och det var i detta sammanhang som en av Exo’s veterinärer kom på att en av dessa två killar kanske kunde vara lämpliga för SVT serien Djursjukhuset med Sofia Rågenklint. De hade letat efter någon lämplig kandidat som kunde representera marsvin på nästa inspelning då dessa är vanliga patienter Exo. Det var så Tarzans missljud på hjärtat blev en angelägenhet för SVT.
Jag var med vid inspelningen och sedan delade vi bröderna. Tarzans bror blev kastrerad och fick bli flockledare för sju marsvinstjejer i Torslanda. Tarzan, som på grund av sitt konstaterade hjärtproblem kändes som en sämre kandidat för sövning, fick bli pappa Baloo för Lian, en ung marsvinskille som behövde en vuxen och trygg förebild. När de levt ihop ett par veckor blev de adopterade till en familj som bodde i centrala Göteborg.
Efter nåt år hörde den familjen av sig och berättade att de vill lämna på pensionat för att eventuellt omplacera direkt när semestern var över.
När vi tog in Tarzan igen hade den “lille” Lian också blivit vuxen så vi gjorde samma sak en gång till. Vi hade precis fått in tre bebispojkar. Vi delade de två vuxna för att ge unga en trygghet för på Eragons tycker vi det är logiskt att ett marsvinspar består av en vuxen och en bebis istället för två bebisar som blir odrägliga slynglar samtidigt och dessutom vet förskräckligt lite om livet. Den tredje lille fick ett hem där en vuxen marsvinskille precis blivit ensam.
Cheeta & Tarzan
Till den som nu ondgör sig över att pojkarna får byta vän emellanåt när det råkar passa: tänk dig själv att som flockdjur bara prata med en person hela livet. Kanske kan ett byta kännas rätt ok om man pratat klart om de flesta ämnen. Sen kan vi inte veta, lika lite som vi kan veta om de inte vill byta…men vi kan anta och göra så bra vi kan och klarar
Tarzans nye kompis kallade vi Cheeta och han har också växande päls. Det är ett elände, med då har båda samma behov av pälsvård och om vi då lyckas få en bra ansvarsägare så har vi ju bärgat två med samma behov. För det är rätt deppigt när vi omplacerar, förmanar och berättar hur obehagligt det är för djuren att sitta inne i ett fängelse av långt smutsigt hår och ett år senare får vi in dem i just det skicket 🙁
Vi finns på plats varje lördag, det kostar inget – bara jobbet att komma till oss.
Så för ett par veckor fastnade en familj för Tarzan & Cheeta, de förmanades och marsvinsparet flyttade på en söndag. På onsdag får jag ett meddelande:
– Jag tror jag är allergisk.
Tillbaka med killarna in i omplaceringen och det är verkligen ledsamt. Familjen hade varit så kära i dessa två och valt dem framför flera andra fina pojkpar.
Men skam den som ger sig. Idag var en ny adoptör på plats och det vore väl själva f-n om det inte ska klaffa denna gången. Hoppas Tarzan flyttat klart nu.
Tarzan
Ordförklaring
Termen speciesism myntades 1970 av den engelske psykologen Richard Ryder.[1] Rasism och sexism är likartade begrepp som betyder diskriminering av andra på grund av deras “ras” eller kön.
På samma sätt som vi benämner någon som behandlar och värderar människor med olika hudfärg för rasist;
-eller de som behandlar människor med olika kön för sexististisk; så kallar du de som värderar och behandlar varelser av olika arter för speciesist.
Speciesism (av engelska species som betyder art) innebär diskriminering baserad på arttillhörighet.