Ibland så blir jag så matt. Kan inte alla bara vara lite mer lagom? Antingen ska varenda hårstrå på marsvinet stå i givakt eller så skiter en helt i att ge marsvinen hö?

Kan du klippa klor så behöver du väl inte komma och låta oss klippa blod på din limpa?

Antingen springer folk till veterinär för att klippa klor eller så klipps klorna inte alls.

Hur skönt? not so much.

Det var en lördag, jag satt i omplaceringen och skötte djur. Jag gillar att göra det, känner att jag gör nytta på ett basic plan och särskilt om det kommer nya marsvinsägare som aldrig varit hos oss. Då finns ofta många nya grejer att lära ut och det känns meningsfullt för det finns marsvin som får det behagligare för att de varit hos oss.

Så kommer nån, random. Står och ser glad ut och sträcker fram en liten gullig limpa med svarta klor. Jag frågar;

Vad vill du att jag ska göra?

Gör allting, det behövs.

Ok, jag kollar så ingen skit sitter mellan tänder eller mot tandkött. Känner över öron, brukar inte göra rent där utan isåfall ger jag hemläxa med våtservetter. Jag kollar könet, det är en kille så jag trycker ut snoppen, tar bort lite blandat fett smuts och droppar lite olja på så det inte blir obehagligt.

Det behöver inte vara perfekt. Jag är inte perfekt, ingen annan heller. Men det kan väl vara lagom? Inte för rent, inte för smutsigt. Lagom. Marsvinigt. Mänskligt.

Jag kollar hålet under snoppen och även där sitter lite blandat smuts, bajs och talg. Jag tittar på trampdynorna. Mjuka fina hela utan förhårdnader. Jag börjar klippa de svarta klorna, blod redan på första. Jag tänker att jag hade otur, svarta klor är ju inte lätt. Klipper en till och blod. IGEN. Men va fan?! tänker jag. Högt säger jag;

När klippte ni dessa?

Kvinnan säger inget, helt stum,  all of a sudden. Men då hörs eller liten späd barnröst;

Mamma gjorde det igår

Seriöst?! tycker du inte om ditt marsvin? Eller är det mig du inte gillar?

Oskönt.