Inget extremt med det.

Den förste november är sedan drygt 20 år den internationella vegandagen. Grundad av det engelska vegansällskapet, Vegan Society UK – samma vegansällskap som för 72 år sedan myntade själva begreppet ‘vegan’  1944.

Vet du vad en vegan är?

Veganism är kärlek. Kärleken till allt levande.

Det är en person som, så långt det är möjligt i vårt samhälle, låter bli att utnyttja djur.

Det innebär att en vegan äter allt från växtriket och inte något från djurriket. Det betyder att en vegan inte har honung i sitt te, eller köper skinnmöbler. Det betyder att veganer tar växtmjölk i sitt kaffe och använder skor utan skinn eller mocka. Det gör att veganen väljer att grilla grönsaker eller “kött” som är tillverkat av soja eller vete. Veganer bär varken dunjacka eller päls. Smyckar påskriset med pappersfjädrar istället för fjädrar ryckta av levande fåglar. Veganer sover inte under duntäcke eller på fjäderkuddar.

Veganen tvättar golvet med rengöringsmedel som inte testats på djurhud. Tvättar håret i schampo som inte droppats i ögon på kaniner. Borstar tänder med tandkräm som inte provats på någon levande varelse mer än homo sapiens. När det kommer till livsnödvändiga mediciner gör veganer det som är det klokaste beslutet, allt är i princip djurtestat någon gång men om en försöker så går det att ta avstånd ganska långt. Men en sjuk vegan är inte till nytta för varken sig själv eller några djur så det är orsaken till att en ibland får göra undantag.

För att vara vegan är också att kompromissa, ibland får en nöja sig. Kanske är det enda arbetet du kan försörja dig på ett arbete där du måste laga kött? Kanske måste du hålla tyst på en anställningsintervju för att världen uppfattar veganer som extrema. Kanske får du köpa en vanlig tandkräm då affärerna i din lilla håla inte kan ta in en bättre.

Men jag försöker, försöker. Jag tycker detta lilla citat täcker det ganska bra:

Jag blev vegan 2013, efter en flera år lång kamp med mig själv. Startskottet för den kampen var en kampanj som heter “Ett liv som gris” . Kampanjen släpptes i november 2009 och den går fortfarande att se på nätet. Den är uppdaterad med nytt material flera gånger och tyvärr blir grisarnas situation inte bättre. Jag såg film, bilder och jag gick på ett möte. Sedan var jag veganwannabe.

Önskar att jag vetat hur lätt det var för då hade jag inte tagit så lång tid på mig. Jag trodde jag skulle misslyckas, inte klara att avstå, att motivationen inte skulle hålla i sig. Jag önskar att någon lyckats förmedla till mig hur lätt det är. Jag tror egentligen min önskan att bli vegan alltid legat och skvalpat, från födseln, för nog tror jag att de flesta av oss föds relativt kärleksfulla.

Det gick inte fort och ibland tog jag semester, men sen skvavde det igen och jag var tvungen att öppna mina ögon.

Kanske var det när min pappa inte ville ha kött om det inte var sönderkokt för han ville inte tänka på att det var djur han åt. Kanske var det när han blev galen av tv-nyheternas rapportering på 70-talet, om att transporterna av kyckling som gjordes i öppna bilar trots minusgrader vilket ledde till att kycklingarna frös ihjäl på väg till slakteriet. Han åt varken kyckling eller ägg mer. Tyvärr räckte inte hans slutledning hela vägen fram.

Eller var det när mamma skötte om alla sår som vår slagskämpe till hankatt kom hem med efter att ha piskat upp alla katter i grannskapet? Kanske när jag hjälpte bonden att mata kalvar med torrmjölk och korna råmade hjärtskärande efter sina små.

Jag provade på att utesluta kött när jag var i 20-årsåldern, men det var alldeles för svårt för mig då och egentligen så berodde det på att jag krånglade till det.

Sen tror jag att mest av allt handlar det om marsvin. För jag skulle inte kunna äta ett marsvin. I och med att jag inte kan tänka mig att göra det så blir det liksom lite märkligt att jag skulle äta en ko. Jag skulle aldrig äta en hund, så varför sticka gaffeln i en gris?

När jag nu kan känna så starkt för ett så litet djur och dess rättigheter varför skulle då exempelvis ett får eller kalkon behöva sätta livet till för att jag ska äta? När det inte behövs?? För det behövs inte, så är det bara. Bevisen är överväldigande och att människor talar emot är bara absurt.

Ja jag vet att detta är Marsvinsbloggen och jag vet att du helst inte vill veta. Men jag är där jag är på grund av/tack vare (välj själv) marsvinen och även om människor älskar att dela upp livet i delar så är jag en hel människa. Som består av kärlek till djur och frustration över att bevittna onödigt lidande och död för att människor glatt öppnar plånboken för att detta ska ske.

De lever inte längre. Föddes troligen i februari i år och har levt hela sitt eländiga liv inomhus på betonggolv. Idag vid tolvtiden kördes de in i stora fullpackade långtradare på Dalsjöfors kött och nu är deras stund på jorden över.

Gillar du djur? varför inte försöka? Ta en dag i taget.

Try to suck less

Jag är grisen! Jag är grisen!
Jag vaknade ur bedövningen
och blev levande kokt
och jag skrek och jag skrek.
Mitt enda uppdrag i livet
är att födas för att dö
och dö så billigt som möjligt.
De säger att det är min rätt
att aldrig behöva lida under
slakten
men jag lider hela mitt liv
och jag föds för att lida
och lida så billigt som möjligt.
Jag har ett medvetande
som inte ens Gud vill veta av,
jag har en själ som inte ryms
i denna värld av blod och slakt.
Jag ska tugga på döda
kamrater
för de gör mig till kannibal
och jag ska sova utan halm.
Jag ska hamna på
middagsbordet
och jag ska skrika även där
när du skär mig i bitar:
Ja, jag ska skrika när jag ligger
i din magsäck, som ett litet
barn, faktiskt som ett barn,
det billigaste av alla barn.
Jag är grisen! Jag är grisen!
Jag har kommit för att dö
och aldrig för att leva.
Av Göran Greider